Tondöv.

Högstadiekören? Njäe. Vore kul, vore grymt kul. Men den här terminen tränar man bara för luciatåget - och det känns inte som min grej, riktigt. Inte om det innebär att jag missar svenskan idag, för vi har blivit lovade någonting kul. Jag lär lacka ur på alla idioter som gått med i kören bara för betygens skull i vilket fall. Orka.
Dock borde jag ta med mig gitarren idag, bara lämna den till Charlotte, så jag får den stämd, så jag kan spela snart. För tillfället är det enda stämda instrumentet här hemma pianot - och jag skulle älska att sitta där och spela lite mer eller mindre seriöst, men det skulle nog inte min familj som försöker se på tv i samma rum. Mrw. Och det är inte som att jag kommer hem först någon dag i veckan, och det är inte som att jag vill sjunga i det här huset om någon annan kan höra det. Jag vill ha minst en stängd dörr emellan mig och resten av familjen.
Och nu har jag råkat lova att jag ska lära mig spela flöjt. Det vore iofs kul att kunna, så, varför inte. Men ändå. Dessutom har jag fått ett ryck och försöker sätta melodi på några av mina dikter. Illa, illa - jag börjar bli.. musikalisk? Nej, det är fel ord. Jag vet inte vad man ska kalla det, men det är illa. Ännu värre är det att antingen har jag verkligen lyckats hitta någorlunda bra melodier, eller så är jag totalt tondöv - och det första är inte särskilt troligt.

Ah, idag kan bli en bra dag. Svenska, franska, matte - och sedan hem innan träningen, där de uppenbarligen har saknat mig, att döma av hur mycket Marcus tjatar. Sedan hem och plugga religion inför imorgon, men det kan jag leva med. Det vill säga, om jag inte dissar pluggandet för Cybertown med scouter. Vi får se hur ont i benen jag har efter träningen.

Ehrm. Det ser ut som att jag fick ett ryck och skrev massor. Det börjar gå över nu, tror jag.


Och jag har regnbågssplitter i mitt tak.