Elda

Påskägg.

2008-03-24T16:18:00.002+01:00

Woho, den traditionella påsklunchen är avklarad, påskgodiset uppätet, och det är dags att slappna av. Så gott det nu går.
Vi hann med en middag hos mormor i fredags också, och de letade fram Atarit åt mig. Med andra ord har jag, Johan och Fille spelat pacman sedan dess.

Oh, och ikväll kommer Emil hem igen. Vi ska möta honom vid tåget. Det är skumt, för det känns inte som att vi träffar honom -så- jätteofta, men ändå har det på något sätt känts jättekonstigt när han inte varit i stan på ett tag. Jag tror det är för att man är så van vid att han dyker upp lite här och var utan förvarning. Äsch, jag vet inte. Men ikväll är det hans tur att spela pacman.

Jag råkade ut för en liten miss i planeringen förra veckan, btw - korr har fullt. Folk står redan i kö för att få börja, och det verkar inte finnas en chans att jag kan få komma in före hösten. Min syo, Tina, skulle ringa och prata lite med dem åtminstone. Hon lovade att ringa tillbaka på fredag eller måndag, tror jag det var. Så jag hoppas.
Men annars blir jag tvungen att hitta på någonting annat att göra fram till och under sommaren. Det kan bli lite knepigt. Men, tja. Det är ingen idé att oroa sig för mycket redan nu.

Och Johan städade mitt rum! Och målade om svarta väggen. Nu ska jag bara få upp hyllorna där, och sen är det dags att gå igenom alla mina prylar. Och nu menar jag verkligen alla prylar. Jag är så trött på att alltid ha så mycket saker att jag inte har någonstans att göra av dem. Så jag ska faktiskt försöka rensa ordentligt den här gången. Det kommer säkert misslyckas stenhårt, men det är en helt annan sak. Jag måste försöka åtminstone.

Tänkande.

2008-03-18T18:26:00.002+01:00

"Fullständig orörlighet eller en fredlig cigarrett eller tio minuter vid ett öppet fönster eller en stillsam promenad under träden eller stundom en kopp te skall föra er närmare den rätta källan till ert tänkande än något annat."

Jag har äntligen kommit mig för att läsa Konsten att tänka, som stått i min bokhylla ett tag. Jag hittade den någonstans och tyckte om titeln. Copyrighten är från 1929, så den är kanske inte så värst uppdaterad, men den är klart intressant. Jag är ungefär halvvägs och minns inte mycket av vad jag läst hittills, men det känns som att den lägger sig i bakhuvudet på det där sättet som böcker gör ibland när de ger en någonting att tänka på som är för stort för att man ska kunna eller vilja koncentrera sig på det direkt. Det lägger sig i bakhuvudet, och någon månad senare kommer man på sig själv med att sitta och fundera över en idé som lades fram i boken, fastän man vid det laget oftast har glömt vilken bok man läste det i.
I vilket fall. Det är en intressant bok som jag nog ska läsa flera gånger, men jag kommer inte kunna förklara för någon vad den egentligen handlar om. Den är skriven av Ernest Dimnet, om någon får för sig att leta fram den själv.

Zuzum.

2008-03-05T13:30:00.002+01:00

Ny praktikplats, börjar imorgon. Får se hur det går, antar jag.

Ta-dah!

2008-01-15T22:47:00.000+01:00

Yay! Failat skolan - Igen!
Det trodde ni inte va?

Jag klarar inte av att gå dit, min mentor tror att jag har ångest (vilket inte låter helt långsökt), så jag ska till skolan på fredag. Först träffa skolläkaren och förklara att jag inte klarar att jobba 40 timmar i veckan rent fysiskt, sedan träffa kurator och se om hon kan få mig att våga gå till jobbet över huvud taget. Åh, så roligt.

Imorgon bär det av till Stockholm Eye Center för andra gången. Dags att prova ut glasen till mina glasögon. Jag funderar på om jag ska ha någon styrka på dem eller inte. Det är visserligen rätt skönt att ha när jag sitter vid datorn eller så (jag har kört med syrrans glasögon den här veckan för att testa), men när jag bara ser dubbelt på lite längre håll vill jag ju inte ha någon styrka i vägen som krånglar till det och gör allt suddigt. Jag skulle nog vilja ha två par egentligen, men det känns lite orimligt, med tanke på att de säkert är megadyra. Jag har ingen koll på glasögon, men jag har fått för mig att ju konstigare och mer specialgjorda de är, desto dyrare är de. Och mina blir väl visserligen ganska vanliga för att vara prismor (skelningsglas, alltså), men såna är väl fortfarande inte jättevanliga? Eller?

Jag orkar inte städa mitt rum. Det skär i hjärtat varje gång jag ser de stackars skorna ligga där på golvet, men jag orkar verkligen inte flytta in dem i skåpet. Av någon anledning.

Äsch.

2008-01-05T05:36:00.000+01:00

Jag har egentligen ingenting att säga den här gången, behöver bara skriva av mig lite om ingenting alls. Jag vet inte, jag fick för mig att vara kreativ på väg hem nyss. Jag har varit hos Fille och spelat tv-spel och sett på Scary Movie. Sen såg Nirvie så rolig ut på bussen hem att jag ska göra en barnbokskaraktär av honom också. Så nu har jag tre böcker jag måste skriva, någon gång. Det blir nog bra. "Sagan om Spöket", "Lill-Charle och Bussmonstret", samt "När Lillen var mörkrädd". Eller någonting i den stilen. Bara så ni vet.

Julen avklarad. Ingen ps2a, men lillkusinen fick en wii och jag är lagom avundsjuk. Johan var tomte åt honom. Jättegulligt, faktiskt, men han dödar mig om jag visar någon bilderna - Johan alltså, inte lillkusinen. Så jag låter bli. Jag fick åtminstone strumpor och pajformar och en tvål och min älskade mixer! Så nu är jag lycklig och kan göra hallonmilkshake till frukost varje dag.

Nyår är också avklarat. Jag stressade upp mig alldeles för mycket, vilket ledde till att jag själv inte hade särskilt kul på själva nyårsaftonen, men hade väldigt mysigt dagarna efter när vi borde ha städat och så. Alla andra verkade trivas åtminstone, så jag är rätt nöjd. Och nästa gång tar jag hjälp av Gurra eller någon från början, så slipper jag stressen. Nu fick han hoppa in och hjälpa mig med nästan all maten, eftersom jag inte hade någon särskild koll egentligen. Är det inte konstigt, hur man kan planera i månader och ändå stå där helt clueless när det väl är dags? Men iallafall. Nästa gång ska jag ta hjälp av fler människor från första början. När det nu blir. Folket som var där på nyår är tydligen sugna på en reunion till midsommar.

Jag blev nog inte särskilt kreativ ikväll ändå, även om det kändes som en så bra idé på väg från bussen. Jag tror det var mycket kläderna som gjorde att jag kände mig så från början, iofs. Jag har lärarinnekjol och höghalsad stickad tröja och hårknut och jag hade knäppkängorna och kappan och en stor halsduk på mig. Jag kände mig som någon sorts blandning mellan en lärarinna ur en Astrid-bok och en estetfjolla. Ganska trevligt, visserligen, men lite skumt.

Imorgon är det släktmiddag åtminstone. Den traditionella trettondagsmiddagen hos Marianne. Det brukar vara trevligt, men lite långtråkigt, så jag räknar med någonting liknande i år. Och på söndag är det pepparkakshusätande hos farbror och hans fru. Det lär också bli trevligt. Och gott.

Mhmm. Varför dricker jag inte flädersaft oftare?

Ortoptist.

2007-12-16T17:01:00.000+01:00

Jag gick upp omänskligt tidigt idag och åkte in till ögonakuten. Jag har haft svårt att fokusera blicken på saker sedan i torsdags. And guess what? Jag skelar.
Tydligen har jag en medfödd skelning, och har bara varit jävligt bra på att kompensera för den i alla dessa år. Men nu gick det visst inte längre, så jag måste träffa en ortoptist, en skelningsdoktor, så fort som möjligt. Få ett par glasögon och få någon ordning på det här.

Vad som är jobbigt är att det inte finns några linser för skelning. Det är glasögon som gäller.

Jävla tur att jag faktiskt kan se helt okej ändå. Jag skulle -inte- stå ut med glasögon dygnet runt. Men jag känner att ögonen ansträngs alldeles för mycket just nu, så det skulle nog vara bra att ha ett par glasögon att ta på lite då och då, liksom.
Plus att jag får ett par roliga glasögon.

Avstånd.

2007-12-04T00:17:00.000+01:00

Om någon hade gjort den här bilden för något år sedan hade jag brytt mig ännu mer, men den är fortfarande ovanligt klockren även för att vara xkcd.

Julkort...

2007-11-29T20:34:00.000+01:00

..är sånt jag borde passa på att göra nu när jag ändå är hemma. För jag var jätteinspirerad för någon dag sedan, och började samla adresser till folk och allt möjligt.
Tyvärr har vinterkräksjukan en tendens att göra en ganska seg och trött och yr och så. Ge en ont i huvudet och magen och ryggen och sånt. "Muskelvärk" står faktiskt med bland symptomen, så det så! Så det är inte bara att jag försöker skylla allt på sjukan.

Men faktiskt är det ganska tråkigt att vara den här sortens sjuk. Liksom, jag orkar inte göra någonting, vågar inte äta någonting och får inte träffa någon på två dagar från det att jag är frisk om jag inte vill riskera att smitta ner personen i fråga. Det suger. Jag som skulle jobba min sista kvällsvecka på ett tag den här veckan. Och nu missar jag torsdag-fredag-lördag, och antagligen början på nästa vecka också. Nngh, inte kul.

För övrigt ska jag genomföra någon sorts mini-kupp på Catahya. Men mer om det senare.

Passerkort.

2007-09-18T20:32:00.000+02:00

Jag har blivit förflyttad till IV, för min klass var dum i huvudet. Så nu är tanken att jag ska praktisera åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan, de närmaste två åren. Med start imorgon.
Så enda problemet nu är att jag inte hittar mitt jävla passerkort. Jag behöver det för att komma in i omklädningsrummet i skolan, så jag kommer åt mitt skåp, så jag kan hämta de kläderna jag behöver. Men kortet är spårlöst försvunnet. Yay.

Rosenblad.

2007-07-18T03:19:00.000+02:00

..är återuppstånden. Typ.
Ni som fortfarande är dumma nog att kolla det här stället då och då, läs jättegärna där, och se vad ni tycker om "sifferinläggen" - som visserligen inte är många än, men de lär bli fler. Keke? :)

http://rosenblad.blogspot.com är adressen, om ni glömt.

Wei!

2007-07-01T04:50:00.000+02:00

Okej, så det blir bara glada nyheter idag. Två styckna.

Först och främst är det inget fel på mig, säger neurologen. Jag svimmar helt enkelt bara när jag inte tagit hand om mig ordentligt, vilket på något sätt är ganska naturligt.

Och för det andra ska jag tydligen gå gymnasiet i höst, trots allt.
Jag har kommit in på Stockholms Hotell- och Restaurangskola. Och jag är sjukt överlycklig. Och längtar massor till hösten när jag får gå dit.

Men innan dess har jag ett scoutläger och lite sånt att klara av, så det får vänta en stund.

Recap.

2007-06-20T02:02:00.000+02:00

Dun-dun-duuun! Recap-inlägg!

henning, ladies & tjänstemän säger:
Skriv en liten rapportlista liksom

Därför, mina vänner, svarar jag här på en lång lista av Hennings frågor. Ni kanske vet en del, eller kanske inte, men det är inte mitt problem. När Henning ställer frågor svarar man.

Civilstånd: Jag har pojkvän. Visserligen med ett "öppet förhållande" i den rätta bemärkelsen - det vill säga, vi gör båda två vad vi vill. Men vi insåg efter ett tag att det var meningslöst att inte kalla varandra för pojkvän/flickvän. Han heter Johan, för övrigt. Nitton år, Jakobsberg.
Piller du går på: Borde vara clarityn och kestine så här års, för allt pollen. Men jag har inte orkat hämta ut nya sedan mina tog slut.
Humör: Trött. Jag har fått en släng av insomnia, och har inte sovit särskilt ordentligt på närmare tre veckor. Dessutom är jag halvnervös.
Jag svimmade nämligen före valborg, och har varit på vårdcentralen och gjort massa tester och sånt. Det mesta är avklarat nu, allt utom ett besök hos neurologen. Det skrämmer mig som satan. De har berättat att de hittade någonting de inte kände igen, men inte mer än så. Så med lite tur är jag dödligt sjuk, yay!
Vad gör du på dagarna: Försöker sova. Failar. Ligger i Johans säng med en laptop. Åker och badar med honom och Fredrik. Leker. Somnar och är utslagen i två timmar. Vaknar och är pigg. Gör samma sak igen.
Vad hände med göteborgaren? Jag dumpade honom i april någon gång, tror jag att det var. Det funkade inte, typ.
Hur hittade du Johanen? Han gick på ITG. Jag är inte helt säker på varför vi började hänga så mycket, men det bara blev, typ. Jag trillade.
Vad gör du i höst? Pluggar hotell-restaurang vid Globen, hoppas jag. Men jag vet inte om jag har kommit in än. Det börjar jag också bli nervös för.
Har du pratat med Stordal något senaste tiden? Antagligen inte mer än någon annan. Typ inte alls. Jag har inte särskilt bra kontakt med någon av er gamla Silvers.
Vad lyssnar du på ATM? Uhm. Velvet Underground, Rocky Horror-soundtrack, Rancid, lite Pete Doherty/Carl Barat-tjafs. Jag har inte så mycket att säga till om här hos Johan när det gäller musiken.
Hemma har jag en massa disney-soundtrack. Annars kör jag en playlist med all musik jag har på datorn. Och eftersom jag inte har tagit bort någon musik alls på ett antal år blir det rätt blandat.
Luktar det fortfarande likadant på ditt rum? Uh, hur luktade det den gången du tänker på? Men antagligen luktar det mest instängt och sånt just nu. jag är ju inte hemma så mycket.
Vad gör du på helgerna? Samma sak som resten av veckan. Eller så kanske jag åker till Stenhamra och leker med pojkarna där. Eller nåt.
Vad föredrar du att bli full på? Rödvin, helt klart.
Hur mycket minne av din hårddisk består av böghentai? Jag ska kolla det när jag kommer hem, men jag tror inte det är så mycket. Vad jag vet har jag bara en serie med sånt, och den är rätt kort.
Vad röker du? Black Devil vanilj om jag får välja själv. Annars i bästa fall Lucky Strike, i värre fall Fredriks Prince eller Camel.
Hur många och vilka bloggar läser du regelbundet? De som finns länkade där på sidan, plus en till. Allt annat läser jag bara när jag råkar snubbla över det.
Har du fortfarande en tab med den där Bunny-serien, "The Bunnys kept all their love in a teapot" uppe 24/7? Nope, men jag kollar sidan efter uppdateringar minst tre gånger om dagen.
Tycker du också att The Old Silverpack ses för sällan utan anledning? Mjo, faktiskt. Hitta på någonting snart, kanske? Picknick?
Kommer jag fortfarande få en väldigt arg blick om jag lyssnar på Håkan Hellström? Antagligen, jo.
Har du kvar DiLeva-autografen vi fick för ganska exakt ett år sen? Men självklart. Inte på väggen - hela väggen är rätt tom, bara rosor, ett vykort, ett spelkort och en liten tavla kvar.
Har du satt en väldigt tung punkt på det där med att sluta med lajv? Äsch, jag vet inte. Jag vill åka på något litet okomplicerat lajv, men det jag tänkte dra iväg på blev instället, och jag orkar liksom inte anstränga mig.
Vad läser du för böcker? Sagoböcker. HC Andersen, Sunnanäng, Alice. Jag tror jag ska läsa om Dorian Gray rätt snart också.
Vad händer i sommar? Stort scoutläger i två-tre veckor, om allt går som det ska. Men det är det enda jag faktiskt har planerat.
Tycker inte du också att jag borde skaffa flickvän snart? Näh, vadå för? Flickor är ondska. Håll dig borta ifrån dem.
Vad är det dyraste respektive billigaste klädesplagget du äger (YEAH, jag snor mina frågor från Cafés kändis"utvik")? Tror du jag har koll på det? Men min nya söta klänning -kan- vara dyrast. Alltså, jag har inga kläder som var dyrare än tusen, tror jag, så.. Uh. Det billigaste är antagligen nåt av mina second hand-fynd.
Hur mycket sover du? Långt ifrån tillräckligt. Senaste tiden på ett ungefär två till fyra timmar per dygn, lite utspritt.
Erkänner du att du hellre vill ha en mac än din PC? Jodå, men det är mest för att min PC mår halvdåligt. Jag tar hellre en snygg och bra PC än en mac.
Har du förresten fortfarande Bunny som startsida ännu? Nope. Jag gick över till Care-bears.com ett tag, och nu har jag fastnat på Immpuls.
Vilka communityn hänger du på? Helgon, mest. Jag hänger inte så mycket längre. Men jag finns såklart kvar på Catahya, Goodgame, och andra random forum. Neopets ska vi inte glömma.
Skulle inte du flytta hemmifrån nyss? Uh, jag försökte, men budgivningen drog iväg med lägenheten alldeles för högt. Sedan gick det sakta ett tag, och jag blev liksom tvungen att lugna ner mig och sansa mig lite. Jag kollar fortfarande lägenhetsannonser och sånt, och drömmer om min egen, men just nu vill jag inte försöka göra någonting seriöst av det förrän jag vet hur det blir med skolan till hösten.
Har du piratat ner Gessles nya skiva? Gud nej. Men jag fick höra en av låtarna när jag gjorde magnetröntgen på mitt stackars huvud för någon vecka sedan. Det var hemskt.
Vad är den offentligaste platsen du varit full på? Duger plattan? Eller Centralen?
Vad ska du bli när du blir stor? Tant. Jag vill så sjukt gärna bli en gammal söt tant.
Vad för konsert eller spelning var den senaste du såg? Efter en stunds diskussion med Henning tvingas jag inse att det nog var Electric Banana Band. Förra nationaldagen.
Vad har du för tips till kommande generationer? Sluta vara så dumma. Snälla. Och blås mer såpbubblor, ät mer kakor, drick mer rödvin, och förstå charmen i hattar utan att göra det till en modegrej.

Belle.

2007-06-02T18:34:00.000+02:00

Jag satt och letade runt på wikipedia i brist på bättre sysselsättningar, och hittade en text om hur Disneyprinsessor tvingar småflickor att bli fjollor, eller någonting i den stilen. En feminist som skrivit den, såklart.
Även om hon har en poäng i att det är lite väl mycket rosa överallt, har jag aldrig sett problemet med att ge en unge både prinsessklänningar och lightsabers. Så jag är inte helt säker på vart hon vill komma med det där.
Däremot hade hon en annan poäng, som faktiskt var vettig:
"In telling our girls they can be anything, we have inadvertently demanded that they be everything. To everyone. All the time."

Det är inte så att jag går runt och känner att jag har massor med krav på mig dagligen. Att jag har svårt att välja mellan att bli brandman eller sjuksköterska. Att jag funderar på om jag ska spela fotboll eller shoppa smink i eftermiddag.

Men jag vill vara allt. Jag vill hjälpa till att lacka om bilen när den är färdigsvetsad, samtidigt som jag vill köpa nya skor. Jag vill bli bortskämd och sova på femton madrasser och få frukost på sängen, samtidigt som jag vill sitta framför teven med en ölburk i handen och se på dåliga splatterfilmer. Skolflickekjol och combatbyxor, skejtarskor och klackar - jag vill ha allt, vara allt, och vara bäst på det. Vara snyggast, vara manligast, vara mest prinsessa, vara vuxen samtidigt som jag inte är äldre än fem.

Allt för spelets skull.

(Häromdagen var jag jättetrött på väg hem från pendeltåget. Jag kom på mig själv med att tänka ungefär "Okej, gå ordentligt nu. Bara låtsas att jag är snyggast, bara låtsas att jag är bättre än de andra. Bara låtsas så kanske jag lurar någon". Sedan kom jag på att det är så jag gör hela tiden. Allt för spelets skull.)

Kladdkaka!

2007-05-15T01:29:00.000+02:00

Såja, tänkte väl att rubriken skulle fånga -någons- uppmärkssamhet.

Härmed tillkännager jag att jag tänker ha en födelsedagspicknick.

Lördagen den nittonde maj, på min födelsedag med andra ord, tänker jag ha picknick i Observatorielunden, för att den är mysigaste parken i sthlm, påstår Charle. Typ klockan ett, och sen tänkte jag sitta där en stund. Och jag kommer ha massor med kakor.
På min önskelista står:
Kramar
Kramar
och mera kramar.
Så om ni inte har någonting bättre för er kan ni ju komma förbi, okej? :)

Anyway...

2007-04-05T23:26:00.000+02:00

Jag ber om ursäkt för den jätteemo förra posten.
Och jag har egentligen massor att skriva just nu, men jag tror jag vill ta det för hand istället.
Ni får titta på hur min dator ser ut just nu istället. -Jag- trivs åtminstone med det. Clover är <3.

Oasis.

2007-04-02T12:38:00.000+02:00

I'm a fucking princess porcelain doll. You can't touch me.

I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll. I'm a princess porcelain doll I'm a princess porcelain doll I'm a princess porcelain doll I promise I'm a princess porcelain doll and you shouldn't be able to touch me at all.

- This is the sound of my soul.

Sovpåse.

2007-03-22T15:36:00.000+01:00

Jag sorterar en massa såna här just nu. På jobbet, alltså. Och jag är så kär i dem.

"Här är en påse. Du kan bo i den!"

Helt underbart, ju. :)

Egentligen lägger man ungar i en sån där för att de dels inte kan sparka av sig filten då, och så kan de inte få täcket över ansiktet och kvävas. Tss, amerikaner. Till och med deras ungar är dåliga. Men liksom.. Själva grejen är bara så sjukt söt!

Jag ska köpa fleecetyg och sy en sovpåse åt mig. Snarast.

Tabletter.

2007-03-21T14:32:00.000+01:00

Jag sover jättemycket.
Alldeles för mycket. Och när jag är vaken är jag konstant jättetrött.
Det där på bilden är anledningen. Jag hoppas att min kropp vänjer sig vid alla kemikalier igen snart. Om inte annat ska jag till doktorn den andra april (påminn mig!), hon kanske kan göra någonting. Vad vet jag.

Men min poäng är - om jag inte går att få tag på, eller om jag säger att jag ska gå ut men inte gör det, är det därför. Jag menar, jag brukar komma sent emellanåt, men jag brukar åtminstone komma fram förr eller senare. Det gör jag inte just nu. Det suger. Förlåt. Jag försöker.

(Och ja, det är fucking allergitabletter. Alltihop går att köpa receptfritt, men jag verkar reagera mycket starkare på dem i år än jag gjort tidigare. Nej, jag har inte börjat knarka. Doh.)

Shuffle.

2007-03-08T02:46:00.000+01:00

En vinterbild, bara för att det börjar bli vår.

Jag stjäl helt ogenerat en lista av Nyllet. En sån där där man ska svara på frågor med hjälp av winamp. Ni vet, släng in alla låtar ni har i playlisten, sätt på shuffle, tryck framåt vid varje fråga och se vad svaret blir. Det är alltid intressant, om klockan är kvart i tre på natten. Och här är alltså resultatet.

1. How are you feeling today?
Strebers - En kungens man
Uh. Jag känner mig.. På väg att bli våldtagen? Ihjälstucken av en kniv? Stenad till döds?
Jag väljer nog "alltför vacker för att inte ha någon man".

2. Will you get far in life?
Avantasia - The Glory of Rome
Låter jävligt positivt om inte annat.

3. How do your friends see you?
:wumpscut: - She's Dead
Uh-oh.

4. Will you get married?
Machinae Supremacy - Empire
Ehm. Ett kejsardöme är väl mysigt, men vad har det med giftemål att göra?
"Bow down before your gods" känns också lite nervöst, med tanke på om jag inte vet ifall jag är guden eller inte.

5. What is your life’s theme song?
Olle Ljungström - Tysk indian
"Helt igenom fel, fel som fan", med andra ord.

6. What is the story of your life?
Imperiet - Var e vargen
Yay, jagad!

7. What was high school like?
Mitsumune Shinkichi - Kodakai Oka ni Te
Well, om någon vet vad titeln betyder får ni gärna berätta det för mig. Jag lyckas lista ut "kulle" och "hand", men inte mer än så - och det säger mig liksom ingenting.

8. How can you get ahead in life?
X Japan - Xclamation
Jag måste skrika mer.

9. What is tomorrow going to be like?
The Black Mages - FFVIII - Force your way
Med andra ord en del skrikande, vilket uppenbarligen ska vara bra för mig.

10. What is the best thing about your friends?
Final Fantasy VII - Final Fantasy VII Advent Children - Main Theme (Piano)
De spelar tv-spel? De är barn som jag väntar på?

11. What is in store for the next weekend?
Red Hot Chili Peppers - Emit Remmus
Texten säger "London in the summer time", och någonting om telefoner. Låter bra.

12. What song best describes you?
Full Metal Alchemist - Ishbal
Ishbal är ett ställe som består i princip enbart av ruiner och öken. Det känns bra.

13. How is your life going?
Scorpions - Eye of the tiger
Oh yes, jag är så cool.

14. What song will play at your funeral?
Kent - Kallt kaffe
"Mina ögon, jag har så ont!" - jag dör säkert blodigt och våldsamt, och sedan ligger mitt lik där som en massa småbitar i plastpåsar. Och spisen var trasig, så de får bara kallt kaffe sen.

15. How does the world see you?
Shania Twain - All I want for Christmas is you
Folk vill ha mig. <3

16. Will you have a happy life?
Sonata Arctica - Shy
Lyckligt - i smyg.

17. What do your friends really think of you?
[Random japanska tecken] - Blue Tears (off vocal)
Från Kiminozu-spelet.
Mina vänner ser mig alltså som en halvemo låt från ett hentaispel? :)

18. What song describes the person you’re attracted to?
Bruce Springstenn - Johnny 99
Han kommer hem full, skjuter någon, och dör till slut. Alla vet ju att det är såna killar jag gillar.

19. What message would you like to tell the next generation?
Enya - The first of Autumn
Då ska ni ut och hoppa i lövhögar!
Och framför allt ska ni fylla paraplyt med höstlöv och sedan vända det över er, så att de regnar ner på er. Det gjorde jag jämt när jag var mindre.

20. What is your deep dark secret?
TerraNaomi - Say its possible

21. Do people secretly lust after you?
Bruce Springsteen - Real Man
Alla Riktiga Män vill ha mig.

22. How can you make yourself happy?
Enya - Sweet Lullaby
Aw, mer vaggvisor åt folket. Och åt mig.

23. Will you ever have children?
Lars Winnerbäck - Varning för ras
De kommer bara trilla ur mig.

24. What’s some good advice for you?
Machinae Supremacy - Prelude to Empire
Oh yeah. Titeln är flashig åtminstone. Vad den nu innebär.

25. How will you be remembered?
Our Lady Peace - Happiness and the Fish
"All those friends I've lost in there". De var fiskar, varenda en.

26. What is your signature dance song?
Blink 182 - I'm sorry
Sådär lagom positivt och dansvänligt.

I övrigt har dagen gått till att jobba.
Jag sorterar saker. På datorn. Och jag får pengar för det, och det ger mig någonting att göra på dagarna. Win!

Biblioteksbesök.

2007-02-27T07:47:00.000+01:00

Det här är ett försök att få det att verka som att jag har ett liv. Och är lite intellektuell dessutom.
Tyvärr kommer det troligen att misslyckas, men det var en bra dag åtminstone.

Jag försökte nämligen vända tillbaka min dygnsrytm (något som tyvärr inte fungerade i slutändan) genom att vara vaken tills det var en bra tid att somna. Jag försökte sova på natten, men efter tre timmar av mardrömmar, åtminstone delvis orsakade av Haibane Renmei på repeat, gav jag upp, vaknade, och fortsatte min konversation med Psy.
Eftersom båda var vakna och ingen av oss hade planer på att sova förrän till kvällen bestämde vi oss för att göra någonting.

Kort sagt tog vi 06.07-tåget från Spånga in till stan, hade picknick med kakor på centralen, och försökte fördriva tid tills affärer och sånt öppnade för att gå och leta upp en hatt åt Psy. Detta lyckades vi med någon gång runt lunch, och eftersom vi var vid Medis gick jag på biblioteket.

Här hände det underbara.

Förutom The Childhood Collection och Winnie-the-Pooh hittade jag nämligen Zalt - Ånghärskarnas planet.
Det låter inte så speciellt. Boken i sig har 182 sidor, en tämligen vanlig barn- eller ungdomsbok. Science Fiction. Den handlar om Benji och hans fladderkatt Miromurr, och ett stort stjärnskepp vid namn Alexandria - ett gigantiskt flygande bibliotek som rör sig från planet till planet fullastat med kunskap, med en besättning av bibliotekarier.

Vad som gör den här boken speciell för mig är att den är uppföljaren till Azur - Kapternernas planet.

Azur handlar också om Benji och Miromurr. Det är en av min pappas gamla böcker (att döma av prislappen som sitter kvar på baksidan är den köpt för 9.oo kronor på B&W), och det var en av mina favoritböcker när jag var lite yngre. Under en period läste jag om den minst en gång i veckan - bokmal som jag alltid varit kan man förstå att en historia som cirklar kring bibliotekarier och en flygande katt tilltalade mig. Jag föreställde mig dessutom alltid att den stränga kapten Meriann liknade min farmor.
På baksidan av Azur står "Läs mer om Alexandria i 'Zalt - ånghärskarnas planet'". Vilket lett till att jag letat mer eller mindre aktivt efter Zalt sedan jag fyllde nio.

Nu har jag hittat den. Inatt sträckläste jag både Azur (igen) och Zalt. De är helt underbara. Den första till och med bättre än jag minns den, den senare precis så bra som jag föreställt mig. Och därför kände jag mig tvungen att ägna dem ett blogginlägg.

För övrigt hade biblioteket på Medis utförsäljning av barnböcker för en femma styck. Jag råkade få tag på Blod och dunder-äventyret av Margaret Mahy. Jag tror att jag lånade den minst femton gånger under en period av två år - vilket är en del med tanke på hur mycket andra böcker jag också var tvungen att läsa. Det är en helt underbar barnbok, och jag tillbringade lite mer än två timmar av eftermiddagen med att ha högläsning ur den för Psy, som också fastnade för den. För vem kan låta bli att älska en bok som innehåller en rödhårig vetenskapsman, en lika rödhårig trollkarl, en Oväntad skola, en försvunnen rektor, två fula skurkar, en Mycket elak fabrikör med ett inspelat elakt skratt i armstödet på sin rullstol, hans adopterade faster och två talande katter? Det är precis allt som behövs i en riktig blod och dunder-historia. :)

C#.

2007-02-18T00:33:00.000+01:00

Ni trodde inte att jag kunde koda, va?

Well, det kan jag inte heller, men jag jobbar på det. Jag tröttnade lite på att bli retad för att jag inte kunde, så jag började försöka lära mig C# igårkväll. Jag har kommit ungefär till
Vem är du?
Eva
Hej Eva-älskling! Massa gos på dig! :D
i ett kommandofönster. Mer avancerade saker än så klarar jag inte än. Men jag jobbar på det, som sagt. Och det med älskling och gos och sånt var mest för att det såg mycket roligare ut.

Jesus performs miracles,
From Galalli to Rome.
But it would be a miracle,
If he brought a fuckin lady home.

Där har vi en låt jag måste låta Johanna lyssna på. Bara för sakens skull, liksom.

För övrigt träffade jag Marth idag. Han verkar klara sig, det är bra.

Ni vet, förr eller senare verkar det som att alla får en sån där "existenskris"-liknande sak.
Det finns en viss punkt, där man faktiskt stannar upp och verkligen inser saker. I allmänhet hur dum man har varit, eller hur mycket man gått miste om för att man bestämt sig för att vara på ett visst sätt. I allmänhet leder det till att man bestämmer sig för att bli någonting som är så mycket tvärtemot det man brukade vara som möjligt, bara för att komma bort ifrån det.
Ofta inser man då efter ett tag att man inte riktigt orkar vara på både det gamla och det nya sättet. Det blir för extremt, åt båda hållen, och det är rätt slitsamt att tvingas växla emellan dem beroende på vilka man umgås med eller vilket humör man är på. Man tvingas acceptera att man inte klarar av att vara två extrempersonligheter samtidigt, och försöker, medvetet eller omedvetet, att föra samman de två istället.
Sammanförandet tar sin tid, en ganska lång tid. Men till slut landar man någonstans mitt emellan, där man trivs ganska bra och rent allmänt känner sig rätt nöjd.

Att "bli vuxen" är en ganska lång period, som inte slutar förrän man själv anser sig vara helt och fullt vuxen. Men enligt mig börjar den precis där, där man inser saker. Där man faktiskt börjar tänka på ett lite annorlunda sätt, där man över huvud taget stannar upp och tänker.

I'm fucking Craig
Craig Christ.

Gos!

2007-02-12T04:48:00.000+01:00

Det är städat kring min dator, för en gångs skull. Alla sladdar undanstoppade så gott det går, och sådär. Jag kunde ju lika gärna ordna det när jag nu skulle koppla in den.
Jag var på scoutLAN i fredags. Så nu har jag massor med nya filmer att se. Och så var jag på inflyttningsfest igår. Så nu har jag äntligen kvicknat till ordentligt.

Och så har jag Stefan här, och det är typ, bäst. Han sover, så egentligen är han inte så jätteroligt sällskap just nu. Men han är så sjukt söt att jag blir glad bara av att titta på honom när han ligger sådär, så jag klarar mig ändå.

Jag var hos Johanna i..torsdags, typ. Drack té och åt kakor och pratade i tre evigheter, ungefär. Sånt är bra, vi borde göra det oftare.
Och scouterna i onsdags. Också bra. Jag är glad att jag börjar igen. Men jag är ganska säker på att jag dissar dem nu på onsdag - det är Alla hjärtans dag då. Jag ska hitta på någonting till pojken. Eventuellt skulle jag och Johanna göra sällskap när vi hittar på saker till pojkarna, för att det är så tråkigt att gå på stan själv. Jag tycker det känns som en jättebra idé, men jag får väl dubbelkolla och checka lite tider och sånt.

Äsch, jag har ju ingenting att skriva. Ingenting att göra heller, för den delen. Fruktansvärt osmidigt av mig. Men, well.

Panik?

2007-02-07T04:37:00.000+01:00

Jag har börjat lyssna mycket på VNV.
Eller rättare sagt, jag har börjat lyssna på mina favoritlåtar med VNV om och om igen, blandat med Feindflug och Diary of Dreams. Jag vet inte om det är positivt eller inte, men jag känner att Leo har haft mycket större inflytande över min musiksmak än han borde.

Jag har skaffat ett jobb. Tror jag. Men lönen är helt och hållet provisionsbaserad. Så om jag ringer er, köp ett diplom för sjutusen, will you?
Det är väl inte den ultimata grejen, egentligen. Men jag menar... Antingen sitter jag hemma hela dagarna och gör ingenting. Eller så sitter jag där och ringer lite, och har åtminstone chansen att få pengar för det, så fort jag hittar någon som inte lägger på efter tio sekunder. Men de måste ju finnas någonstans. Antar jag.

På fredag scoutLAN, som jag lovat att gå på. På lördag Stefan, och sedan Uppsala. På onsdag Alla hjärtans dag.

Jag fick en liten actionfigur föreställande Davy Jones av Emil för någon dag sedan. Den står och är gullig på skrivbordet.

...jag har ingenting att skriva om, uppenbarligen. Jag är inte helt säker på varför jag fortsätter.

Jag ska prata med en syo idag, är tanken. Har aldrig sett henne förut, och har inte pratat med henne personligen - vilket alltid gör mig nervös att det ska ha krånglat någonstans, så att jag till slut står och väntar på en människa som står och väntar på mig dagen efter. Eller så. Dessutom är syokonsulenter lite läskiga. Inte mer än att det går att hantera, men fortfarande.
Jag vill in på Stockholms hotell- och restaurangskola. Jag vill. Jag ska. Har jag bestämt. Jag är bara inte säker på hur.

Sen har jag lyckats boka in både scouterna och att jag ska jobba i eftermiddag, insåg jag sent igårkväll. Jag överväger att försöka flytta mitt jobbpass till torsdag istället. Jag vet bara inte om det är en bra idé att göra precis i början. >.< Men scoutfolk kommer bli väldigt besvikna på mig om jag inte är där, misstänker jag. Så jag försöker nog göra det ändå. Jag skulle vilja ha dagpasset på torsdag, så kan jag hälsa på Johanna på torsdagkväll. Får försöka ordna det.

I scribble on the ceiling
On the walls and on the floor
I shiver in the corner
'Cause I forgot to lock the door

Deleted memories
Of false identities
Unfortunately I
Did never say goodbye

Panik?

Sötdjur.

2006-12-23T21:26:00.000+01:00

You Are A: Bunny!

These adorable woodland animals are known for their fluffy cotton tail and shy disposition. Bunnies reproduce like crazy and are found all over the world. As a bunny, you spend your days hopping through fields and chewing on grass and leaves. Your cuddly, gentle appearance is irresistable!

You were almost a: Puppy or a Duckling
You are least like a: Turtle or a Groundhog Take the Cute Animal Quiz!

Nyckel.

2006-12-15T20:08:00.000+01:00

Jag fick inte nyckeln till mitt rum när jag bad om den för jättelänge sedan.
Jag vill inte behöva låsa om mig när jag är hemma.

Nu har jag letat upp alla tre nycklarna vi har som passar till min dörr, och tagit dem. Yay. Jag är så inte glad över det. Alls.

Annars känns det som att den här hösten och vintern, om man nu kan kalla det vinter, är väldigt mycket Our Lady Peace. Framför allt Superman's dead. Lite Something Corporate och My Chemical Romance också. De vanliga grejerna lyssnar jag förstås fortfarande på, som vanligt, men de här är de tre banden som jag lyssnar ovanligt mycket på. Av någon anledning. Det mesta är inte ens särskilt bra. Men det funkar, det är lagom hjärndött, och sånt.

Jag önskar mig biljetter till Disney on Ice i julklapp. Det är det enda jag verkligen hoppas att jag får. Jag behöver en kväll med disneyprinsessor.

Oh, och jag tänkte försöka pyssla julkort ikväll och så länge som behövs för att få alla klara. Känner ni att ni vill ha ett behöver jag er adress. De enda jag saknar av de jag kommit på hittills är Alexej och Bea - får jag inte adresserna får ni inga kort. Men känner ni att ni gärna vill ha ett, ni andra, kan ni ju slänga hit adressen bara för att vara säkra på att jag inte glömt er.

Höstlov.

2006-11-07T05:39:00.000+01:00

..Och för övrigt var Stefan här över lovet, om någon missat det. Vilket innebär att jag har fått massor med kramar, druckit mängder med té, läst en hel del manga och sett färdigt Higurashi. Och lite sådär. Och så spelade vi rollspel med Hampus och Peter - det ägde jättemycket. Jag är inte säker på hur, men den oskyldiga lilla tanken att färdas till närmaste stad för att gifta bort en flicka urartade till en jättestor episk strid och konflikter precis överallt.
Och så var jag på foxtrot-kurs med Jocke. Det var askul. Dansa är roligt. Igår impulsköpte jag ett nytt anteckningsblock, som kan vara mitt fulaste hittills, men jag fastnade för det ändå på något sätt. Jag borde verkligen tvätta, för jag har snart inga rena kläder kvar, och imorgon ska jag prata med skolsyster, som någon sorts ersättning för en psykolog, typ.
Apropå skolan skulle jag ju tentat matte A under lovet, men jag bröt ganska mycket ihop när jag försökte plugga till det, och det hela slutade med att jag bestämt mig för att hoppa av skolan. Inga hysteriska skrik nu, snälla, för det är inte som att jag ger upp den för alltid - jag gör ett nytt försök nästa år. Jag vill klara gymnasiet, men just nu går det verkligen inte.
Jag är glad att den där snön försvann igen så fort, så jag fick tillbaka mitt höstväder. Jag ska på kafé i Gamla stan imorgon i vilket fall - jag ska försöka ta en promenad däromkring när jag ändå är på plats, om jag inte är jättetrött.
Mit liv just nu - yay! Men jag lever åtminstone.

Lista.

2006-11-07T05:14:00.000+01:00

Tagen från Saras blogg, som jag brukar läsa igenom när jag råkar snubbla över den, men som jag faktiskt inte tänker bry mig om att länka till eftersom vi inte ens sett varandra på närmare ett år.

TIO FÖRSTA:
Första bästa kompis: Sara. Ages ago.
Första bil: En leksaksbil, gissar jag? Jag hade en röd radiostyrd bil när jag var typ fem, minns jag också.
Första kärlek: John. Nej, jag vet, ni har aldrig hört talas om honom. Det var inte värt det. :P
Första husdjur: Fiskar. Jag hade två egna som jag döpte till Kajsa och Mimmi.
Första semester: Vi var på Öland någon gång när jag var pytteliten. Första utomlands var i Danmark.
Första jobb: Textilcentrum i Sumpan.
Första köpta skiva: Nightwish. Innan dess köpte jag inte skivor.
Första riktiga kärlek: Well.. Den första -besvarade- var Mikk.
Första piercing: Piercing är läskigt.
Första konsert: Edguy, 04.

NIO SISTA:
Sista alkoholdrycken: Någon klunk öl i lördags. Senaste vodkan var när vi emosöp framför IRC förra gången.
Sista bilfärd: Skjuts till stationen i söndags.
Sista filmen du såg: Terror on Elm Street, fast den stod mest på i bakgrunden. Så, Exorcisten.
Sista ringda telefonsamtal: Runt midnatt, med Stefan. Ofc.
Sista bubbelbadet: Bubbelbadet var länge sedan, för badskummet är slut. Men jag badade någon gång i början av förra veckan.
Sista spelade cd: Donnie Darko-soundtracket.
Sista kyss: Söndags.
Sista gången du grät: Säkert i söndags.
Sista måltiden: Nudlar för någon timme sedan.

ÅTTA HAR DU NÅGONSIN:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Räknas Jonatan?
Blivit arresterad? Näh.
Blivit kär vid första ögonkastet? Inte särskilt troligt.
Varit på tv? Lätt! Jag har ju varit med i bollibompa. ;)
Fått ditt hjärta krossat? Ett antal gånger.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Det har hänt. Men inte nu längre.
Haft ett one night stand? Oh ja.
Busringt till nån? Faktiskt inte.

SJU SAKER DU HAR PÅ DIG:
1. Tröjan Stefan glömde kvar
2. Svarta veckade kjolen jag sytt
3. Stefans ring
4. Konfirmationsarmbandet
5. Armbandet jag fick när jag gick ut sexan
6. Halsband med en av hjärtberlockerna jag fick av farmor
7. Underkläder

SEX SAKER DU HAR GJORT IDAG:
1. Sovit. Mycket.
2. Ringt till Uppsala kommun.
3. Varit och handlat.
4. Sett på Ergo Proxy.
5. Gjort en paint-bild.
6. Letat lägenhet.

FEM FAVORIT SAKER (UTAN INBÖRDES ORDNING):
1. Musik
2. Smycken
3. Kramar
4. Té
5. Natt

FYRA PERSONER DU KAN BERÄTTA ALLT FÖR:
1. Khad
2. Bea
3. Jonatan
4. Skal
(Och bli för guds skull inte sårade om ni inte finns med nu. Jag fick bara ha med fyra.)

TRE VAL:
Svart eller vit? Vitt.
Sommar eller vinter? Vinter.
Choklad eller chips? Choklad.

TVÅ SAKER DU VILL GÖRA INNAN DU DÖR:
1. Älska.
2. Bli älskad.
(Och jag vet att det är jättekliché, och att jag redan uppnått det. Men liksom.. Dör man på ett sånt sätt kan man vara rätt nöjd ändå. Tycker jag.)

EN SAK DU ÅNGRAR:
1. Allt jag inte vågat säga, tänka, tycka, göra.

Gnome.

2006-10-18T15:59:00.000+02:00

Okej, här är det mesta aktuella testet på evigheter.

Gnomes are strange little things. Fascinated with gadgets and shiny things, gnomes are often plotting and planning - but are pretty smart, despite all the explosions.

As a warrior, you like to take charge of things. You feel that you're an important part of what's happening - and if things turn sour, you like to have a very large weapon on hand that you can use to negotiate.

Testet.

Björnar.

2006-10-11T16:26:00.000+02:00

You're a Good Luck Bear!

You are happy and self-confident with a winning personality that makes you expect success. Things usually go your way.

Krambjörnstest.

Man får inga fina html-länkar, och jag är för lat för att ta screenshot av bilden och sånt. Men det är ett väldigt gulligt test. :)
Via en länk Christoffer postade på forumet.

Omdömen.

2006-10-09T18:07:00.000+02:00

Jag härmar Nyllet.

Johari-fönster.
Nohari-fönster.

Vad tycker, tänker och tror ni om mig?

Vänsterhänt.

2006-10-09T02:27:00.000+02:00

Och apropå ingenting kan jag just ha förstört någonting igen. Jag är alltid lika smidig. Men varför är det alltid jag som inte vet, alltid jag som inte får tycka om någon?

Inutibarn.

2006-09-13T15:05:00.000+02:00

Your Inner Child Is Surprised

You see many things through the eyes of a child.
Meaning, you're rarely cynical or jaded.
You cherish all of the details in life.
Easily fascinated, you enjoy experiencing new things.

How Is Your Inner Child?

Hittad via Andrea och hennes blogg.

Christian.

2006-08-04T05:59:00.000+02:00

Sover i min källare just nu. En sån där raktigenom bra människa. En storebror. Har varit jävligt skönt att ha honom här den här veckan - vem vet vilket emo-träsk jag kunnat halka ner och fastna i annars? Jag gillar oftast att ha sällskap. Vi har sett sex skräck- och två disneyfilmer, hela Elfen Lied, och har bara tre avsnitt kvar av Kiminozu. Vi tänkte se färdigt den inatt, men den är liksom för bra för att se i halvsovande tillstånd, så jag bestämmer att vi väntar till imorgon när han är vaken.
Jag undrar hur många som har legat och sovit i min säng, i soffan, eller i källaren, medans jag suttit uppe och inte kunnat sova. Bloggat och ircat. Prata med Zil är trevligt, har inte blivit så mycket på ett tag. Inte blivit mycket ircande alls sedan i fredags. Så går det när man träffar folk, liksom. Sigtuna var senaste. Tänkte ju inte åka dit, men Bea övertalade mig, och det blev kul ändå. Träffade Jonatan för första gången på evigheter, om inte annat. Rätt skönt. Jag tycker ju om människan, liksom. Och vi känner varandra så läskigt bra vid det här laget. Sen kände jag mig lite dålig som faktiskt däckade på riktigt på lördagkvällen, men.. Tja. Jag kan leva med det.
Mitt liv i korthet just nu: Jag börjar -nästan- begripa mig på poker. Jag ska fira Bea i Örebro i helgen. Jag vill åka till Gotland med folk, men jag kommer inte orka och sånt. Jag ska bara röka när jag är antingen full eller bakfull. Jag skriver Spegelskärvor som låter mycket värre än de egentligen är, framför allt för folk som inte vet, inte förstår. Jag har fortfarande inte orkat klacka om mina skor. Jag har ett par barntofflor och Skarps byxor liggande - fick med mig dem från Sigtuna. Jag har flätor, och enligt id-brickan runt halsen heter jag Wennberg. Jag saknar min göteborgare, vare sig jag vill eller inte. Och jag börjar bli trött. Kan vara dags att sova.

Rollspel.

2006-07-14T00:41:00.000+02:00

Nu befinner jag mig hos Tommy i Eksjö. Han sover, han ska upp tidigt och jobba imorgon. Vi har varit hos troll och rollspelat. Lagom skräckaktigt, och jag fick använda min porrstjärna igen. Hon är betydligt vettigare den här gången. Det enda dåliga är att jag har så lätt att röka när folk i närheten gör det, och troll röker konstant. Men, det har inte blivit -så- många cigg åtminstone, så det ordnar sig nog. Fick ju Julle att skaffa två paket åt mig. Imorgon pratade trollis och Tommy om att gå till systemet, så vi kan dricka imorgon kväll. Låter asbra.
Annars är jag nog på väg hem ganska snart. Har ju ändå varit borta i två veckor. Kanske hälsar på Soode på väg hem, men det blir det sista i så fall.
Jag började ju i Örebro, hos Pedram, med en massa folk. Och därifrån följde jag med Nöjd och Christian hem. En alldeles för lång bussresa senare hamnade jag i Göteborg hos Zil, och blev kvar en vecka och dräggade. Sedan träffa Snövit en stund, innan jag tog mig hem till Julle. Och nu är jag här. Jag har hunnit lära mig dricka, röka massor, irca och försöka mig på notpron, gå på kafé i Haga och plugga latin. Jag räknar med att få se hentai imorgon, annars blir jag nästan besviken. troll pratade om att han hade något nytt hentai-rpg som han inte hade provat än. Vi märker.
Jag är halvtrött, så jag lär sova nu.

Lillkissen.

2006-07-06T22:21:00.000+02:00

Ja, det är slut med Martin. Är jag inte kär i honom längre är det bara dumt att fortsätta. Jag är singel, och jag tänker fortsätta med det ett bra tag. Öppna distansförhållanden for the win.
I fredags drog jag hemifrån. Inte "på riktigt", såklart, jag har lovat att vara hemma senast om två veckor. Jag hälsar på folk. Var i Örebro med bra folk i helgen. De lärde mig att både röka och dricka. Illa, illa. Sen hängde jag hos Christian och Nöjd i Karlskoga tills igår. För tillfället befinner jag mig i Göteborg hos Zil. Ska försöka hälsa på både Iwhy och Julle innan jag tar mig bort till Tommy och troll i Eksjö. Därefter blir det hemåt igen. Ganska lagom rundtur, typ. Skönt att komma hemifrån en stund. Och det är inte som att datortillgång är ett problem. Just nu sitter jag på göteborgarens säng med hans laptop, medans han sitter vid den stationära bredvid. Det är ungefär så det har sett ut sedan jag kom hit, och jag klagar inte. Kul att ha någon att prata med medans man ircar, liksom, för att inte tala om någonting fint att vila ögonen på.
Jag borde ha massor att berätta, och det har jag kanske, men jag är inte på humör. Halva min bekantskapskrets verkar vara griniga på mig för tillfället, det gör mig på lite dåligt humör. Jag kanske kan återkomma med allt kul någon gång senare.

Avklippt.

2006-06-17T03:31:00.000+02:00

Jag vill fortfarande ha tillbaka min hårfärg. Seriöst, hur länge ska det röda vara kvar?

Idag åkte söten hem. Jag hälsade på Max när han var barnvakt åt sina kusiner. Alltid kul att träffa folk och se halvdåliga filmer. Pratade lite med Skal, hängde på IRC, och det gör jag fortfarande. Spelade Settlers över internet med Catahyaner, Ninja vann. Alurian har nästan lovat att jag ska få hälsa på honom nästa vecka, det kan bli intressant.
[Nej, jag tror inte på allvar att någon stöter på mig. Men det är så mycket roligare om man inte behöver ta allt seriöst hela tiden. Fatta. Förlåt.]

Ngh. Dreamhack i helgen, verkar det som. Vore kul att åka dit bara för att se hur många man känner, men orka. Jag har inga pengar, och det jag har ska jag lajva för. Och köpa sytråd. Den svarta är slut. Fruktansvärt irriterande, på det här viset blir min kjol aldrig färdig. För övrigt är det Silvermöte nästa vecka, det kan bli asbra. Liksom, Jürgh kommer till stan. Synd bara att inte Åkesson dyker upp, men det kan inte hjälpas, antar jag. Stefan är i stan just nu, och antagligen en stund till. Funderar på att kidnappa honom någon dag, men jag vet inte. Just nu sitter han visst på lan hos Patrik. Om inte annat kan jag kanske hälsa på en stund. Kanske.

På måndag ska jag träffa Henning. Det är alltid bra. Jag har lösa planer på att dra med mig Jonatan någonstans någon gång i sommar också, jag ser honom ju inte så ofta nu för tiden. Sommar är så fett bra, för det känns som att man har hur mycket tid som helst att göra allt möjligt på. I slutet av den ska jag, Johan och Viktor ta oss till Vässarö, tänkte vi. Hälsa på konfledare och präst och sånt, och bara slappa. Sånt gillas.

Hehu. Mor min pratade om att alla försvinner till landet imorgon. Låter skönt. En helg helt ensam hemma var ett tag sedan. Men jag borde nog försöka gå upp hyfsat. Jag borde köpa tråd, köpa någonting till middag, och lämna in mina skor på klackning. Jag håller på att nöta sönder dem, och sånt är aldrig bra. Jag håller på att läsa Alice i Underlandet också, fast på engelska. Väldigt, väldigt förvirrande, men ganska mysig bara därför, för att man vet att den ska vara förvirrande, att det inte gör någonting att man tappar bort sig. Jag borde spela mera Kingdom Hearts, men då måste söten komma tillbaka hit med spelet först.

Om jag kom ihåg att skriva lite oftare kanske inläggen inte skulle bli så evighetslånga när jag väl skrev dem. Nåja.

Zingo.

2006-06-02T03:10:00.000+02:00

Mamma kom hem med ett flak fullt av dem idag, av någon anledning. Jag klagar inte.

Jag borde börja bli politisk, egentligen. När det faktiskt dyker upp frågor som är oskyldiga nog för att jag ska våga uttala mig gör jag det gärna, men jag har liksom ingen att diskutera dem med. Och det är totalt meningslöst att försöka få till en diskussion med någon av mina föräldrar - jag har faktiskt försökt. Äsch.

Anyway. Jag var hos Aderyn för några dagar sedan. Försökte skaffa linux på min dator. Det gick inte särskilt bra alls. Ska göra ett nytt försök snart, tror jag. Men jag fick trevligt sällskap en stund, och kunde bjuda honom på kladdkaka, så det var bra.
Sen åkte jag och hittade Marth, och sedan spelade vi. Vi typ, spelade, sov, och spelade ännu mer tills igår när han blev sjuk och fick åka hem. Inte sjuk av att spelat och sovit, utan snarare förkyld. Faktiskt.

Börjar planera sommaren litegrann. Jag var nära att åka på LinCon, men det blir nog inte så. Jag har mysdeppkväll med Henning istället, han kommer hit imorgon. Jag kan bara inte bestämma mig för vad vi ska se. Kiminozu, kanske, men den är lite väl sorglig. Blir nog Ghibli av något slag. Han borde se Howl, om inte annat.
I vilket fall ska jag nog lajva i sommar. Gåtor i Mörkret och Skuggspel. Det senare kan bli kul på riktigt. Jag ska få leka värdshuspiga, och det har jag velat länge. Det stora problemet blir att ta sig dit, men det ordnar sig nog. Nog måste det väl finnas tåg och sånt till Laholm?
Till GiM har jag värsta dräktidén. Jag ska börja rita på den snart, måste bara hitta ett bra ställe att sitta på eller så. Sen vill jag sy massor, inte bara lajvkläder, utan cosplaysaker, och "vardagskläder" också. Tja, vi får väl se när det blir av.

Ikh. Mina ben sticks. Att raka benen är fruktansvärt jobbigt - inte för att det är särskilt svårt eller ansträngande, utan bara för att man faktiskt behöver göra det såpass ofta. Det lär väl inte vara jättemånga som sitter och tar på mina ben, men -jag- tycker att det är jobbigt när de sticks när man lägger dem mot varandra. Dumma, dumma ben.
Dessutom skulle jag vilja bli av med det röda ur mitt hår nu, egentligen. Jag har ingen riktig lust att ha det kvar längre. Jag tänker visserligen inte på det när jag ser mig i spegeln, men ändå. Just därför. När det inte är så mycket att man tänker på det längre kan man lika gärna vara utan det. Jag gillar min naturliga hårfärg, faktiskt.

Kadaj.

2006-05-05T00:33:00.000+02:00

Nu har han fått mig att fastna för Final Fantasy. Tss. Jag som inte ens spelat spelen. Jag är nästan fast för Kingdom Hearts också. Jag måste skaffa mig ett ps2 om det här ska fortsätta. Tills vidare får jag glo på Advend Children, och dregla över Kadaj och Sephiroth. Cloud är förvånansvärt ful för att vara huvudperson. Alla ser väl hur mycket sexigare en silverhårig fanatiker är?
En bra film när man inte orkar se Howl fler gånger i rad, med andra ord. Fast just nu försöker jag få ner några filmer som klassas som både "Shounen-Ai" och "Mature" på AnimeNfo. Mostly for the hell of it. Värt ett försök, typ. De kanske är kul, vad vet jag. Man kan ha fruktansvärt roligt åt dålig hentai. Final Fantasy-saken jag har med Tifa som suger av en tjockis är så fruktansvärt rolig så det finns inte. Liksom, tänder -någon- på det där? Ah well.

Folk säger att TaO var roligt. Jag hade inte särskilt kul den tid jag var där, och jag ångrar inte att jag åkte därifrån. Jag tänker inte åka på fler Elerialajv. Så ge upp ert tjat, snälla.

Idag har jag åkt bil med Alexej. Det är fett tufft att han har körkort. Han och jag och Nyllet och Martin åkte omkring hela eftermiddagen. Vi hade ingenting bättre för oss, antar jag. Men det var ganska kul, så det var nog bra ändå.
Nu på kvällen diskuterade jag lite med Oskar. Det var också ganska intressant. Han är en typiskt vettig människa, och såna är bra att prata med.
Jag saknar att brinna sådär som jag gjorde. Jag tycker inte om att bli vuxen ibland.
Och jag återfann last.fm. Det var jättelänge sedan. Deine Lakaien är i topp där, inte Gackt. Får lyssna massor så det rättar till sig.

Jag har allvarligt talat ingenting att skriva. Jag har bara ingenting i huvudet.

(Spegelglas.)

Påskägg.

2006-04-13T02:48:00.000+02:00

Jag har lyckats få ont i halsen. Lite dumt, sådär, jag är inte väldigt förtjust i det. Men jag hittade varm choklad, så just nu klarar jag mig. Vad jag borde hitta är någon att krama på, för jag är rädd. Läste någon novell och insåg inte förrän för sent att den var läskig. Typiskt dumt. Så nu är jag mörkrädd inatt. Det blev bättre när jag hämtade chokladen och pratade med söten en stund, men jag har fortfarande ingen säng här uppe efter Silvermötet, så jag måste sova ensam nere i källaren. Mindre lyckat.
Jag skulle förstås kunna dra över till Viktor och glo på halvdålig anime. Men jag har haft ont i huvudet idag, så jag tror inte att jag orkar med Tiinas röst. Dessutom måste jag vara vettig imorgon. Jag kan ju inte riktigt räkna med att min farbror ska gifta sig överdrivet många gånger, så det gäller väl att passa på. Tack och lov för att det är på eftermiddagen åtminstone.
Fille försökte få mig att komma dit och titta film förut, men bussarna hade redan hunnit sluta gå. Typiskt dumt. Jag tycker om Fille, han är typiskt bra. Precis som Johanna. Det är inte samma sorts braighet, men den ligger på ungefär samma nivå.

Merca var här igår och idag, sov över. Vi lyckades få till ett riktigt snyggt livstycke åt henne till slut, och sedan somnade vi (eller, åtminstone jag) till Howl's moving castle efter att ha legat och dreglat över den blåögde trollkarlen en bra stund. Merca är också bra. På ett annat sätt än de andra två. Det är konstigt hur många sätt det finns att vara bra på, och hur många bra människor jag ändå lyckats hitta bland alla jobbiga.

Jag skriver här, mest för min egen skull, att jag ska ringa Christian snart, hälsa på Skal inom en inte alltför avlägsen framtid, och träffa Jocke innan han åker tillbaka till Berga. Jag bara glömmer att prata med folk hela tiden. Dessutom ska jag träffa Johan, också det så snart som möjligt. Gah. Jag börjar bli riktigt dålig på hela den där "hålla kontakt med människor"-grejen.
Och apropå saker att göra måste jag skärpa till mig litegrann. Jag vill åtminstone hålla koll på Catahya. Jag menar, där händer ju saker som jag faktiskt bryr mig om, och där hänger människor jag faktiskt gillar. Så det kan vara värt det. Apropå Catahya och Julle måste jag ta mig till biblioteket snart, och försöka få liv i min franska igen.
Men saker ordnar sig nog. Och gör de inte det, har jag en helt ny animeserie att glo på - Rozen Maiden. Har inte så mycket koll på vad den handlar om, det märker jag väl. Oh, och jag har fortfarande inte ens börjat se på Noir, och jag har flera avsnitt Chrno Crusade liggande som jag inte sett än. Jag har mycket att göra, och då har vi inte ens nämnt det faktum att det är lajv om mindre än två veckor. Det kan bli askul. Tre veckor därefter är det dags för GNR, som också kommer äga. Yeah, jag kommer ha kul.

By the way är jag lite smått orolig för min p-stav. Den kliar. Inte säker på om det är själva staven, eller de där plåstren jag hade över så länge, men någonting kliar. Dessutom sitter den snett i förhållande till hålet. Det borde väl inte spela någon roll bara den sitter fast, men jag funderar på att gå dit och kolla ändå, bara för att. Är det ingen som har erfarenhet av sånt här som kan hjälpa mig? Mraow.

Fågelsång.

2006-04-04T15:08:00.000+02:00

Seriöst, de där små sakerna har kvittrat konstant, hela natten igenom. Det är lite gulligt, på något sätt.
Jag var i skolan igår. Ordnade saker någorlunda, blev ignorerad av de jag brukade hänga med, kände mig dålig resten av dagen. Jag är inte på världens bästa humör, direkt. Jag vet att jag inte borde bry mig, men de tittade verkligen så uppenbart förbi mig att det nästan var komiskt. Så mycket för de människorna.
Inatt kunde jag inte sova. Skrev delar av engelskauppgiften jag borde lämnat in idag, läste ut American Gods. Iwhy hade lite halvt rätt om den - jag är inte heller jätteförtjust i slutet. Det blir lite.. överdrivet, och jag gillade för övrigt aldrig Laura. Well, den är helt klart värd att läsa, om inte annat för alla religionskopplingar överallt. Sådant är kul.
Det är underbart att inte kunna sova på hela natten, bara för att däcka en timme innan man ska iväg till skolan - i mitt fall runt elva. Så nu kom jag aldrig dit idag, dumma mig. Jag funderar på att gå över till Johanna. Eller ringa Marth, men om mina kära föräldrar inte slutar krångla har jag ingenting att säga till honom - ingenting viktigt nog för att slita honom från Kingdom Hearts, åtminstone. Kanske ska jag göra Immpuls-våfflor. Klä på mig, göra våfflor, och sedan sätta ihop vårskivan jag lovat Johanna? Låter bra.

Popcorn.

2006-04-01T03:27:00.000+02:00

Söten och jag hade picknick förra helgen. Framför huset. Det var ingen snö just där, så det gick bra. Vi hade inte popcorn då, men chipshjärtan. Jag är inte säker, men jag tror inte att jag hade ätit sådana sedan jag var liten, hos farmor. Det var lite lagom nostalgi. Inte mycket, men lite.

Trött. Det är sent. Jag bara vill skriva av mig, men jag är inte säker på vad.

Jag läste äntligen ut Onsdagslegender för någon dag sedan. Den var.. tja, inte så bra som jag hoppats, men fortfarande helt okej. SF är visserligen inte riktigt min grej heller, så det är kanske inte så konstigt. Även om många av berättelserna var ganska mysiga, var det bara inte min stil på dem. Tyvärr.
Nu har jag gett mig på American Gods. Kommit några kapitel in, och jag gillar den hittills. Men Gaiman kan å andra sidan aldrig bli helt fel.

Min arm gör fortfarande ont när man kommer åt den. Det stör mig lite. Jag måste ha en halvmeter plåstertejp på den nu - jag vill inte att de understa klisterremsorna, de som sitter på själva såret, ska lossna, så jag tejpar massor ovanpå dem. Men det är ganska okej ändå. Jag behöver inte ha bandaget längre åtminstone, och det gör inte jätteont även om man trycker ganska hårt. De sa att plåstren borde få sitta minst en vecka. Jag ska nog sluta tejpa över dem efter helgen, om det inte fortfarande gör ont då.

Popcorn, hm. Fionwe brukade kalla mig det ett tag. Han fick vara Chips. Det är han fortfarande, men det är inte så ofta jag pratar med honom. Det är inte så ofta jag pratar med folk alls nu för tiden, har jag märkt. Jag är inte helt säker på varför. Kanske tröttnade jag bara på alla "halvbekanta". Eller så slog all översocialhet tillbaka och gjorde mig antisocial. Jag vet inte. I vilket fall har jag inte varit popcorn på länge. Har det inte ens på highlight längre, sedan gamla datorn försvann. Det kändes inte värt det att lägga till det.

Min söt är trött. Han borde sova, men han är dum nog att följa med mig upp hit för att titta på när jag bloggar istället. Jag är inte säker på varför, men det är gulligt. Äntligen är vi båda på gott humör igen. Jag borde lära mig att hålla tyst om alla dumma, onödiga tankar, så jag slipper oroa folk
-hej, jag heter Eva, jag är bra på att göra folk ledsna, apatiska och oroliga-
jag tycker om. Faktiskt. Jag är ganska dum ibland. Jag borde bara vara tyst. Menmen.

Min porslinsängel står i fönstret. Ängelen. Men om jag ska vara ärlig är jag inte säker på vad den gör där längre. Jag ser den knappt. Ändå får den stå kvar. Jag vet inte, men jag har en känsla av att det skulle kännas tomt om jag flyttade på den, även om den på något sätt sticker mig i ögonen som det är nu. Den får vara där den är.

Hål.

2006-03-29T15:23:00.000+02:00

P-staven är på plats. Det är ett stooort hål i min arm. Eller, inte gigantiskt, men stort för att vara ett hål efter en nål, liksom. Och jag ska vara försiktig med vänsterarmen ett tag. Den biten av den där nålen var, men där staven inte sitter, är fruktansvärt öm. Med andra ord, inga hårda kramar om jag inte är beredd på det.
Sedan kan det diskuteras huruvida det är befogat att påpeka den saken, med tanke på att jag inte gått ut på hela veckan med undantag just för att sätta in staven, och antagligen inte kommer gå ut under resten av veckan förutom när jag ska till vällingby imorgon. Det är en sån där grej som jag faktiskt måste göra, det också, så det är väl lika bra att ordna det.

Jag har börjat spela Diablo igen. Har man ingenting bättre för sig är det ett väldigt bra tidsfördriv. "Återupplivade" min gamla favoritassassin, Zuja (och jag gillar egentligen inte Z nu längre, men jag gjorde det för tre år sedan). Dessutom har jag Yllet, en sorceress, som blir ett riktigt bra team tillsammans med Marth's barbar, Gubbenikorgen. Nationalteatern må vara dumma i huvudet, men Kåldolmar och Kalsipper kan vara den roligaste sagan någonsin.
Just nu funderar jag dock på att spela lite single player. Jag har inte hunnit tröttna än, till skillnad från sötnosen som borde ta en paus.

Psyk.

2006-03-23T11:30:00.000+01:00

Nu försöker jag igen, det gör jag faktiskt. Den här gången med Järva. De lär inte skicka iväg mig för att jag bor på fel ställe. Det vore ganska praktiskt att hamna där egentligen, för dit kan jag till och med gå, och vägen över fältet är fin nu när snön försvinner - för det gör den. Det går inte fort, men den försvinner.

Jag funderar på om de konstiga märkena i snön på grannens tak är spår från husets katter, eller bara snö som smält till hälften. Jag hoppas på kattspår, även om det egentligen inte ser ut så. Det är roligare att tänka sig att katterna gått omkring däruppe. Det påminner mig om någon gammal barnvisa som finns med på ett av mina gamla favoritkasettband.

Det satt två katter på ett tak, killevillevippbombom

Yeah. Typisk barnvisa. Men ganska gullig, på något sätt. De där barnvisorna är ofta det. Jag tycker bäst om de som låter lite lagom sorgsna, typ Tula hem och tula vall, eller Limu limu lima. Fast min absoluta favorit är Gåsa gåsa klinga. Den är så totalt jättegullig.

Uppdatering: Hon på Järva verkar totalt jätteförvirrad, och tar en massa uppgifter som jag inte förstår vad de ska användas till. Jag tappade just allt förtroende för den mottagningen. Undrar bara vilken jag ska försöka med nu.

Fortfarande.

2006-03-17T11:47:00.000+01:00

Uniqueness- Your inner power is Uniqueness! You are very different from everyone around you, and you like it that way. In fact, youd be furious if you were anything else. To the world outside you are a buoyant, fun loving person, and are probably pretty popular. Yet deep down you feel the urge to be accepted as who you are, and desperately want someone who is truly there for you. You are very indecisive and change your mind regularly over just about anything. Youre very opinionated, and bulldoze over anyone who doesnt share your views. At times you can be very depressed, though few people realise it with your animated personality. You are great fun to be around, and enjoy shocking people with your out there views and beliefs. At times however, your urge to be different can work against you, as people dont often enjoy their ideas of right and wrong having any shades of grey. But dont let them get to you; youre an awesome person who many love. You have no doubt heaps of friends, but dont always have that close friend/s that you want and need. You strive to be accepted for who you are, and are protective and loyal to those who earn your trust. Although at times you think there may be no one there, look around. There is someone in the shadows who desperately wants to be your friend, who maybe you just havent noticed. Dont let anyone get you down, youre the one who gives this boring world excitement and culture. Keep it up!
Boy/Girl who will sweep you off your feet: Someone different and independent. Someone who isnt your typical male/female, who can accept that not everything has to be black and white, and yes, there are many, many shades of grey.
Your stone/jewel: Amethyst
Your power: Difference/Change. This is the ability to make a difference in the world, to create new ideas and opinions, and to open up the minds of others to show that there is more than one shade of grey.
Your element: Electricity/Lightening
A quote that applies to you: "Id much rather to be hated for who I am than loved for who Im not."

Åh gud, så alternativ jag känner mig. "Uniqueness". Seriöst. Det är det dummaste på länge.

Uttråkad.

2006-03-17T01:57:00.000+01:00

...and which lesser Harry Potter character are you?

Jag börjar bli fast i HP-träsket igen. Hur fan gick det här till? Jag tycker ju inte ens om eländet längre. Det är helt enkelt beroendeframkallande, och en rejäl nostalgitripp.
F ö tror jag inte alls på det där testet. Popular and cute, huh? Skulle inte tro det. Inte enligt normala människor. Det är bara de konstiga som tycker om mig, de som är udda på ett eller annat sätt. Det är visserligen trevligt, men det vore ganska kul att kunna gå på stan utan att folk tittar snett på mig. Ibland går det, men det är bara de dagarna jag är tråkig. Ah well.

Which HP Kid Are You?

Hermione. Well duh. Det hade vem som helst kunnat berätta för flera år sedan.

Sömntabletter.

2006-03-15T18:52:00.000+01:00

Äntligenäntligenäntligen.

Återbesök gick bra. Jag är inte gravid längre. De ville inte sätta in p-staven, men det är lungt, jag gör det egentligen hellre på ungdomsmottagningen - där är de lite smidigare. Och efter att ha väntat nästan två timmar på att doktorn skulle bli klar med sin patient, lyckades jag snacka mig till sömntabletter. Tio stycken, och de är min räddning. Jag är så fruktansvärt trött. Om jag tar dem här kanske jag faktiskt lyckas somna när jag går och lägger mig, och då blir allting bra (jag måste åtminstone tro på det, annars är jag ganska körd).
Anyway, det blev inte mycket sömn inatt, nästan mindre än vanligt, så när vi kom hem la jag mig och sov. Vaknade för en stund sedan. Sex timmars sömn mitt på dagen, och jag är fortfarande trött. Nu kanske jag har tagit igen förra natten åtminstone. Bara massor med andra nätter att sova ikapp. Om jag kan, ska jag fan sova en vecka i sträck.

Förresten gick psykologen åt helvete. Det verkade bra, tills de kom på att jag bodde i fel kommun. Då fick jag helt plötsligt inte komma dit. Vet inte om jag orkar ringa någon ny. Jag hatar att bli omkringskickad, det är det värsta jag vet. Och ja, jag är mycket medveten om att det är dumt av mig. Jag bara är sån.

Nngh. Som sagt, trött. Ser ni mig sitta uppe för länge inatt, så säg till mig. Snälla.

Rödhårig.

2006-03-12T21:36:00.000+01:00

Nu igen.
(Vi kom på att kameror är roliga. Rättare sagt, Martin kom på det, mest. Och, yeah, den oranscha fläcken i mitt öra är hårfärg. Jag visste inte att det var där förrän jag såg bilden. Då tog jag bort det.)
Fast inte knallrött den här gången. Har man bara en flaska hårfärg blir det lite lagom rödbrunt istället. Ganska snyggt, tycker jag. Egentligen passar jag nog bättre i det här än i det knallröda, å andra sidan syns det här inte lika mycket så det är inte riktigt lika roligt. Men, äsch. Jag är nöjd i vilket fall. Sötnosen kletade in allting i eftermiddags. Sedan sköljde vi ur färgen, fikade, slöade en stund, och åkte in till stan. Hängde på Sten Stures, för det är mysigt och ett av de få ställen som har öppet på söndagkvällar.
Sedan åkte han hem.
Tja, hans mamma blir väl glad åtminstone. Det blir inte jag. Det är lite läskigt när man har varit tillsammans så länge att man börjar sakna den andre redan efter tio minuter. Å andra sidan, om jag visste att han skulle komma tillbaka efter två timmar skulle jag nog klara mig fint. Nu vet jag att han inte kommer hit igen förrän på tisdag kväll, så det är lite värre. På onsdag morgon är det återbesök på sjukhuset. "Du får inte ha oskyddat sex, och inte bada". Men det gällde väl bara så länge det var en massa blod - eller? Jag är inte säker. Jag hoppas det. Om jag dragit på mig en infektion borde jag väl märka det, liksom. Jag hoppas bara att det går fort på onsdag. Jag gillar verkligen inte sjukhus. Och jag hoppas att det är en annan doktor än den jag hade sist, för jag tyckte inte om henne heller. Hon var tjock och ful och äcklig och otrevlig. Gynundersökning är tillräckligt obehagligt ändå, man behöver inte göra det värre genom att ha en äcklig läkare. Jag lovar.

För övrigt har jag bestämt mig för att faktiskt hitta en psykolog. Alla ni som sagt åt mig att göra det de senaste två åren - ni har lyckats. Grattis. Jag vet inte om jag tycker om det, men jag tror att jag behöver det. Värt ett försök, om inte annat.

Alltså, vi hittade värsta grejerna på loppis i fredags. De äger. Den nya hatten heter Astrid, handskarna är jättesöta, och den där brännarsaken borde vara perfekt att koka té på när man är ute på lajv. Visst är det underbart? Jag har dessutom sovit ordentligt tre nätter i rad. Det är riktigt, riktigt härligt. Och vi ser på Wolf's Rain, det är bishie explosion och jätteäg, för den serien är verkligen så grymt snygg. Ni som inte sett den - gör det. Nu.

Jag är trött. Jag ska försöka prata massor med Peter imorgon. Jag kanske, kanske, kan få saker att ordna sig. Jag hoppas.

(Märkligt hur mycket jag hoppas, och hur lite jag egentligen kan göra åt det mesta. Lite lagom irriterande, sådär.)

Lördagkväll.

2006-03-11T23:54:00.000+01:00

"Men, du har din röda tygbit, så då kan vi göra té."

Vårt té äger. Det heter Vintersaga. Jag funderar på att skriva en saga till det någon gång.

Superheroes.

2006-03-09T08:15:00.000+01:00

Köpte Rocket Ride igår. Helt okej skiva - det är ju Edguy - och jag avgudar som vanligt balladen, i det här fallet Save me. Dessutom blir den ju ännu mysigare med bra minnen att koppla till den. Så även om jag egentligen kanske hade fått en bättre skiva om jag köpt Theater of Salvation, trivs jag ganska bra med det här. Faktiskt. Världen får säga vad den vill.

Men det här är totalt jävla värdelöst. Inatt tror jag inte att jag har sovit över huvud taget. Det känns lite jobbigt, faktiskt, och det finns fan inte en chans att jag går till skolan för att göra ett so-prov. Samtidigt kan jag ju uppenbarligen inte sova även om jag legat och försökt hela natten, så jag är inte riktigt säker på vad jag ska göra, faktiskt. Typ, duscha, och äta frukost. Sedan vet jag inte. Kanske göra ett försök att somna till Mononoke. Det har fungerat förut.
Men allvarligt, det stör mig. Liksom, vad ska det här vara bra för? Jag har fått några skumma tabletter - hälsokostsaker, för de vill fortfarande inte ge mig någonting riktigt. Det är humle, citronmeliss och valeriana i dem. Jag har visserligen för mig att alla tre är lugnande, men inte fan hjälper tabletterna mig att somna. Gah. Det är riktigt, riktigt störande. Faktiskt.

I övrigt var jag i skolan i måndags den här veckan. Tisdagen gick åt helvete, onsdagen blev okej till slut, men förmiddagen där gick åt helvete och det var en idrottsdag så jag orkade inte. Visst är jag duktig? Eller inte. Barn, kom ihåg att jag inte är ett bra föredöme på något som helst sätt.
Jag får tillbaka den där känslan av att jag är på väg att rasera mitt liv. För skolan hänger på att jag kan sova, och så otroligt mycket hänger på skolan. Gymnasiet, ett framtida arbete. Mina pengar och allt jag eventuellt vill göra på fritiden. Det är inte som att de kommer låta mig göra någonting om jag inte klarar skolan - det har jag redan fått höra. Jag kan visserligen dra ändå, men, tja, det blir jävligt mycket jobbigare att förklara vart jag är på väg, och varför jag har lajvkläder med mig. Det går, men det blir jobbigt. Seriöst, jag vill bara sova, mina ögon gör ont, men det går inte. Om någon har ett bra sätt som inte är "fysisk aktivitet", "lägg dig ned och blunda" eller kräver recept - snälla hjälp mig. Det här börjar verkligen bli rejält störande.

Snöfall.

2006-03-06T18:24:00.000+01:00

Det har snöat av och till hela dagen. Det stör mig. Snö och kallt och vinter är helt enkelt inte min grej. Jag tycker om det i någon vecka, eventuellt en månad - för visst är det fint att se på. Men när man faktiskt blir tvungen att gå ut i eländet är det inte lika roligt längre, och nu har det varit vinter alldeles för länge för min smak.
Skolan idag var inte särskilt bra. Jag kände mig osynlig. Synd att Fille gick hem tidigare, så jag inte han träffa honom. Han är bra på att se folk, och krama en när man behöver det. Får ta igen det imorgon.
Det blev ingen träning. Idag heller. Den här gången ville jag ju verkligen - ända tills jag kom till skolan. För så fort jag kom dit blev jag osynlig, jag blev trött, och på allmänt dåligt humör. Dumma jag. Men när bussen närmade sig Spånga på väg mot Vällingby hade jag halvsovit hela vägen. Jag bestämde mig för att åtminstone gå hem och sova en timme, och sedan åka till träningen. Men inte då. Här sitter jag fortfarande. Jag har visserligen ätit, och det var bra, men jag har inte sovit och inte åkt någonstans. Jag vill bara inte ut i den här kylan, vädret gör det ännu svårare att motivera mig. Dumma väder.
Och dumma folks föräldrar. Jag och Marth var på landet i helgen (för landet är fett bra, när man är där med bra människor). Och vi bestämde att vi skulle stanna en natt till, och åka hem idag. Men så ringer hans mamma och har bokat en massa tider åt honom, typ. Så han måste åka, men jag kan inte följa med. Och jag orkade inte åka så sent igår, så jag blev kvar ensam en natt och åkte hem nu på morgonen. Det var inte särskilt kul, allvarligt. Ett tag bröt jag ihop jättemycket (jag måste göra mig av med den där ovanan att börja gråta över småsaker), men det gick över och det var faktiskt ganska skönt att vara riktigt, riktigt ensam. Problemet var väl mest att det blev för ensamt. Jag hade velat ha någon att prata med. Och det gick inte särskilt bra att sova, fast det var ganska väntat. Jag har ju faktiskt kunnat sova ganska bra hela lovet, men det är antagligen för att jag fått sova bredvid min söt. När han försvann gick det naturligtvis åt helvete igen. Jag bara hoppas att jag får ordning på det. Om sömnen inte ordnar sig, kommer ingenting annat heller att göra det.
Och Peter skrämde upp oss idag. Han tycker att vi har slöat för länge, att vi måste börja jobba om vi vill ha några betyg - och han har rätt. Jag har inte gjort någonting alls sedan jag började i kunskapsskolan. Skönt på ett sätt - värdelöst på ett annat. Nu har jag inte lång tid på mig att visa dem allihop att jag äger. Suck. Dags att faktiskt börja jobba. Men som sagt, jag är trött och grinig och omotiverad som fan. Om jag får sova borde jag kunna klara det ändå - men vad händer om det inte går? Mrw. Jag hatar det här, att jag verkligen inte vet om jag klarar av en så simpel sak som att sova på nätterna. Fett dumt.

I övrigt händer inte så mycket. Jag har pratat en massa lajv, och skrivit en hel del på huldreforumet - det börjar faktiskt likna någonting nu. Jag eldade en del rökelse på lovet, borde återuppta det och ljusen ordentligt, för det är mys. Jag borde verkligen sy färdigt alla påbörjade projekt, och jag borde starta upp dem jag inte orkat med ännu. Jag borde läsa böckerna jag har lånat (American Gods och Onsdagslegender, för den som undrar), skriva några debattartiklar till svenskan, prata med lärarna i matte, bild och engelska, börja fundera på mitt franskagrejs. Jag borde skriva brev till Jocke, och kanske till Christian om jag hinner innan han muckar, och jag borde engagera mig i mina styrelser. Mraow. Det börjar bli mycket, men det mesta av det är faktiskt saker jag egentligen vill göra. Om jag bara inte var så förbannat trött skulle det vara mycket enklare.

Abort.

2006-02-23T05:58:00.000+01:00

Så. Mer eller mindre avklarat.
Nu ska jag blöda typ, jättelänge, och sedan borde allt vara borta. Jag hoppas verkligen att allt är som det ska.
Åtminstone blir det nog inga mer sjukhusbesök förrän om tre veckor. Ah, underbart. Jag gillar inte sjukhus i allmänhet, och KS är ett av de värre enligt min kära mor.

Alltså, dags att ta tag i allt annat jag borde gjort de senaste veckorna. Skola, framför allt. Jag är inte säker på hur mycket jag har missat, men det är en hel del. Känns som att jag måste plugga på lovet om jag ska ha en chans att ordna det här. Inte för att det är svårt, utan helt enkelt för att allting tar tid. Jag vet att jag har ett musikarbete som ska lämnas in nästa fredag, men det är också den enda deadline jag har koll på. Jag behöver gå till skolan idag, om inte annat för att uppdatera mig på lite sånt. Frågan är om jag orkar ta mig iväg, eller om jag kommer somna om innan dess. Just nu känns det väldigt lockande att gå och lägga sig igen. Kanske kan komma till skolan vid lunch eller så..?

Bucky.

2006-02-19T20:31:00.000+01:00

Jag ska få en ny dator, en som är tyst. Mamma och pappa är trötta på att hållas vakna av fläkten till den jag har.
Den nya datorn heter Bucky. Pappa döpte den. Han funderade på Nemi, sa han, men den var inte svart så det hade varit fel. Alltså har jag snart en Bucky. Håller på att flytta över alla grejer från den här, Magica (ja, min pappa gillar serier, de andra datorerna i huset heter Knase, Fnatte, Pluto och Musse, har jag för mig). Sedan måste jag bara koppla in allting och sånt, men så mycket klarar jag själv åtminstone.
Imorgon är det dags för första pillret. Jag börjar bli ganska nervös, faktiskt. Lite småjobbigt. Martin kan inte följa med, han är sjuk, och det gör mig ännu mer nervös. Tänk om jag behöver honom? Men jag får lov att klara mig. Jag överväger att leta fram det största gosedjuret jag har och ta med mig imorgon, bara för säkerhets skull. Så som pojken hostar kan jag bara inte förmå mig att tvinga med honom, faktiskt. Men risken finns väl att jag åker hem till honom efteråt - det är åtminstone bra, han går ju inte i skolan när han är sjuk.
Nå, anyway. Pappa är lite grinig för att jag har missat så mycket i skolan. Nu lyckades jag få honom att betala in lajvavgifter ändå, men om jag inte fixar skolan får jag tydligen inte åka ändå. Känns bra, hm? Jag kan liksom inte göra mer än försöka, och det gör jag i vilket fall. Faktiskt. Det har bara varit väldigt, väldigt svårt, och jag tror inte att det svåra är slut riktigt än.
Jag har Persian igen. Jag har saknat mitt té. Och jag sov faktiskt ganska mycket inatt och idag, man sover mycket bättre på nätterna om man vet att man inte är ensam. Jag har börjat fålla mitt livstycke, det röda, och det ser ganska bra ut även om jag har en del kvar. Och jag har fortfarande inte postat brevet till Jocke. Jag borde försöka göra det imorgon, och ta anmälan till TaO på samma gång. Men det beror på hur trött jag är när jag kommer hem. Måste åka härifrån vid sju, och sedan vet jag inte hur lång tid det tar. Läskigt är det.
Bilden där uppe är på de kläder jag lyckats sy den senaste tiden. Livstycke(bh-substitut), skjorta, och det röda livstycket som ska fållas och snöras. Jag är ganska nöjd, faktiskt. Jag kan ju nästan sy. Och ja, linnekläder blir jätteskrynkliga om man slänger dem på golvet och så. Snörningen ska för övrigt vara bak på båda livstyckena, men framsidan är inte så speciell. Jag överväger svart band till det röda.

Födelsedag.

2006-02-15T00:49:00.000+01:00

Nu är han sexton. Grattis, Martin.
(Och sötnos? Kom ihåg att jag älskar dig.)

Idag lyckades jag äntligen hitta den där saken jag letade efter. Jag hoppas han tycker om den. Han ville ha någonting gulligt, och den här grejen är söt så det räcker. Nåväl.
Själv fick jag nya skor, igen. Ännu ett par stövlar med klack och snörning, fast högre den här gången, och svårare att gå i. De här vågar jag inte gå ut i förrän snön är borta, jag kommer att dö. Dessutom två tröjor. Min mor och min syster tyckte att jag behövde göra någonting idag, komma ut lite, så de drog mig med på shoppingrunda - en ganska liten sådan, men ändå. Jag kom aldrig till skolan idag, dumt nog. Kunde inte sova förrän den allra sista timmen, gick upp, drack massa kaffe - ingen verkan. Då var det ganska kört. Så, tja, jag har tillbringat dagen med att.. Göra absolut ingenting. Läsa megatokyo. Typ. Och lite shopping, som sagt.

Apropå ingenting har jag kommit på att jag tycker om sms. De är liksom så simpla. Så enkla att bara skicka iväg, det kräver ingen ansträngning alls. Just därför kan de vara gulliga, utan att kännas overkill och löjliga. Sånt är ganska bra. Jag har ett par stycken som jag vägrar radera just nu.

"Låt dem inte knäcka dig. Be strong, sister. *kram*"

"Sov gott, lillasyster. Hoppas du får en månskensrik natt."

"Åk till uppcon, eller så klipper jag av dig håret!"

Samt naturligtvis de där som jag inte vill visa för någon. De där där han faktiskt visar känslor, rejält, och som jag läser om och om igen när jag är allmänt nere. De ska inte skrivas någonstans.
Men sms är helt enkelt bra. Faktiskt.

Just nu känner jag mig ganska ensam. Kan inte hjälpa det. Går inte att sova ordentligt inatt heller, och det börjar störa mig som fan. Så kul är det inte att vara konstant jättetrött utan att ha ansträngt sig på något sätt. Och det lär inte bli bättre, eftersom jag är för trött för att ha någon motivation, och alltså inte tar mig till träningarna. Dumma jag. Jag borde ju börja igen. Men det har jag å andra sidan sagt sedan höstlovet. Varför skulle jag lyckas nu, när allt annat går åt helvete?
Fast det gör det inte heller. Jag överdriver verkligen nästan hela tiden, har jag märkt. Eller, jag bara lyckas få saker att låta värre än de är. Tja, i vilket fall, det mesta går faktiskt bra just nu. Faktiskt. Skolan går fint när jag väl är där, Åkesson kommer till Stockholm i helgen, bakgrundshistorian börjar ordna sig och jag gråter ju faktiskt inte längre, som jag gjorde för en vecka sedan.
Men ändå. Jag känner mig ganska sämst. Kom igen, jag tappar hela greppet om mig själv - vem som helst kan se det. Sover inte, äter ännu mindre vettigt än vanligt, glömmer bort att jag borde duscha i evigheter, och då gör jag det om och om igen istället. Det svartnar för mina ögon om jag reser mig för fort, jag mår illa första halvan av dagarna, jag försöker inte ens klara något skolarbete, jag försöker inte ens få ordning på lite av röran i mitt rum, ibland kan jag inte gå stadigt. Det här är så jävla mycket åt helvete så det finns inte. Och det värsta är att jag tycker så oerhört synd om mig själv. Jag hatar att tycka synd om mig själv, men jag lyckas bara inte sluta med det. Och just nu tycker jag äckligt synd om mig. Fan. Det stör mig. Hela jag är äcklig. Mrw.

Gravid.

2006-02-09T23:31:00.000+01:00

För dem av er som inte fått det berättat för er, eller inte gissat - ja, jag har en jävla unge i mig. Och jag vill bli av med den. Jag varken vill eller kan ha en unge än på några år. Så första abortpillret, det som får fostret att sluta växa, ska jag ta den tjugonde. Den tjugotredje får jag andra pillret. Detta naturligtvis förutsatt att ingenting krånglar.
Så. Nu vet ni. Grattis. Sprid det till vem fan ni vill. Jag mår tillräckligt dåligt över det redan, det kan inte gärna bli värre. Jag kan inte mer än gråta, liksom. Som det är har jag inte sovit ordentligt sedan jag blev ensam i måndags kväll. Inte mer än två-tre timmar i sträck, vilket kan förklara om jag varit på dåligt, konstigt, eller allmänt jävligt humör. Jag ber om ursäkt till er som råkat ut för det.
Som sagt. Nu vet ni. Och jag tar inte illa upp om någon frågar någonting - så länge jag slipper moralkakorna. För jag vet mycket väl hur dumt och onödigt det var.
(Och ja, naturligtvis är det Martin som bär den andra halvan av skulden. Vad fan trodde ni. Jag tycker för mycket om honom för att ens kyssa någon annan.)

Annars har idag varit en ganska bra dag. Inte jättebra, men en av de bättre sedan i fredags. Klarade nationella ganska smärtfritt, drog hem, köpte skabbskinnkläder att ha till någon svartblodsroll, köpte tyg. Och träffade Martin en stund. Inte länge, och han var trött (för det är honom jag ringer när jag inte kan sova, och då kan inte han heller sova). Men det var bra ändå. Jag blev lite kramad på, det behövde jag.
Och nu på kvällen kom Johan över en stund. Typiskt bra. Det var evigheter sedan. Vi mest pratade, om lite av varje, men det var typiskt bra.
Jag har ett brev liggande till Jocke. Jag måste se till att posta det snart. Ska bara komma ihåg det. Någon som kommer ihåg det kan ju banka lite på mig.
Nu är jag inte säker på vad jag ska göra. Å ena sidan är jag jävligt trött. Å andra sidan vet jag inte om jag kan somna. Men jag tror att jag ska ge det ett försök. Sover jag inte inom en timme lär jag väl gå upp igen - hänga framför datorn, sy, vad som helst. Men jag hatar att ligga sömnlös. Och jag hatar att veta att jag faktiskt kunde sova när jag inte var ensam, men att det faktiskt inte går att han sover här jämt. Vi har skolor att (försöka) sköta. Även om jag inte har varit i min på hela veckan, förutom nationella. Men det är ingen bra anledning att sabba hans. Faktiskt.
Så ta dig samman, Eva. Sluta gnälla. Gör någonting åt saker. Ta på dig nattlinnet, släck lampan, och gå och lägg dig. Genast.

Skepsis.

2006-02-01T01:25:00.000+01:00

Var det värt det, Amanda?
Jag vet att vi hatar varandra, men var det verkligen värt det här? Du vet, det är inte bara jag som får lida för det. Hela jävla forumet är borta, och hela jävla följet drabbas. Värst är det nog för Nyllet. Fatta hur mycket tid och arbete han har lagt ner på de där texterna. Vissa av dem finns sparade, tack och lov. Jag hittade Vildmistel- och Kalvaras-trivian, som jag uppenbarligen skrev ut någon gång för länge sedan. Det går att ordna. Men det är fortfarande massor som måste skrivas på nytt - för att inte tala om hur många som inte hade sina karaktärer sparade någon annanstans än på forumet.
Var det värt det?

Men Amanda, vet du?
Vi vet var du finns. Vi vet precis hur vi ska få tag på dig. Det spelar ingen roll att du raderar din blogg, ditt noshorn, ditt namn på lajvsverige. Vi vet hur vi hittar dig, och vi kommer att göra det. Jävla häxa.

Tja, ännu ett namn på min lista över folk att döda. Det här får stå högt upp.

Dator.

2006-01-25T23:32:00.000+01:00

Virusfri, omformaterad, och med en hårddisk till. Jag älskar att ha en pappa som faktiskt kan sånt där, och inte har någonting emot att ägna några kvällar för att ordna det åt mig. Nu tycks allt fungera som det ska, i vilket fall. Alla mina inställningar är naturligtvis borta (även om alla bilder, filmer, texter och musik finns kvar), så jag passar på att göra det hela lite mer färgglatt. För en gångs skull. Så nu använder jag färgbilder istället för svartvitt på skrivbordet och msn. Färger ska göra en glad, inte sant? Om det fungerar kan jag behöva det. Jag har känt mig.. skum de senaste dagarna. Typ, halvdeppig, och alldeles borta, men jag vet inte vad som är fel. Jag kan inte koncentrera mig nämnvärt på någonting, har ont i huvudet, och är jättetrött - det trots att jag för en gångs skull äter och sover ordentligt. Jag tror att jag är halvsjuk. Inte helsjuk, då hade jag mått sämre, men jag är definitivt inte frisk.
Återstår alltså att övertala min käre far om att jag inte nödvändigtvis måste må bra för att sova hos Martin en natt. Jag lovar, att jag är där innebär inte automatiskt att jag inte sover - snarare tvärt om. Under lovet vande jag mig vid att inte sova ensam.

Anyway. Jag mår alltså inte toppen, och jag antar att det är därför jag skriver här igen. Det blir nästan alltid så, av någon anledning. Men min dator fungerar som sagt igen. Den är snabbare, tystare, och har betydligt mer utrymme på hårddisken, så jag är glad. Jag borde städa mitt rum och sånt, fortfarande, men jag orkar bara inte ta tag i det. Jag borde skriva färdigt min engelskasak, och jag borde dissa/skriva om Nyllets bakgrundshistoria ännu mer, och jag borde gå till skolan imorgon, och jag borde duscha, och jag borde bädda min säng (läs: hämta upp mitt täcke ifrån källaren, där jag har sovit de senaste nätterna), och jag borde prata med Kersty, och jag borde börja träna igen, och jag borde sy, och jag borde skriva någonting vettigt, och jag borde läsa alla böcker jag har lånat - men jag orkar bara inte ta tag i det. Inte i någonting av det. Jag är verkligen borta, och det stör mig. Jag sitter och stirrar ut i ingenting, eller ligger och stirrar ut i ingenting, eller ligger och blundar utan att varken tänka eller somna. Och alltihop stör mig, som fan.
Men jag har några nya bilder. En av dem är däruppe, som synes. Marth, om du påminner mig ska du få allihop.

Rawr.

2006-01-08T01:50:00.000+01:00

Det är Johanna. När vi hade varit i julottan. Hon äter pepparkaka.

Mrw. Jag tänkte skriva massor igår, men det blev inte så, av någon anledning. Nu minns jag inte vad det var jag hade att säga. Dumt nog.
Förmodligen var det åtminstone någonting om mötet, som jag knappt var på. Jag behövde sova. Men dräggande var bra, och allmänt flummande. Three of a kind.. Och så vidare. Och Jürgh, fast det var bara ett tag. Anyway, det var bra. Fast dumt.
Typ, såhär.

Just nu sitter jag mest och känner mig.. Likgiltlig. Typ. Jag hittar inget bättre ord. Jag borde göra massor med saker, inte minst duscha, klä på mig, äta frukost, och allt annat man gör en dag. Jag har fått ha varsitt allvarligt samtal med mor och far, som tycker att jag aldrig vill träffa dem längre. Lite småjobbigt, för det är sant, och jag vet inte vad jag ska säga till dem. Nåväl.
I övrigt har jag läst Harry Potter (tja, Halvblodsprinsen skulle kunna vara bra om den inte varit så fruktansvärt.. patetisk), och sovit, och.. Det är nog allt. Gah, jag är tragisk. Som fan.
Jag vill göra någonting, men inte ensam. Jag vill
-ut och springa barfota genom en skog, ligga i gräset på en äng, skrika högt där ingen hör. Jag vill klättra i berg, simma i havet, hoppa utför klippor och dansa med älvor. Jag vill göra vad som helst som ger mig en illusion av att jag lever. Snälla, älska mig - kyss mig - bedra mig - slå mig blodig. Jag vill känna någonting. De senaste dygnen har jag domnat bort ifrån verkligheten, ingenting rör mig - och jag vill leva-
bara dö. Typ, ligga i en liten hög någonstans och se hur många som sparkar på mig, hur många som snubblar, och hur många som bara går förbi. Det vore ganska intressant att lägga sig på Drottninggatan någon gång, bara för att se om någon skulle göra någonting.

Kamera.

2005-12-24T00:37:00.000+01:00

All I want for christmas is you.

Det låter sött, jovisst (ochjagvillhadighäralltidalltidalltid). Men det hindrar mig inte från att vara överlycklig. Ny digitalkamera it is, istället för den där jag lyckades tappa på LinCon. Mwahaha, återigen ska jag göra omvärlden osäker. Typ.
Dessutom målade ljus från Johanna, såna där näthandskar som jag har funderat på att skaffa från Viktor, från Simon ett huvud i en låda (tänk Nightmare), och från Johan.. En kanin-outfit? Öron, fluga och svansboll. Wtf?
Yeahwell. Mycket skratt åtminstone. Byta julklappar är bra. Och när jag gått och lagt mig och sedan vaknat igen lär det bli fler. Om inte annat blir det kul att se vad syrran har hittat på, hon har varit oerhört hemlighetsfull ett ganska bra tag - även om jag misstänker ganska mycket att hon har skaffat biljetter till Narnia. Det är gulligt av henne i vilket fall. Hon verkar fortfarande ha kvar den där julstämningen som jag har tappat de senaste åren. Hon studsar omkring överallt, frågar om man har köpt hennes julklapp och blir helt förtvivlad när man svarar nej. Yikes.. Att hon orkar. Men det är gulligt, som sagt.
Jag är ganska trött redan nu, och klockan är inte ens ett. Illa, illa, hur ska jag klara julotta imorgon? Nå, det ordnar sig väl - förutsatt att jag inte kvävs innan dess. Jag kunde inte låta bli, så nu är det ljus och rökelse överallt. Tio rökelsestickor numer, jag hittade världens gulligaste lilla rökelsehållare i form av en pytteliten metallelefant. Två av Johannas ljus, det med trädet och gungan där jag ser det vid sidan av skärmen. Ett i den (ganska skumma) ljusstaken jag fick av mamma, och en massa andra överallt. Tja, vad ska man säga? Jag trivs.

Persian.

2005-12-23T02:54:00.000+01:00

Jag har jullov.
Ganska härligt, ska erkännas. Jag behöver inte riktigt tänka på någonting på ett bra tag. Det enda som ska ordnas innan julafton är att städa rummet. Sedan är det de obligatoriska dagarna med släktingar, och sedan är det bara lov. Nyår måste jag lösa på något sätt, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men sedan är det Silvermöte. Mwaha, det kommer bli så dumt. Och fruktansvärt kul.

Persian Earl Grey är ett väldigt bra té. För det är sådär lagom mycket jasmin, när man inte känner för jasminté men inte för vanligt Earl Grey heller. Hej, jag är trött. Men jag har bestämt mig för att vända på dygnet. Och jag tänker gå i julottan på juldagsmorgonen. Tanken är att inte sova på hela julnatten. Vi får väl se hur det blir med den saken, men det är värt ett försök, och det borde inte vara -så- svårt. Faktiskt inte.

Min syster har skrivit på mina armar med bläckpenna. "DiLeva". "Eva älskar kaffe och sin supersnälla silversyster". "Rainbow Brite".
Tja, varför inte.
Idag såg vi på Pocahontas. Den är förvånansvärt bra, även om den är jättekliché. Och den är faktiskt riktigt sorglig, om man tänker efter. Fast man bara måste älska disney's sätt att låta folk bli ihjälskjutna av gevär utan minst blodfläck eller kulhål - de bara faller bakåt. Det är så sött, på något vis. Så oskyldigt.

Var du än är, kommer jag alltid att vara med dig. För alltid.

Jag föreställer mig att det låter bättre på engelska, men det gör inte så mycket.

Ngh. Trött. Attans.

Regnbågsbarn.

2005-12-16T01:13:00.000+01:00

Det här är jag och min syster. För ganska länge sedan. Det ser man på att min tröja är rosa. Hon är den av oss som är söt.

"Jag är Stjärna, universums underbaraste häst. Klart att jag kan prata."

Nostalgi på hög nivå. Jag och systern min var uppe på vinden och letade fram gamla filmer. Regnbågsbarnen, eller Rainbow Bright. Evigheter sedan. Tanken var att vi skulle se Pocahontas, men det här var roligare. Den är helt enkelt jättesöt, och jättedålig, och alldeles jättehemsk egentligen men fortfarande ger den oss sådana nostalgikänslor att det är värt det.
(När hon gått och lagt sig fortsatte jag med att se Astrid Lindgren-filmer. Älskade syster, och Pelle flyttar till Komfusenbo. De är mest bara söta.)
Jag känner mig lagom ensam, och lagom dålig. Nog för att jag var ganska hängig igår, men jag hade inga planer på att bli sjuk. Well, det tycks jag ha lyckats med i vilket fall. Jag skyller på Lena, hon har förmodligen smittat mig. Jag bara hoppas att jag mår bra imorgon. Jag borde verkligen till skolan då, och jag borde verkligen jobba, för annars kan jag förmodligen inte åka någonstans alls i helgen, och det vore dumt. Mycket dumt.

Jag har gjort julkort idag. Mest för att de borde postas imorgon. De blev väl.. mer eller mindre lyckade, men ganska söta. Så det får duga. Orkar inte göra så många, men de viktigaste får åtminstone (eller snarare de jag kom på och kände för tidigare idag, men ändå). Nu har jag glitter lite överallt i rummet. Smått irriterande, på sätt och vis, men jag tycker om det. Jag bara hoppas att jag inte lyckats få några såna där vassa små glitterkorn i min säng.

Fullmåne inatt. Klart. Lite snö. Kallt som fan. Jag vill ut, men jag borde inte, borde verkligen inte. Jag är inte helt frisk, och mitt huvud snurrar om jag rör mig för fort. Jag kommer inte kunna hålla mig stilla om jag går ut. Och trillar jag omkull ute nu.. Well, ingen lär hitta mig förrän imorgon. Och även om jag säkert kan resa mig ganska snart, verkar det dumt. Dumt och jobbigt. Det har svartnat för ögonen på mig flera gånger idag, och jag tycker inte om att svimma. Det är onödigt att chansa.

Decembernatt.

2005-12-02T23:02:00.000+01:00

Och absolut ingenting att göra.

Nej, nu överdrev jag. Som vanligt. Men ändå.
Jag är sjuk. Tror att jag har dragit på mig en überförkylning. Jag mår betydligt bättre nu än imorse, åtminstone. Jag låter knappt konstig när jag pratar längre. Underbart. Dagen har jag fördrivit genom att sova, läsa, platta systers hår, få mitt eget hår plattat (syrran har en ny plattång, om någon undrar), se på tv (hon griper seriöst tag i mina kläder när jag försöker gå därifrån), gnälla över en uppkoppling som var död ett bra tag, duscha... And that's pretty much it. Jag känner mig jättetråkig, och lite halvskabbig, men jag gissar att jag får leva med det. Argh, jag behöver typ någon att prata med, men jag klarar nog inte av att prata särskilt mycket är jag rädd, och det komplicerar det hela en aning. Dessutom, för att citera Nemi: "Det är konstigt att upptäcka att man har 157 telefonnummer lagrade på sin mobil, men ingen att ringa till."
Egentligen är det nog massor med människor jag borde prata med, eller vill prata med, eller skulle kunna tänka mig att prata med. Men... Well, jag orkar bara inte riktigt. Har ingen lust att alltid försöka få tag på människor, som tycks klara sig fint utan mig. Efteråt får jag alltid den där känslan av att jag stör, att jag är i vägen, eller att jag är ett inslag som man kan fördriva tiden med, men som man lika gärna hade varit utan. Jag orkar inte riktigt med den känslan idag. Heller.
Jag antar att jag borde vänja mig. För det verkar vara jag som är översocial, som har det där behovet av att prata med människor hela tiden, människor jag tycker om. Men jag kan inte hjälpa det - det är fortfarande lika svårt att intala mig att de kanske tycker om mig, men bara inte är mycket för att prata. Eller för att ta initiativ i allmänhet. Face it, sweetie. You're on your own, as always. Don't look back, don't cry, don't give in - you're on your own, and you're strong.
At least I hope you are.
Eva, förihelvete. Klara dig på egen hand. Du måste. Ingen kommer hjälpa dig upp när du faller förrän du börjar skrika. Inte förrän då kommer någon att bry sig - de kommer aldrig se felsteget, eller fallet, och du måste skrika när du vill att de ska göra någonting. Men det är långt ifrån säkert att de bryr sig ens om du ligger blodig bland vassa stenar. Kom ihåg det, klara dig själv. Det är hög tid att du lär dig.

(Men jag vet inte om jag kan. Jag vet inte om jag vågar.)

Och framför allt vet jag inte om jag vill.

Självömkan.

2005-11-28T18:24:00.000+01:00

- Here we go.
Jag tror att min huvudvärk är på väg tillbaka. Känns.. lagom kul. Jag hoppas innerligt att det bara är en sidoeffekt av att vara instängd i samma rum som Viktor, Johan och en massa instrument och förstärkare i någon timme - men det känns inte som den sortens huvudvärk. Ikh, jag vill inte.
Jag vill inte mycket just nu, iofs. Jag skulle trivas ganska bra med att absolut inte göra någonting. Framför allt om ingen var i närheten och störde. Seriöst, jag blir galen av min familj. Jag blir paraniod som fan. Jag kan inte slappna av när jag hör dem i rummet bredvid.
Mitt liv liknar mer och mer en dålig tonårsbok. Jag vill inte vara med. "Jag är så deprimerad och mörk och alternativ och jag hatar allt och alla och det är jättesynd om mig så håll er borta." Eller något. Gah, jag hatar det, men jag är rädd att det är sant. Och jag är jätteemo nu igen och jag tycker om det, för det ger mig en ursäkt att gråta. Saknar-saknade-saknad, pepparkakor och halsband och jag har verkligen börjat tänka på det som en lejonman, all I want for Christmas is you och jag omger mig med kemiska romanser i desperata försök att glömma avstånd, men egentligen vet jag ju alltför väl hur långt det är och det skrämmer mig för jag är rädd att om jag tappade kontrollen skulle ingen hinna fånga mig innan det är för sent, every living creature on this earth dies alone, I don't want to be patient, I'm not okay I'm not okay - trust me.

So give me all your poison,
And give me all your pills,
And give me all your hopeless hearts
And make me ill.

Stearindroppar.

2005-11-22T23:31:00.000+01:00

Jag är trött. Som fan. På väg att gå och lägga mig - och så känner jag hur jag bara måste skriva någonting. Det berhöver inte vara bra, det behöver inte ha en handling eller mening eller en tanke bakom - bara det är någonting. Jag antar att jag behöver få se orden växa fram under mina fingrar, eller någonting. Det är en drog, på sätt och vis. En drog som man bara kan ta när den själv känner för det. Det är märkligt, i sanning.
Schackpjäser i en träskål, tékula på ett snäckskal. Penna på dagbok på minnesskrin, luciakrona kring pepparkakslejon bredvidtrollspö. Det finns en del märkliga saker i mitt rum, antar jag. Eller, egentligen är de inte så märkliga, det är snarare kombinationen. Typ. Jag vet inte egentligen, jag bara skriver för att jag måste - drogen har mig åter i sitt grepp. Drog är väl fel ord, när man tänker efter, men jag har inget bättre just nu. Jag får tänka på saken.
Jag skulle vilja gå luciatåg. För att det är ganska mycket nostalgikänsla. Och för att jag gillar att sjunga. Och för att det kan vara kul att liksom visa folk att man finns, framför allt om de blir glada. Och för att jag har världens snyggaste krona. Den äger jättemycket. Men vem skulle jag gå luciatåg med? Jag vet inte alls. De första jag tänker på att fråga är - pojkar. Enbart. Och så Kerstin, men annars pojkar. Det skulle bli ett ganska intressant luciatåg, om jag lyckades övertala dem. Eller så hoppas jag bara på att det blir ett i skolan, och att jag kan vara med där. Jag märker hur det blir. Antar jag. Eller så försvinner resten av tiden fram till jul lika fort som de senaste veckorna. Det är lite skrämmande. Alldeles nyss vaknade jag en måndag och hade ont i huvudet, utan att veta var det kom ifrån.
Det är sex veckor sedan.
Å andra sidan verkar det vara evigheter sedan helgen med Martin och Martin. Märkligt det där. Och lite skrämmande, som sagt. Ganska mycket skrämmande. Min tidsuppfattning är inte särskilt pålitlig, antar jag.

Nysnö.

2005-11-20T20:39:00.000+01:00

Det är värdelöst att lana när man är jätteemo. Helt klart värdelöst. Så efter den snyggaste stölden av kudde från under någons sovande huvud någonsin, utförd av Yanee, tog jag sagda kudde i famnen och vandrade hemåt genom ett sovande Spånga. Det var nästan läskigt tyst, men det var ungefär vad jag behövde - ensamhet är sällsynt nu för tiden. Och även om jag inte var jätteförtjust i ensamheten som sådan, var det bättre än att vara omgiven av människor jag inte vill träffa när jag gråter. Är jag dum som sjunger för mig själv när jag är ensam? Kanske. Men det hjälper litegrann åtminstone.
Idag har jag ägnat i pricip all min vakna tid åt att läsa. His Dark Materials. Jag har säkert sagt det förut, men de böckerna är totalt underbara. Jag blir verkligen frustrerad av att komma till sidan som upplyser mig om att det är "End of book two". Får försöka låna Amber Spyglass imorgon. Jag börjar såpass sent, jag hinner in till stan innan skolan om jag vill. Det löser sig.
Jag tror att jag vill skriva någonting. Men det gäller att jag lyckas samla tankarna tillräckligt för att få ner dem i skrift som någonting annat än lösryckta meningar. Det är främst där problemet ligger ikväll.

Howl.

2005-11-18T15:10:00.000+01:00

Första veckan i kunskapsskolan avslutad. Great. Jag har varit ganska förvirrad, och är fortfarande - till exempel var det en överraskning för mig att jag slutar halv två på fredagar. Min handledare har dessutom varit sjuk, vilket gör det ännu svårare för mig att hålla koll på saker. Men i övrigt trivs jag fint. Folk är trevliga, jag behöver inte jobba mer än jag känner för, korta dagar jämfört med vad jag är van vid.. underbart, med andra ord. Typ.
Åh, Howl's moving castle äger! Howl själv måste dessutom vara den sexigaste animekaraktär jag sett på länge. Hallå - långt svart hår, örhängen och vingar! Kan det bli mycket bättre? Lägg det till en söt handling, gulliga övriga karaktärer och Studio Ghiblis vanliga härliga miljöer och musik.
Jag ska se om den ikväll, har jag tänkt. Förutsatt att jag är hemma. Jag funderar nästan på att dra någonstans men.. Jag tror inte det egentligen. Jag trivs bra här. Syrran överlever nog. Jag borde typ, städa och duscha nu. Jag måste bara orka först. Jag är ännu segare än vanligt, tror jag, man blir trött av att vara förvirrad en hel vecka i sträck. Well, sånt händer.

- Någon timme senare har jag duschat och städat någorlunda, såpass att det duger. We'll see how the evening turns out.

Döda.

2005-11-14T19:03:00.000+01:00

Jag känner för att ha ihjäl någon, bara för adrenalinkicken. Jag är trött som fan, jag har ont i huvudet, och jag tror att jag råkade lova att vara klar med matten till imorgon.
Would you love a monsterman?
Med lite tur hittar jag någon att följa efter imorgon. Det ordnar sig säkert. Hoppas jag. Dagen har varit okej, men seg. Jag har liksom inte gjort någonting alls, och det irriterar mig litegrann. Jag vet mycket väl hur mycket jag kommer få slita den här terminen, och jag vill helst utnyttja de få dagar när jag verkligen känner mig motiverad. Men inte då. Franskaläraren var inte ens där, gah. Jag chockade åtminstone klassen genom att bli placerad på steg 26 i svenska. Jag har inga planer på att låta Alice vara ensam om att slippa svenskan, så jag tänkte försöka klara av den så fort som möjligt. Min plan är att om jag tar mig igenom alla språkämnen och matten så fort som möjligt, kan jag lägga tiden på att försöka fatta någonting av so och no senare. Det känns vettigt, men vi får se hur bra det funkar. Jag har ingen aning om hur saker funkar över huvud taget, om jag ska vara ärlig. Det är så förvirrat.

Låt dem aldrig få se dig skaka
Låt dem aldrig få se dig svag
Låt dem aldrig få se dig skaka
Låt dem aldrig, aldrig få se
Få se dig komma ner.

Jag tror att jag börjar glida ifrån folk nu igen. Det är ganska illa. Jag tycker inte om det. Men.. Well, jag är helt enkelt för trött för att göra någonting riktigt åt det. Det kan inte hjälpas. Eller, det kan det säkert, men jag orkar bara inte.
Three of a kind, birds of a feather, now and forever.
Ibland, som nu, önskar jag att jag var någon annanstans. Ibland, som nu, önskar jag att jag hade en pojkvän som var ett gosedjur i hörnet av min säng. Då skulle han inte vara så långt borta, han skulle kunna kyssa mig och hålla om mig när som helst.
(Och jag skulle slippa sitta här och övertyga mig själv om att det är en typiskt dålig idé att åka någonstans just nu, eftersom jag i princip inte får missa en enda skoldag den här terminen, eftersom jag skulle somna på bussen och missa att gå av, eftersom han mår dåligt och borde koncentrera sig på att bli frisk istället för att leka med mig.)

Men, jag vill.

Instängd.

2005-11-13T16:06:00.001+01:00

Jag funderar på om jag ska färga mitt hår rött, eller kanske hitta en toning som sitter längre än tio tvättar. Jag gillar att vara rödhårig, och hittills har jag inte fått några negativa kommentarer på det, snarare många fler positiva än jag förväntat mig. Det är lite kul. Men det är inte så jättemycket färg kvar. Nu är det mera rödbrunt än rött, ganska najs det också iofs, men det är inte samma sak.
Jag får tänka igenom det där. Det jobbiga med färgning är ju liksom att jag gillar mitt hår när det är brunt också. Komplicerat det här.

Jag är uttråkad. Som fan. Och jag vet att jag borde fixa alla "läxor" som är kvar. Men jag vill verkligen inte alls. Jag vill.. någonting. Jag är inte säker på vad. Kanske ha en myskväll i min ensamhet, eller så. För det är söndag, och jag måste till skolan tidigt imorgon, och det är ganska uteslutet att träffa folk ikväll, dumt nog. Mycket dumt.
"Ska vi gå hem till dig?"
"Vad tror du? Jag är ingen sån tjej!
Det är ohälsosamt stökigt hos mig. Vi går hem till dig."
Jag har i alla fall tagit bort den där madrassen från golvet. Nu sitter jag på en stol framför datorn igen. Det är ganska bra, det är lättare att skriva framför allt. Det är mys att sitta på golvet, men mindre smidigt att ha tangentbordet i knät. Och igår såg jag månen för första gången på ganska länge, det har varit molnigt. Till helgen borde det vara fullmåne, med lite tur. Mrw. Jag borde utnyttja det ordentligt, på något sätt. Jag vet inte riktigt hur, bara. Kanske genom att inte sitta inne dygnet runt?
Jag kom också på för ett tag sedan att det snart är jul. Ganska snart, i alla fall. Jag vill ge saker till folk, det är kul. Jag undrar bara vad folk ska få.
(Fast egentligen är det ju dumt med julafton på det sättet, att man känner sig nästan tvingad att ge bort saker, för det vore mycket mysigare om alla bara gav småsaker till varandra när de råkade hitta någonting eller när de kände för det, och då kanske man skulle slippa det där att sitta och vara trevlig med och mot släktingar i flera dagar som man hade velat använda för att umgås med vänner när man för en gångs skull är ledig och när det finns snötäckta skogar och stjärnhimlar att beundra och man borde tända en eld någonstans och sitta där i flera timmar bara för att man har lust.)

Jag är ganska dålig på det mesta, tror jag. Men jag kan åtminstone kamma håret med min jättemysiga benkam när jag inte har någonting bättre för mig.

Geisha.

2005-11-13T00:35:00.000+01:00

Hum. Titeln syftade på saken på min vägg, han är lika söt som alltid och jag kom inte på någonting bättre. Men nu blev jag grymt sugen på choklad. Attans. Tror jag får sno litegrann ifrån den där chokladkakan jag såg i köket förut, om den inte är slut redan. Men först, blogginering. Jag har försummat det ett tag.
Martin är sjuk. Den dumma pojken. Jag ska slå honom för det, han måste bara bli frisk först för man ska vara snäll mot såna som inte mår bra. Det är jobbigt att sova bredvid honom när han har feber, det blir så varmt - och det är dumt, för jag tycker om att sova bredvid honom. Men alltså sov jag inte särskilt bra inatt, så jag är ganska trött. Nu har jag dessutom hälsat på scouter en liten stund, några timmar bara. Jag har druckit kaffe med massa socker i, så jag är jätteglad. De andra var ungefär lika trötta och flum, så vi friformade. En dammråtta, en datanörd, en baguette med fransman under armen, och en fladderfisk - och jag placerade dem i Salad Fingers-miljö. Sjukt? Ja. Flum? Som fan. Askul? Hell yeah. Kaffeeffekten börjar dock lägga sig nu, och jag kan nog somna om en halvtimme eller så. Jag ser fram emot det.

Stadshuldra.

2005-11-10T09:04:00.000+01:00

I måndags, visserligen, men jag känner för att skriva det. Jag hade svans, och rött fluffat hår med höstlöv i. Weei. Jag gillar det.
Nu är det alltså bestämt. Jag börjar i Kunskapsskolan på måndag - den i Kista, that is. Det ska bli skönt att göra någonting igen. Lite läskigt, men, jag vänjer mig väl. Hittar jag absolut ingen annan kan jag alltid hänga efter Thellman i början, men det hoppas jag att jag slipper. Mwaha, jag borde skriva jättemycket dagbok nu egentligen, så jag kan göra en bok eller något av det någon gång. Nu får jag lära mig hur det är att komma in i en ny klass mitt i terminen. Så många böcker som finns på det temat, lär det inte vara svårt att sälja en till. Mrw, jag vill bli författare. Och språklärare, på samma skola som Martinarna. Får se till att ordna det.
Jag har för övrigt känt mig überkreativ senaste tiden. Har ritat tre teckningar på tre dagar, och de är inte ens särskilt misslyckade. Weei. Skrivandet går jävligt segt däremot. Jag har inte ens försökt på ganska länge - det är liksom ingen idé om jag inte känner för det, det går bara inte. Suck.

Skoldepressioner.

2005-11-07T15:59:00.000+01:00

Jag kände mig kreativ när jag kom hem. Jag har ritat. Ovanligt lyckat blev det, och det är bra terapi dessutom. Nu föll jag dock litegrann igen, när jag hittade bilder från helgens årsmöte. Det är tungt att försöka bara släppa taget om de jag tycker om. En sådan här sak lyckades få både troll och Skal till Stockholm - men jag missade min chans att träffa dem, ganska medvetet. Det känns dumt, såhär i efterhand. Å andra sidan har jag inte riktigt någon lust att komma dit och falla in i den vanliga rollen som "lilla flummiga studsiga kramiga überglada telefonterroristen Elda". Det skulle vara så fel. Jag har tröttnat litegrann på att spela roller Off.
Idag var jag för övrigt i skolan. Ett tag. En och en halv timme slöjd, och en halvtimme hål. Sedan tröttnade jag på att ingen såg mig i ögonen och gick hem - jag tänker i alla fall inte gråta när de ser mig, så illa är det inte än. Hanna Berg hälsade faktiskt på mig, när Riitta tog närvaron:
"Och Eva, välkommen tillbaka."
"Visst ja, du har inte varit här på ett tag. Hej."
Mrw. Sandra och Sofia pratar med mig, det är sant. Och typ, Elli, Sabri, Johanna hann hälsa på mig i korridoren. Men, det räcker liksom inte, när hela klassen ser bort från mig (Sandra och Sofia undantaget). Liksom, byggjobbarna längst ner på gatan säger "Tjena trollet!" när jag går förbi, men min klass låtsas inte om att jag finns. Känns det bra eller vad? Gah. Jag ska flytta någonstans. Någonstans där ingen känner mig sedan tidigare. Om de också börjar se bort ifrån mig.. well, då vet jag att det är mig det är fel på och kan gå och ta livet av mig. Men jag inbillar mig fortfarande att det kanske inte är jag som är felet, att jag kanske skulle kunna gå att prata med, för någon som inte skryter om hur packad han var i helgen. Vad gjorde du i helgen? Jag släpade hit två lajvare, båda heter Martin och den ena är min pojkvän, de färgade mitt hår som du ser, och så har vi sett på film, lyssnat på musik, skapat underliga bilder, sockerknarkat, bakat pizza, varit mörkrädda och gått ut barfota utan särskilt mycket kläder. Jag hade askul. Skulle någon hålla med mig?
Jag önskar mig en flaska rödvin i julklapp. Jag vill klä upp mig i vit klänning och knäppkängor, ta med mig flaskan och ett vinglas ut i snön medans solen är uppe. Sitta under äppelträdet och dricka tills jag inte minns mer. Det känns väldigt lockande.

Silverkedja.

2005-11-07T11:05:00.000+01:00

Jag borde ha vetat bättre än att
hoppaslängtasakna
så mycket.
I love it when the red water comes out, och nu när det inte gör det tvingas jag ersätta det med hallonsylt och de röda pärlorna
-jag hatar gamla vanor-
och fortsätta försöka glömma namn som tycks fastbrända i min hud. En brittisk lady med halsband av röda pärlor och paraplyet vänder sig utochin och skyddar inte längre mot regnet av skuldkänslor som överfaller mig när fel namn ständigt finns på mina läppar och det hjälper inte att tvätta munnen med tvål och det blir bara värre med dina kyssar, fast bättre på samma gång.
Solfjäder och chopsticks i den coolaste Ninjaposen någonsin, men det räcker inte för att skrämma dina demoner på flykten och jag hade tur för mina spöken är snälla men din demon skrämmer oss båda.
Vi är dumma och mörkrädda
men jag tycker om att vara mörkrädd med min hand i din och dina steg i takt med mina.

(Jag skrev en dikt en gång. För två veckor sedan, ungefär. Egentligen en väldigt dum dikt. Men jag skrev den.)

Eldtuss.

2005-11-06T20:42:00.000+01:00

Jag tycker om Stockholm när det är mörkt. Det är inte förrän solen gått ner jag vågar sträcka på mig, lyfta blicken, vågar synas, vågar vara stolt över vem jag är. För även om jag är dum, feg, patetisk, så finns jag. I vissa människors ögon finns jag. De har sett mina ord, hört mina sagor. I orden finns jag. Och inte förrän det mörknat vågar jag visa mig. I mörker kan jag prata, skriva, sjunga, på ett helt annat sätt än i ljuset. Så är det bara. Och mina ord, mina tankar, min röst - det är allt jag har att vara stolt över.

Rött och fluffigt. Det är mitt hår just nu. Yeah. Jag börjar vänja mig vid det dessutom, jag tycker om det. Jag funderar på att ha jättefluff imorgon i skolan. Får se om jag orkar.
Jag har haft två Martinar här sedan i fredags. Dräggande, flummande, sockerknarkande. Weei. Jag har i alla fall haft kul. Det blev inget spelmöte, årsmöte, halloweenfest, men det kan jag leva med. Jag hade förmodligen inte orkat i vilket fall. Det är mycket roligare att drägga när man inte är ensam. Och, naturligtvis, är jag glad att fått sova med hans värme mot ryggen och hans arm omkring mig.
Just nu är jag nog på väg att ta på mig någonting som inte sitter åt någonstans, stänga av allting som låter, och läsa. Darkangel. Jag måste ju veta hur det slutar innan imorgon - när jag väl kommer till skolan lär de slänga på mig så mycket arbete att jag drunknar i det. Jag borde försöka träna också, men å andra sidan har jag en känsla av att jag bara vill hem och sova imorgon eftermiddag. Ah well, sånt händer. Oh, och visst ja, jag vill skriva om silverföljet. Det blir nog mitt nya nano-projekt, ninjan gick inte så bra alls. Jag skriver det här för att komma ihåg idén, det kanske inte blir någonting alls av det, men nu kan jag i alla fall minnas det nästa gång jag får lust att skriva. Eller, det är tanken i alla fall.
Anyway, godnatt.

I sense there's something in the wind
That feels like tragedies at hand
And though I'd like to stand by him
Can't shake this feeling that I have

(Snälla, gör ingenting dumt, även om du är arg.)

Spegel.

2005-11-03T19:12:00.000+01:00

Mirror, mirror, on the wall,
Who is the fairest of them all?

Ja, inte fan är det jag. Det här lovet har seriöst gått åt helvete, mer eller mindre. Jag försöker göra saker, men.. well, någonting kommer i vägen hela tiden. Visst, det är mitt eget fel att jag är lat, trött, uppgiven, fåfäng. Men ändå. Jag tänker inte gå ut mer än nödvändigt så länge min underläpp är så svullen. Mrw, cette diablerie. Abominable.
Sedan ska erkännas att hela lovet inte varit hemskt. Jag trivdes fint tills jag kom hem från Åkersberga, ungefär. Det var då någon gång saker började rasa. Jag trasslade in mig i mina egna ord och kom inte vidare med sagan. Jag satt ihopkrupen som en liten boll i duschen och grät, men ändå inte, för jag fällde inga tårar. Jag klädde upp mig i svart och satte mig på bussen, pendeltåget, tunnelbanan, försökte komma bort ifrån mig själv, utan att lyckas. Jag skrev med bläck, jag skrattade och misslyckades med att spela flöjt, men den där obehagskänslan ville inte försvinna. Jag stängde in mig på mitt rum och läste i timmar, tills alla sov, tills mina ögon gjorde ont, tills jag insåg att det inte tjänade någonting till. Jag sov oroligt, nu igen, för oavsett hur jag vred på mig ville känslan inte försvinna. Sedan vaknade jag, och började om med att läsa. Det är en känsla någonstans innanför revbenen, och en klump någonstans i halsen. Jag vet inte var de kommer ifrån, jag vet inte hur jag får bort dem. En gång försökte jag klösa sönder min hals för att få ut den där klumpen. Det gick inte så bra, dock, någon hindrade mig. Jag undrar om han borde låtit mig fortsätta, om det hade hjälpt. Jag vet inte, men jag tänkte försöka låta bli att göra om det. På något sätt känns det som att jag borde ta reda på varför det kommer tillbaka, gång på gång. Men jag vet inte riktigt.

Jag vet att mina bloggar är grymt ego. Men om jag får skriva av mig allting här, behöver ni inte lyssna på det lika ofta.

Löften.

2005-10-29T20:47:00.000+02:00

Mrw. Och jag som ville slippa sova ensam inatt. Men jag har inte hjärta att dissa släkten jämt - min farbror är trots allt en av de bästa släktingarna jag har, och han blev så ledsen när jag missade hans födelsedag förra året. Jag borde rita en teckning åt honom. Jag lovade säkert det också, och om jag inte gjorde det så skadar det liksom inte. Så fort jag varit där ska jag träffa mitt lejon, mhm. Det är bra. Imorgon sover jag i alla fall inte ensam.
Det där med att sova ensam är ganska märkligt, eller kanske inte ändå. Jag är sällskapssjuk, närhetsberoende, det vet jag. Men ändå - just när man ska sova är det någonting speciellt. Det behöver inte vara en pojkvän, en god vän i allmänhet går minst lika bra, även om det inte riktigt är på samma sätt. Bara det att veta att man ligger bredvid någon man litar på - och man vet att de är där, man hör deras andetag, kan ana ett ansikte i mörkret om man öppnar ögonen. Det är en speciell känsla. Är det en pojkvän kanske man dessutom har hans armar runt sig, eller använder hans bröstkorg som huvudkudde. Det är typiskt bra. Som sagt, jag är närhetsberoende. Jag tycker om känslan av hud emot hud, läppar mot läppar, allt det där. Men det behöver inte alls vara nödvändigt, även om jag gärna tar emot det när jag har chansen. Jag kan klara mig långt på en vanlig kram. Man borde kramas mer. Man blir glad av kramar.
Jag skrev en dikt idag. Det var länge sedan sist. Den finns på Sockerdricka. Jag slänger upp den här när jag orkar och känner för det.
Och jag träffade Nano-folk idag. Seriöst, de flesta var verkligen den klassiska bilden av en wannabe-författare, kändes det som. Lite illa. Det var väldigt mycket esteter, finniga ansikten, runda glasögon.. Ja, ni fattar. Som sagt, det kändes lite illa till en början, men de verkar trevliga. Kan väl inte säga så mycket än egentligen, men de verkar trevliga. Jag antar att jag mest blev förvånad över att så många verkligen gick att passa in i klichéer och stereotyper - man tycker annars att jag borde vant mig vid att se nördar, men det var väl det som var grejen, jag trodde inte att jag skulle se dem här. Oh well. Nu väntar jag bara på november. Mrw, jag vill skriva.

I would like to tell you the story about a woman. Her name was Lady Joanna, and she was a Ninja at nights, and sometimes in daylight too. She was cool.

Gackt.

2005-10-27T15:26:00.000+02:00

Det här är tredje veckan jag är hemma.
Ganska illa. Men jag trivs med att göra ingenting hela dagarna. Det är på något vis skönt att veta att man egentligen har tid att göra en massa saker man vill och borde - och veta att man absolut inte måste göra det ändå, utan kan ägna tiden åt att bara vara lat. Ja, jag är fruktansvärt lat, egentligen. Men jag trivs ganska bra med det också.
Jag börjar fundera på hur jag ska se ut nästa fredag. Trick or treat med Nightmare before Christmas-tema, och jag ska tydligen följa med. Det är bra när folk bestämmer sånt åt mig, så jag vet. Men jag måste klä ut mig till någonting bra. Om jag varit mindre, och haft två små människor till, kunde vi varit Lock, Shock och Barrel. Men nu funkar inte det. Och Simon är vampyr, så det får jag inte heller vara. Jag skulle kunna vara Sally, men hon är lite jobbig. Jag har absolut inte rätt kroppsform för en Sally heller, så risken finns att jag skulle känna mig dum mest, och det är jobbigt. Rent allmänt borde jag väl satsa på någonting av kvinnligt kön, bara för att. Men jag vet inte riktigt vad. Häxorna finns ju, och sjömonstret. Men de är bara fula och tråkiga. >.<
Suck. Det lär bli Sally, vare sig jag vill eller inte. Återstår alltså bara att komma på hur jag gör henne på bästa sätt.

- Och efter närmare en timme av bildletande och skissande, tror jag att jag har en idé. Återstår att se om jag klarar av att förverkliga den. Första steget blir att ringa mamma och höra vad hon tycker om att jag tonar håret rött - sprayburkar är -så- bortslösade pengar på mitt hår, jag skulle behöva minst tre stycken för att det skulle se någorlunda bra ut. Sedan ska jag börja leta tyg, och smink, och se om det finns ett bättre sätt att ordna stygn på huden än att måla med spritpenna. Mwaha, nu börjar jag röra på mig i alla fall. Det är bra, jag har varit stilla alldeles för länge.

Akvarellpennor.

2005-10-24T18:04:00.000+02:00

Jag tycker om mina akvarellpennor. Jag borde använda dem oftare. Det är.. lugnande. Problemet är väl att jag så sällan har någonting att måla.
Jag vet inte om jag vill döda eller gråta. Nu är jag ganska lugn, dock. Att måla hjälpte, och att prata med Storebror, och att allmänt göra ingenting särskilt. Men det där mötet knäckte mig ganska mycket. Jag går helt klart inte till skolan imorgon. Seriöst, vem skulle inte få ont i huvudet av att lyssna på den där människan? Okej, jag erkänner, hon var vettig för att vara studierektor. Men hon hakade fortfarande upp sig på saker.
"Hejdå gumman, ta hand om dig, hoppas du blir bättre."
Åt helvete med dig, jag har knappt sett dig förut, och ändå försöker du behandla mig som en älsklingsdotter?
Förbannade studierektor.
Kuratorn verkade ganska vettig däremot. Jag funderar på att prata med henne någon gång. Bara för att. Men jag vet inte om jag orkar.

Just nu orkar jag inte särskilt mycket. Jag ska nog lägga mig och sova en stund. Det är ungefär allt jag klarar av. Jag får väl vara vaken inatt eller något.

(Men egentligen vill jag inte alls sova, jag vill bara glömma. Och jag kommer inte på något annat sätt att avleda mina tankar. Jag vet att ni läser det här, vänner. Om någon av er inte har bättre saker för er får ni hemskt gärna ringa mig. Så mycket som möjligt, när som helst, men framför allt ikväll och inatt. Jag orkar bara inte ringa upp någon av er själv, jag är alldeles för uppgiven just nu.)

Mörkrädda.

2005-10-23T20:21:00.000+02:00

Vi är dumma, dumma, dåliga och mörkrädda. Men det gör inte så mycket, för vi har kul ändå. Vi gick till Södersjön idag istället för igår - det gick fint det också. Jag vill också ha en sjö, sjöar är bra. Men den närmaste är väl Judarn, och där är det nästan alltid en massa människor, dumt nog. Trots det borde jag ta mig dit lite oftare. Nå, jag gissar att jag kan släpa med mig Kersty dit någon gång innan maj och prova våra huldror litegrann, det skulle kunna vara kul.
Jag har té. Och choklad. Och musik. Och känslan av hans fingertoppar kvar mot min rygg. Och en svenskauppgift att bli klar med till imorgon. Och jag vill studsa omkring. Jag vill
springasnurradansavirvla med älvor och diser och irrbloss över ängar
inte sitta stilla. Samtidigt är jag trött, och vill bara sova. Jag ska nog inte vara uppe särskilt länge inatt. Jag har trots allt en ElevVårdsKonferens att se fram emot imorgon. Doh.

Envishet.

2005-10-20T21:46:00.000+02:00

Jag har fortfarande inte varit i skolan idag, men jag är på lika jävla dåligt humör ändå. Jag hatar huvudvärk, jag hatar att jag är envis, jag hatar när folk inte förstår vad jag menar, och jag hatar när fel människor bryr sig.
Jag är så oerhört trött. Men jag tänker inte sova förrän allt hopp är ute. Sheisse, vilka dramatiska forumleringar. Men jag orkar inte ändra dem, jag är som sagt trött. Jag orkar inte längre tänka på vad jag häller ur mig, orden snubblar över varandra i sin iver att synas på en skärm. Där ingen förmodligen bryr sig om att läsa dem i vilket fall, men det bryr de sig inte om, och jag orkar inte heller bry mig.
Fast problemet är ju att jag faktiskt gör det. Jag bryr mig, massor. Annars skulle jag inte gnälla över det som jag gör. Dumma jag. Nu igen. Ljus, ljus, stearinljus i mörker, månen är skymd bakom molnen inatt, rökelsen utbrunnen. Spegel, spegel, säg vem som vackrast i landet är? Inte är det jag, jag är möjligtvis dummast, men förmodligen är jag inte extrem på något vis, utan mittemellan, lagom, vad det än gäller. Åh, jag hatar det.
Det är ganska mycket som saknas på min vägg. Jag vet vad jag ska tvinga folk att göra när jag träffar dem igen.

Chokladdoftljus.

2005-10-20T11:44:00.000+02:00

Jag hittade det idag. Mys. Ett till mig och ett till Johanna, som hon kan ha när hon lyssnar på braig musik. Mhm, det är bra. Mycket bra.
Har inte varit i skolan än idag, och det är förmodligen därför jag är på gott humör. Måste dock gå dit om fem minuter eller så. Oh, jag älskar tandläkartider och håltimmar - tillsammans gav de mig anledning att slippa hela förmiddagen i skolan. Och Johanna hittade mig när jag köpte ljus, så nu har jag pratat med henne idag igen. Trevligt värre. Jag borde plugga engelska, eller, i alla fall titta igenom uppgifterna jag borde göra. Men jag antar att jag hinner det på so-lektionen. Min klass ska ha prov, men jag får ha det nästa vecka. Ganska snällt, med tanke på att jag missat mer än en hel veckas undervisning. Lite småjobbigt att plugga in allt över en natt.
Ah, ljuset doftar verkligen choklad. Underbart. Jag skulle vilja stanna hemma nu. Läsa, lyssna på musik, skriva. Jag vill verkligen skriva. Men... Om jag inte går till skolan är det långt ifrån säkert att jag kan åka någonstans i helgen. Å andra sidan gör mitt huvud ont. Nu igen. Mrw, jag hatar det. Det känns som att jag stannar hemma. Jag hatar när det börjar göra ont sådär helt utan anledning. Det finns ingenting mer irriterande. But, oh well, guess I'll just have to live with it. At least I've got a chocolate-scented candle. Ah, you've got to love it.

S'entrelacer.

2005-10-20T00:29:00.000+02:00

(Kvällens alster.)

I månskenet vaknar älvorna.

En drottning klädd i svart. Hon saknar-saknade-saknad, hon känner saknad, eller är det hon som saknas? Han är för långt bort, sedan länge försvunnen i dimslöjor och disvirvlar. I den stund hon inte längre kunde urskilja den gestalt hon så väl kände, bytte hon sin vita skrud mor sorgeklädsel, le chapeau noir.

I dimman dväljes andarna.

Kalla fingrar, fuktiga fingrar, lindar sig kring hennes vrister, slingrar sig om varandra
s'entrelacer
i en aldrig upprepande dans, ändlös, sans fin. De lockar, de skrämmer, de hotar, de kallar, och de önskar ingenting hellre än att få grepp om henne, dra ned henne.

I underjorden sover änglarna.

Mjuka, lätta, fjäderlätta andetag från inom berg, de sover det nyfödda barnets lugna sömn, och de väntar på henne.

Contente.

2005-10-19T23:12:00.000+02:00

Cd-skivor till Johanna. Eller, en i alla fall. Flumskivan blev det något fel med, dumt nog. Jag försöker igen när jag orkar.
Jasminté, hallonsaft, ljus och rökelse. Mys.
Jag trivs ganska bra för ögonblicket. Ovanligt nog. Dagen har inte varit överdrivet lyckad, även om den hade sina ljusare stunder. Men just nu trivs jag. Tystnad. Kyla. Jasmindoft. Stearinljussken. Och en måne som med lite tur skiner på min säng. Jag hoppas få sova i månsken inatt.
Det finns inte så mycket att säga, egentligen. Ännu mindre än vanligt. Men skrivklåda har jag, och den bryr sig inte om sådana små detaljer. Jag skulle behöva inspiration till en av mina små meningslösa sagor. Julle är dock inte online, som väntat så här dags på dygnet. Inatt får jag skaffa mig egna idéer. Eller, försöka.

Älvorna dansar i månskenet.

Jag saknar.
Igen.
Saknar-saknade-saknad. Ständigt.

Mais je suis assez contente.

Machinegun justice.

2005-10-17T22:30:00.000+02:00

- Is gonna bring you back to me.

Not that you're gone, really. But anyway.

Jag har fått den där ovanan att blanda språk när jag skriver. Och när jag tänker. Och den enda anledningen till att jag inte gör det när jag pratar är att jag inte vill bli trackad för mitt kassa uttal. Det är svenska och engelska främst, men alla mina favoritglosor från franskan smyger sig in så ofta de kan. Attans.
Jag har fortfarande ont i huvudet. Grattis, Eva. Träningen var... ja, det gick i alla fall. Även om jag inte var med hela. Det är inte kroppen som ger upp, det är huvudet som inte klarar ljuden runt omkring. Gah, det irriterar mig.
Men jag har i alla fall haft utvecklingssamtal. Det var bara hemskt. Fruktansvärt. Jag var tvungen att ringa Storebror och gnälla lite så fort jag kom ut därifrån. Mrw. Och så har jag hälsat på Johanna, hon är sjuk nu igen. Hostan har kommit tillbaka - elaka mykoplasma! Men sjunga kan hon ändå, och spela gitarr. Hon har en så mysig röst. Jag blir nästan lite rädd för allt det kristna överallt, men det kan jag leva med - det är inte som att hon försöker förändra mig. Och jag har ingenting emot att sjunga sånger om gudar och änglar och annat - det är trots allt sånger, och jag skulle lika gärna kunna sjunga om djävular och demoner. Dock ska jag ge henne lite nya sånger att spela, tror jag, bara för skojs skull. Får se vad hon säger om det sen.
Just nu funderar jag litegrann. Antingen ska jag bada, eller prata i telefon. Bada har doktorn sagt åt mig. Å andra sidan är det mysigare när familjen sover, så det är tyst. Så det vill jag nog vänta med. Å tredje sidan, sover folk kanske redan. Eller åtminstone deras familjer, sånt händer. Och det är mycket, mycket dumt att väcka familjer. De har en tendens att bli sura. Så jag borde inte ringa folk heller.
Vad ska jag då göra? Jag borde inte sitta vid datorn, det har jag gjort tillräckligt idag - om ingen rolig människa loggar in, vill säga. Läsa? Ja, det är bra. The Golden Compass. Mys.

Chokladsås.

2005-10-16T12:16:00.000+02:00

Vi är sämst egentligen, men vi har i alla fall kul. Efter att ha försökt komma på vad vi ska äta till frukost i närmare två timmar, bestämde vi oss för glass med maränger och chokladsås. Vi funderade på att vara duktiga, men det gick åt helvete. Och det gör inte så mycket, när man tänker efter. Jag dissar lätt hur många silverlajv som helst för en sån här helg. Vi gör ingenting vettigt, och vi är dumma, dumma och dåliga, men vi har kul. Jag menar, hur dumt är det inte att baka sockerkaka till frukost? Det gjorde vi igår.
Fast Martinen är dålig på att blogga. Han tänker för mycket. *mena*

Dock har han skrivit i en av mina gamla "Mina vänner"-böcker. Vi råkade hitta dem. Det är alltid kul att läsa om en massa år. Precis som dagböcker. Jag låter ännu en människa läsa min senaste dagbok - den där det faktiskt står saker som spelar roll.
Är jag dum i huvudet? Ja. Förmodligen. Men det gör inte så mycket.

Vi köpte geléhallon igår. Jag ska skicka några av dem till folk - men för att folket inte ska veta om det i förväg, tänker jag inte berätta vem. Ha!
Men, jag ska i alla fall skicka dem. För att Immpulsen med geléhallon är übersöt.
http://immpuls.se/omg1/gelehallon.htm

Éventail.

2005-10-13T22:27:00.000+02:00

Jag gick nyss sönder. Igen. Helvete. Varför kan de inte bara sluta bry sig? Jag orkar inte lyssna längre - är det någonting jag mår dåligt av är det att lyssna på dem, när de sitter där med tårar i ögonen och säger att de bryr sig. Jag vill inte. Vill inte.

I am crying.
But my brother is not here. And I am the one in chains.

50k.

2005-10-13T21:57:00.000+02:00

Plot, here we go. During november I am supposed to write a novel containing at least fifty thousand words. Yeah, worth a try.
Och det här är så illa. Jag tänker till hälften på engelska sedan igårkväll. Skriver också, för den delen. Men nu har jag i alla fall en plot till min novell, och jag är ganska förtjust i den. Jag köpte ett nytt skrivblock idag, och braiga pennor. Jag väntar bara på november, så jag får börja skriva.
Innan dess lär jag hinna ändra min plot minst tre gånger. Men det gör inte så mycket. Huvudsaken är att jag har någon sorts inspiration.

Hälsade på Christian idag igen. Inte varit i skolan på hela veckan, och inte heller idag, så varför inte. Jag behövde nog någon vettig människa att prata med, och en kram. Jag var på mycket bättre humör efteråt i alla fall - såpass gott humör att jag vågade sätta mig på lava en stund, och det var där min historia började växa fram. Det är värt ett försök, som sagt. Jag har inte direkt någonting bättre för mig, så jag kan lika gärna skriva. Skriva är bra. Även när det inte blir någonting vettigt av det.

Épine.

2005-10-12T14:36:00.000+02:00

Igår var en ovanligt produktiv dag, egentligen. Till skillnad från idag. Jag har visserligen skrivit franskaprov, men jag orkade inte ens försöka vara seriös - med ord som mitrailleuse, tuer, boîte en verre, immeuble, promenades romantique dans la forêt, gaûtrier... Allt förmodligen korrekt stavat och böjt. Så jag kommer få MVG för det - och sedan kommer jag bli skickad till psykologen. Men det kan jag leva med. Det blev ungefär lika förvirrat som jag känner mig, så det är väl lika bra. Jag avskyr huvudvärk, det är svårt att tänka klart. Konkreta tankar är inga problem - jag vet att sans fin betyder oändlig, att les nuites blanches är sömnlösa nätter. Däremot är det väldigt svårt att reda ut saker jag inte vet. Saker jag tror, anar.

Jag skrev igår. I blod. Mitt blod, med stålspetsar.
Jag kände för det, bara.

Comme une raie du sang, je veux peindre le ciel et la terre, tout rouge.

Luftbubblor.

2005-10-11T14:26:00.000+02:00

Jag tycker om när ett vattenglas fått stå utan att man petar på det en stund, så man ser de små luftbubblorna som vastnar mot glaset. Jag bara tycker om det. Och jag tycker om Thåström, jag tycker mycket, mycket, mycket om Thåström och hans röst och texterna som kunde varit skrivna om mig eller någon jag känner.
Min far har fått för sig att jag måste börja lägga mig vid midnatt. Så igår stod han och kollade att jag stängde av datorn då. Men det är inte som att jag sover bara för att jag inte sitter vid datorn. Jag läste En ö i havet. Den är grymt bra, egentligen. Nu blev jag sugen på att läsa de andra delarna också, så jag måste till biblioteket. Jag borde skaffa dem, det är dumt att ha bara första boken i en bra serie.
Jag borde också gå ner och hälsa på mina morföräldrar och fika.

- Man har väl talang på att bära koppar efter konfen. Bara fyra stycken är inget problem att ta i en hand.
Nu ska jag lura hit Marcus. Alltid kul att träffa människor, och vi hade planerat att ses idag i vilket fall. Han ska få hjälpa mig att plugga franska till imorgon, när vi har den skriftliga delen av provet. Jag borde kolla upp lite braiga uttryck och sådant jag kan använda till uppsats-delen - för det lär finnas en sådan. Jag använde de flesta av mina flummiga idéer till förra provet, så jag måste hitta nya.

Högvakt.

2005-10-08T22:20:00.000+02:00

Idag har jag hälsat på Christian. Och dräggat runt med Jocke. Och det lär jag göra imorgon också. Gärna för min del, jag tycker om båda två.
Annars försökte jag gå på filmkväll med konf. Gav dock upp ganska snart - jag insåg att jag var för trött för att vara trevlig att umgås med, och att även om jag tycker om dem alla, är de flesta inte min sorts människor. Så är det bara. Kvällens höjdpunkt var väl när jag insåg att Rasmus hade en flaska cider jag kunde hjälpa till att dricka upp, men annars hände inte mycket.
Nu har jag i alla fall kommit hem, druckit té med min mor, fått löfte om ännu flera ljus. Och jag är oerhört trött. Börjar visserligen piggna till nu, men det är förmodligen bara en illusion. Jag borde sova snart
-jag hatar att sova ensam-
egentligen, får väl se hur lång tid det tar innan jag faktiskt går och lägger mig. Jag har ingenting att göra, om jag ska vara ärlig, så jag skulle lika gärna kunna sova. Jag har bara ingen lust.

Du springer över tundran och skriker högt, när du vet att ingen annan ser.
Du vandrar längs järvägsspåren du älskar, och vinkar på tågen och ler.
Sedan sätter du dig på ett café någonstans och bjuder dig själv på té.
Varför är du så tyst?

Jag är dum i huvudet.
Eller, alltså. Ungefär lika dum i huvudet som vanligt. Varför skulle jag inte vara det idag också?

Rakka.

2005-10-07T08:34:00.000+02:00

Jag faller förfaller flicka gråter inte mer flicka minns inte mer flicka faller.

Och jag märker det knappt själv. Kom halvvägs till skolan idag innan jag insåg att jag borde duscha, borsta håret, borsta tänderna, klä på mig vettiga kläder, och äta frukost, och att vad har hänt med min självrespekt när jag faktiskt är på väg att gå ut såhär, utan en chans att göra någonting åt det förrän om massor med timmar?
Så jag gick hem igen.

När jag till och med låter kroppen förfalla så grovt, då är det illa. Jag börjar tappa greppet mer och mer. Jag hoppas att jag lyckas ta mig upp igen - eller att någon fångar mig när jag störtar mot avgrunden.
"Eva, går du till nästa lektion då? Ska du inte duscha och så nu då, så du kan gå till skolan sen?"
Jag hatar att hon fortfarande är hemma. Är det inte dags att bli frisk nu, så jag får en chans att slappna av? Det är svårt att inte vara paranoid när man vet att hon springer omkring i huset, kan höra allt jag säger genom väggarna, kan komma och öppna dörren när som helst. Jag tycker egentligen inte om att ha dörren stängd. Det är ett försök att lura mig själv att jag är säker, att jag är ensam, att ingen kan komma åt mig. Men det lyckas inte särskilt bra. Även om man skriker "Nej! Försvinn!" när de knackar på dörren, har själva knackningen redan förstört allt. Skriket förstör bara ännu mer, så jag brukar inte skrika så mycket. Det är bara att acceptera, har jag lärt mig. För oavsett vad jag säger, oavsett vad jag gör, fortsätter de. Och jag hatar det.

Jag skulle så gärna vilja släppa allt. Bara ignorera allt de säger åt mig att göra. Idag skulle kunnat vara en bra dag. Vakna sent, duscha för att vakna ordentligt. Dra in till stan och driva omkring, gå vilse och se var jag hamnar, med två block och ett pennskrin i väskan och neka alla samtal hemifrån. Det var länge sedan. Länge sedan jag gjorde någonting bara för min skull, tror jag. Jag gör saker som jag tycker om ibland, men oftast är de minst lika mycket för någon annans skull. Det var länge sedan det var bara jag, och samtidigt är jag ensam alldeles för ofta. Det är förvirrat, men så uppenbart, på något vis. Den här helgen är redan fullplanerad, liksom nästa. Och jag tror inte att jag vill svika så många förväntningar på en gång.
Jag vill ha någon som fångar upp och förvandlar mina tårar till diamanter - för jag är ingen ängel, och mina tårar blir kol när de når marken.

Lajvplanering.

2005-10-06T22:09:00.000+02:00

Lite halvt, sådär.
Har hittat någonting som verkar jättemys i maj nästa år. Jag ska förhoppningsvis spela huldra, och Kersty kanske följer med. Det kan bli über.
Provet idag gick... Inte alldeles åt helvete. Det kanske till och med gick bra - det får vi se. På engelskaprovet förra veckan fick jag tydligen mvg. Inte så konstigt, med tanke på svårighetsgraden. Skulle inte förvåna mig om hela gruppen hade mvg - de jag frågade hade det i alla fall. Seriöst trodde jag att ett engelskaprov på a-kursen skulle vara svårare än ett läxförhör i trean. Jag kanske överdriver litegrann, men det är inte mycket.
Jag funderar väldigt mycket på att ta med gitarren imorgon. Vi har ju musik i vilket fall. Och sedan blir det scoutdisco. Kerstin ska i alla fall dit, och Tord, och Lotten. Och förhoppningsvis en massa annat roligt folk. Kan bli bra, man kan hoppas. Om inte annat får jag träffa en storebror på lördag, och konfare. Det är typiskt bra.
Med lite tur blir det en vettig helg.

Only ashes.

Och om någon trodde att det var enkelt att hitta bilder på huldror, kan jag berätta att ni hade fel. I alla fall om det är kläderna man är ute efter - de flesta tycks vara klädda i löv och blommor, eller inte klädda alls. Mrw.
Nå, de som -har- kläder på tycks vara främst rödklädda - förutsatt att det är den här sortens huldra som arr letar efter. Det borde jag kolla upp, men om inte annat är det här ett roligt tidsfördriv. Bilden däruppe är min favorit hittills, tror jag. Rött och vitt, mhm, känns ganska bra. Får fundera på det där.

Trasig.

2005-10-05T22:33:00.000+02:00

Min handled gör ont när man försöker bära saker eller så med den. Den högra. Dumt. Men jag kan skriva på ett tangentbord iaf - hoppas jag klarar att skriva för hand imorgon, annars blir det jobbigt i skolan.

Jag är så glad att jag valde bort kören. Hade jag gått dit, skulle jag ha missat dagens svenskalektion. Jag älskar att ha en bra svenskalärare. Fick höra/läsa en text om två ungdomar i Sarajevo. Bara den texten var ganska härlig - inte alls skriven på ett sätt som jag brukar tycka om, men den var så stark att det inte spelade någon roll.
Och sedan skriva. Skriva dagbok för en av dem under belägringen.
"Min katt ser på mig. Jag tror att han förstår hur mycket jag saknar honom. Jag har inte träffat honom på snart tre månader, och det gör mig galen."
Jag älskar den sortens uppgifter. Alla andra satt villrådiga, jag bara började skriva. Det brukar vara det som är knepet - att bara börja skriva. Man kan alltid stryka hälften senare, men har man bara kommit igång brukar resten ordna sig. Hm, ingen svenska imorgon, dumt nog. Får väl bli klar på fredag. Ibland tycker till och med jag om skolan.

Jag känner för att skriva.
Någon som har lust att ge mig idéer till en saga eller så?

Tondöv.

2005-10-05T09:28:00.000+02:00

Högstadiekören? Njäe. Vore kul, vore grymt kul. Men den här terminen tränar man bara för luciatåget - och det känns inte som min grej, riktigt. Inte om det innebär att jag missar svenskan idag, för vi har blivit lovade någonting kul. Jag lär lacka ur på alla idioter som gått med i kören bara för betygens skull i vilket fall. Orka.
Dock borde jag ta med mig gitarren idag, bara lämna den till Charlotte, så jag får den stämd, så jag kan spela snart. För tillfället är det enda stämda instrumentet här hemma pianot - och jag skulle älska att sitta där och spela lite mer eller mindre seriöst, men det skulle nog inte min familj som försöker se på tv i samma rum. Mrw. Och det är inte som att jag kommer hem först någon dag i veckan, och det är inte som att jag vill sjunga i det här huset om någon annan kan höra det. Jag vill ha minst en stängd dörr emellan mig och resten av familjen.
Och nu har jag råkat lova att jag ska lära mig spela flöjt. Det vore iofs kul att kunna, så, varför inte. Men ändå. Dessutom har jag fått ett ryck och försöker sätta melodi på några av mina dikter. Illa, illa - jag börjar bli.. musikalisk? Nej, det är fel ord. Jag vet inte vad man ska kalla det, men det är illa. Ännu värre är det att antingen har jag verkligen lyckats hitta någorlunda bra melodier, eller så är jag totalt tondöv - och det första är inte särskilt troligt.

Ah, idag kan bli en bra dag. Svenska, franska, matte - och sedan hem innan träningen, där de uppenbarligen har saknat mig, att döma av hur mycket Marcus tjatar. Sedan hem och plugga religion inför imorgon, men det kan jag leva med. Det vill säga, om jag inte dissar pluggandet för Cybertown med scouter. Vi får se hur ont i benen jag har efter träningen.

Ehrm. Det ser ut som att jag fick ett ryck och skrev massor. Det börjar gå över nu, tror jag.

Och jag har regnbågssplitter i mitt tak.

Varm choklad med vispgrädde.

2005-10-04T20:33:00.000+02:00

Nu, till sist, har deras oro börjat fastna på mig.
Om det är sant..
Jag vet inte vad jag kan göra åt det, om jag ska vara ärlig. Jag hoppas att hon klarar sig - men jag vet helt enkelt inte vad jag kan göra. Jag måste utgå ifrån att hon ber om hjälp, eller på något sätt visar att hon vill ha den ifrån mig - annars kan jag göra allting värre.
Min älskade lilla syster.
Jag vet inte vad jag kan göra. Jag kan bara hoppas att hon är stark - eller får hjälp att vara det.

Det är inte sant hur många som vill ta livet av sig, egentligen.
Och ännu fler tycks skada sig själva. Jag kan räkna upp nio utan att tveka. Det är så fel. Vad är det för värld vi lever i, när människor inte vill leva?
Det är så oerhört fel.

Spricka.

2005-10-03T17:31:00.000+02:00

Jag tog ner lite mer än ett år från väggen.
Det blev tomt. Alldeles för tomt. Så jag satte upp det igen, året. Men bara de bitar jag vill minnas, de som betyder någonting,
-jockeskaljohannachristianviktorjohankerstinanitaochalltjagvillminnas-
de som spelar roll.
Vissa bitar har suttit där länge, länge, andra är helt nya. Men... jag tycker om att ha dem där. Just nu.

Lämnad.

2005-10-02T16:18:00.000+02:00

Oh, underbar helg. Jag har en tam Martin som jag brukar mata med glass och pangkakor. Då blir han glad och skrattar jättesött. Och så kan han bära saker åt en, eller se på film med en, eller lyssna på skum musik med en, eller krama på en. Det är jättebra att ha en tam Martin. Alla borde ha det.
Fyra avsnitt kvar av Kiminozo. Kattungesången var i nian. Den vill jag lära mig, men det kan bli lite jobbigt. Nåväl. Det är läskigt att jag känner igen mig så mycket i Mitsuki - inte hela tiden, men då och då, och det är illa nog. Men, jag antar att det inte är så mycket att göra åt saken i vilket fall, så det kvittar.

Crucify my love - if my love is blind
Crucify my love - if it sets me free

Egentligen har jag inte alls en tam Martin. Jag tror inte att han är en sådan som kan tämjas - jag hoppas att han inte är det. Men han är min för tillfället, och jag tycker om min kedja kring hans hals.

Förgiftad.

2005-09-29T16:42:00.000+02:00

"I need you calling and use needles and pins
I wanna hurt you just to hear you screaming my name"

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt de raderna för mig själv. Tänkt att det är sant
-skrik, för fan, säg att du vill ha mig-
och att det stämmer. Jag vet inte hur många gånger.
Men jag tror att det är slut på det, liksom på så mycket annat. Allt vi hade var inte perfekt, långt därifrån, och vi var absolut inte lika. Men det gick ändå, på något vis. Motsatser dras till varandra
-yin - yang, ljus - mörk, vit - svart, yin - yang-
och allt det där. Nå, den teorin fungerade ett tag i alla fall, men uppenbarligen höll det inte i evigheter. Nu försöker vi med lika barn leka bäst istället. Värt ett försök, helt klart, för roligt har vi. Men frågan är, om man nu har svårt att stå ut med sig själv ibland, kommer man då stå ut med någon annan som är likadan? Jag vet inte, jag vet inte mycket, om man tänker efter. Men vi ger det ett försök, och vi hoppas. Hoppas är bra, det kan man alltid göra. Imorgon får vi en chans att se hur det går.

Jag har haft engelskaprov. Jag trodde att jag skulle dö, inte pluggat. Och man inbillar sig att A-kursen ska vara någonting där man måste kämpa i alla fall litegrann. Men, uppenbarligen inte. Det påminde om ett sånt där prov de brukar ge en oförberett. Inga problem alls. Jag kanske missade på några glosor, men det lär vara det enda. Jag blev färdig först, och jag dog inte särskilt mycket. Tog inte ens en timme. Heh. Men, lätta prov är alltid trevliga.

Hum. Nu, ensam hemma i nästan entimme, skulle jag tro. Trevligt värre. Undrar vad vi ska hitta på?

Nyckelpiga.

2005-09-27T23:40:00.000+02:00

Jag önskar att folk ville tala om för mig vad som händer, för en gångs skull.

Och om någon undrade har jag idag bestämt mig för att lämna Catahyas styrelse. Jag skriver det här för att inte kunna ändra mig om någon börjar tjata. Inte för att någon lär bry sig.

Seg.
Kaffe vore bra. Bara vänta tills alla hunnit somna. Sedan ska vi dränka oss i socker och koffein. Det har vi lärt oss av storebror.

Imorgon skulle vi kunna ha nya Zapatalinnet. Det var ganska trevligt. Men vi får se. Det verkar lite småkallt. Fast det kanske jag kan leva med.

Ikh. Imorgon ska jag städa, bestämde jag nyss. Det ser förjävligt ut här. Det kanske inte är så jättesmidigt att ha datorn på golvet ändå. Men, jag tror att jag ska städa ordentligt, dra ut alla sladdar och flytta omkring grejer och lite så. Om jag orkar.

Jag börjar bli trött. Men innan jag sover blir det någonting att dricka, rökelse, och ett försök att få färdigt mitt reportage till svenskan.

Snäckskal.

2005-09-27T15:24:00.000+02:00

Jag har lagt märke till att folk frågar mig hur jag mår. "Jag läste din blogg, mår du bra?" ungefär.
Saken är den att om jag skriver ner det slipper jag ha det i mig. Det är därför det ser så hemskt ut. I själva verket mår jag nog inte sämre än någon annan - jag bara låter bli att behålla allting inuti mig.

Shopping med Kersty idag? Jo, låter bra. Borde hitta roliga kläder. Ska leta igenom Saturn Return och Zapata, så får vi se vad jag kommer hem med.
Idag blev det en hel del övertrötthet och nästan-somnande på lektionerna. Och en del klotter, och ett matteprov som nog gick ganska bra. Åh, så roligt man kan ha det. Eller inte. Men jag överlevde.

- Och Eva kommer hem med två skumma tröjor, en fotlänk och en nyckelpiga. Dessutom på ganska gott humör, och med ännu en sida klotter i kollegieblocket. Underbart.
Jag tittade förbi Sjätte Tunnan - det där medeltida värdhuset, eller vad de nu kallar sig. Det var grymt mysigt där. Nu vet jag var jag ska börja hänga på kvällarna. Kanske. Bara för att det vore kul.
Jag kom på att Gamla Stan är jättemys på kvällarna. Jag hade nästan glömt bort det.
Och jag kom på att det blir så mycket mysigare om man har någon att prata med. Valfri storebror, till exempel.

Sockerbit.

2005-09-27T00:50:00.000+02:00

Jag borde sova. Genast.
Och hoppas att jag får några kramar imorgon. Blir så väldigt många att förstöra annars.

Shishi.

2005-09-25T20:44:00.000+02:00

Crucify my love - if my love is blind
Crucify my love - if it sets me free
Never know, never trust
That love should see a color
Crucify my love - if it should be that way

Mrw. Eva hemma. Eva.. glad, men något vemodig. Delvis skyller hon på X-Japan, och den underbara musiken. Men mest är det nog för att hon avskyr att behöva lämna människor hon tycker om. Ja-a, det gör hon. Men det var grymt bra att vara där. Man känner sig inte riktigt lika ensam när man fortfarande kan känna någons läppar mot sin panna. Man känner sig inte riktigt lika övergiven när man fortfarande kan ana någons armar om sig
-jag tycker om min kedja kring din hals-
och någons röst fortfarande ekar i huvudet. Så är det bara.

Love everlasting fades away
Alive within your beatless heart

Håret är trassel. Jättetrassel. Det borde redas ut, därefter tvättas och borstas igen. Rökelse borde tändas, jasminté borde tillagas och drickas. Och jag borde skriva massor. Inte skrivit på flera dagar - jag lär ha massor att få ur mig när jag väl sätter igång. Jag gissar att det blir många skärvor inatt.

I am a
True Neutral Human Bard
Alignment:True Neutral characters are very rare. They believe that balance is the most important thing, and will not side with any other force. They will do whatever is necessary to preserve that balance, even if it means switching allegiances suddenly.
Race:Humans are the 'average' race. They have the shortest life spans, and because of this, they tend to avoid the racial prejudices that other races are known for. They are also very curious and tend to live 'for the moment'.
Primary Class:Bards are the entertainers. They sing, dance, and play instruments to make other people happy, and, frequently, make money. They also tend to dabble in magic a bit.

*host*
Okej, jag föll för frestelsen att göra testet jag också. Men jag gillar nog mitt resultat. Det känns lite jag.
Ikh, jag är dålig på té. Lät det dra för länge nu igen. Mrw, måste vänja mig vid att det nya téet blir jättebeskt.