Incest.

Mrw. Inatt får jag sova ensam igen.

Mitt hår är återställt till sitt normala skick. Mina fötter är svarta. Mitt huvud gör ont, påminner mig om att jag borde sova snarast. Ikh. Jag vet inte vad jag vill göra, jag tror att jag mest försöker skjuta upp saker - skjuta upp det oundvikliga konstaterandet att jag fortfarande avskyr att sova ensam.
Man kan också undra varför jag har en vissnad, söndersmulad syrénblomma kvar på skrivbordet. Jag antar att jag bara är sentimental. Jag har inte hjärta att kasta den. Och på tal om det skulle mina axlar må bra av massage, för att inte nämna min nacke. Hela jag skulle allmänt må bra av en massa kramar. Jag får sådan fruktansvärd abstinens när jag har varit nära människor en tid, och plötsligt rycks därifrån. Jag lär väl få krama konfirmander nästa helg. Men det är inte samma sak, det är en annan sorts människor - och just nu är de fel människor. Tyvärr.

Face on.