Bläckfläckar.
På mina fingrar. Igen.
Och jag tror att vi ska hålla oss till det här stället. Det var smidigast. Jag är inte överdrivet teknisk, jag vill inte ha någonting avancerat. Det här blir fint.
Jag har planer på att försöka flytta hela alltet till egna domänen lite senare, men den kommer jag inte åt alls för tillfället - jag tycks ha raderat frontpage från min dator, och jag är som sagt inte överdrivet teknisk. Men, det löser sig på ett eller annat sätt.
Eh, och om någon undrade över den där bilden. Jag och systern min klädde ut oss någon gång i början av sommaren. Och det är så tråkigt att ha en massa bilder liggandes när ingen ser dem, så jag tänkte börja lägga upp dem här. Eller så. För de som undrar har jag en paljettklänning, som är väldigt kort, en trollsvans, som knappt syns, och en gloria, som inte kom med på kortet. Ja. Kan det bli bättre? Jag menar, vem vill inte ha den där silverglittriga varelsen sittande i sitt öppna fönster när de ska sova? *host*
Nej. Ska man vara ärlig har jag bara tråkigt.
I remember times when arrows hit me causing
pain.
Och jag skrev min längsta dikt hittills igår, tror jag. På rim. Jag är ganska imponerad av mig själv, för Johan vill komma på melodi till den, och Jonatan har favoriserat den. Så jag är stolt, mycket stolt.
Borde den läggas upp här, tro? Det borde den säkert. Och alla sagorna borde finnas här någonstans. Men jag har inte räknat ut hur jag ska få hit dem på ett bra sätt. Dikter kan väl fungera, men att posta hela noveller i bloggform? Njäe, verkar jobbigt. Får ordna det på något vis. Men dikten kommer här.
Jag dansar med vargar,
En månbelyst gång.
Jag vandrar med änglar
Till stjärneljussång.
Jag flyger med älvor
I regnbågens land,
Gör sällskap med spöken
På väg över sand.
Spår blir aldrig kvar på
Den vägen jag går.
Där syns blott ett strå ur
Ett gyllene hår -
Ett hårstrå jag tappat
Som aldrig var mitt.
Jag fortsätter ensam
Tills svart blivit vitt,
Tills himlarna ljusnat
Och natt blivit dag.
På vägen av liv finns
Ett jag, bara jag.
Här finns inga rosor,
Här finns inget bläck -
Ditt samvetes papper
Är utan en fläck.
Här finns ingen glädje,
Men månen är röd -
Jag dansar med vargen
Du trodde var död.
Kommentarer önskas, som alltid. Gärna konstruktiva sådana. Om det nu är någon som läser det här över huvud taget.
- Och en konstruktiv kommentar fick jag, och därför har några ord bytt rad. Men de står fortfarande i samma ordning.
4 Comments:
Oh. Den dikten tyckte vi mycket om. :)
"Gör sällskap med spöken
På väg över sand.
Spår blir aldrig kvar
Där syns blott ett strå"
Jag har visserligen inte räknat, men det känns som om du kör med sex-fem-sex-fem-sex-fem stavelser i dikten konsekvent fram tills det att man kommer dit. Det gör att man kommer in i det tempot och rycker till en aning när man når fram till de raderna. Det är farligt att lura in läsaren i mönster och sedan bryta dem om man inte har något särskilt syfte med det.
//JJ
Hrm. Rytmen kommer inte automatiskt, men nu finns den i alla fall där om man anstränger sig när man kommer till just den raden. Bättre. :) Tog mig ett par genomläsningar innan jag insåg att jag var tvungen att betona "spår" för att få det att fungera, dock.
Jag skulle sova gott med den varelsen i mitt fönster om nätterna. Något vackert som vakar över en när man är som mest oskyddad. *Drömmer lite*
den dikten var bra:D Jag har skrivigt många så jag talar av erfarenhet:D
Post a Comment
<< Home