Sidenband i mängder.

Nedpackade bland annat krafs jag ska ha med mig. Jag ska köpa godis på vägen, har jag tänkt. Annars är det mesta färdigt. Jag är ganska mycket trött. Och det är inte för att jag ansträngt mig, utan snarare för att jag bara suttit stilla och gnällt en hel kväll. Men det är sådant som händer.
Jag har träffat honom idag. Och jag har märkt hur fast jag är i gamla vanor. Jag kysste honom nästan innan jag kom på vad jag höll på med. Mycket illa, i sanning. Jag skulle så gärna vilja gå tillbaka till det som var, men det går inte, inte just nu. När det har gått över, kanske. Jag hoppas att det inte tar så lång tid. Jag hoppas att det går.

För jag orkar inte med de krossade drömmar det
innebär om vi misslyckas ännu en gång. Skärvorna är så vassa.