Belle.

Jag satt och letade runt på wikipedia i brist på bättre sysselsättningar, och hittade en text om hur Disneyprinsessor tvingar småflickor att bli fjollor, eller någonting i den stilen. En feminist som skrivit den, såklart.
Även om hon har en poäng i att det är lite väl mycket rosa överallt, har jag aldrig sett problemet med att ge en unge både prinsessklänningar och lightsabers. Så jag är inte helt säker på vart hon vill komma med det där.
Däremot hade hon en annan poäng, som faktiskt var vettig:
"In telling our girls they can be anything, we have inadvertently demanded that they be everything. To everyone. All the time."

Det är inte så att jag går runt och känner att jag har massor med krav på mig dagligen. Att jag har svårt att välja mellan att bli brandman eller sjuksköterska. Att jag funderar på om jag ska spela fotboll eller shoppa smink i eftermiddag.

Men jag vill vara allt. Jag vill hjälpa till att lacka om bilen när den är färdigsvetsad, samtidigt som jag vill köpa nya skor. Jag vill bli bortskämd och sova på femton madrasser och få frukost på sängen, samtidigt som jag vill sitta framför teven med en ölburk i handen och se på dåliga splatterfilmer. Skolflickekjol och combatbyxor, skejtarskor och klackar - jag vill ha allt, vara allt, och vara bäst på det. Vara snyggast, vara manligast, vara mest prinsessa, vara vuxen samtidigt som jag inte är äldre än fem.

Allt för spelets skull.



(Häromdagen var jag jättetrött på väg hem från pendeltåget. Jag kom på mig själv med att tänka ungefär "Okej, gå ordentligt nu. Bara låtsas att jag är snyggast, bara låtsas att jag är bättre än de andra. Bara låtsas så kanske jag lurar någon". Sedan kom jag på att det är så jag gör hela tiden. Allt för spelets skull.)