Vanitas.
Är någon egentligen att lita på?
Jag tror inte att jag är det. Jag menar, jag skulle inte våga lita på mig. Jag är alltför vildsint och obetänkssam, men framför allt är jag svag. Jag vet inte om jag skulle stå fast i en pressad situation av något slag. Jag är svag, så är det bara. Men jag har åtminstone insett min egen svaghet - och det är väl än bra sak, om inte annat. Det är en början på vägen till styrka.
Hoppas jag.
Men i vilket fall har du fortfarande bara dig själv, flicka lilla. Du borde ha vant dig vid det här laget. För man kan aldrig lita på att människor finns kvar - även om de alltid skulle göra det som är bäst för dig, betyder det inte säkert att de finns kvar. Och det vet du. Och ändå fortsätter du att lita på folk, lita på andra alldeles för mycket, lita på andra istället för på dig själv. Trots att du vet att de sviker dig, förr eller senare.
Dåraktiga flicka.
Jag har aldrig varit vidare klok, tror jag. Alltid varit ganska dum i huvudet. Jag menar, visst har jag läshuvud och begåvning så att det räcker. Men klok har jag aldrig varit. Jag är en sådan som gör dumma saker, gång på gång, utan att lära mig av mina misstag. Jag gör dumma saker
-joelgustavmartinmickejohanmartinrobinsebbe-
och jag gör det medvetet. Och jag gör om dem, gång på gång. Jag litar på människor
-sarasoffecarronicoannasaraingridochsåmångaandra-
bara för att bli sviken. Och jag gör det gång på gång.
Sådan är jag. En idiot, kan tyckas. Men jag måste erkänna att jag trivs ganska bra med det, i allmänhet. Jag tycker om att vara jag. Ibland önskar jag att jag var annorlunda, men i allmänhet tycker jag om mig, och jag skulle i vilket fall inte vilja vara någon annan. Jag önskar snarare att jag var... bättre, rent allmänt. Starkare, säkrare. Det vill jag vara, och jag jobbar på det. Vi får se hur lång tid det tar.
Jag tror inte att jag är det. Jag menar, jag skulle inte våga lita på mig. Jag är alltför vildsint och obetänkssam, men framför allt är jag svag. Jag vet inte om jag skulle stå fast i en pressad situation av något slag. Jag är svag, så är det bara. Men jag har åtminstone insett min egen svaghet - och det är väl än bra sak, om inte annat. Det är en början på vägen till styrka.
Hoppas jag.
Men i vilket fall har du fortfarande bara dig själv, flicka lilla. Du borde ha vant dig vid det här laget. För man kan aldrig lita på att människor finns kvar - även om de alltid skulle göra det som är bäst för dig, betyder det inte säkert att de finns kvar. Och det vet du. Och ändå fortsätter du att lita på folk, lita på andra alldeles för mycket, lita på andra istället för på dig själv. Trots att du vet att de sviker dig, förr eller senare.
Dåraktiga flicka.
Jag har aldrig varit vidare klok, tror jag. Alltid varit ganska dum i huvudet. Jag menar, visst har jag läshuvud och begåvning så att det räcker. Men klok har jag aldrig varit. Jag är en sådan som gör dumma saker, gång på gång, utan att lära mig av mina misstag. Jag gör dumma saker
-joelgustavmartinmickejohanmartinrobinsebbe-
och jag gör det medvetet. Och jag gör om dem, gång på gång. Jag litar på människor
-sarasoffecarronicoannasaraingridochsåmångaandra-
bara för att bli sviken. Och jag gör det gång på gång.
Sådan är jag. En idiot, kan tyckas. Men jag måste erkänna att jag trivs ganska bra med det, i allmänhet. Jag tycker om att vara jag. Ibland önskar jag att jag var annorlunda, men i allmänhet tycker jag om mig, och jag skulle i vilket fall inte vilja vara någon annan. Jag önskar snarare att jag var... bättre, rent allmänt. Starkare, säkrare. Det vill jag vara, och jag jobbar på det. Vi får se hur lång tid det tar.
posted by Elda at 9:07 am
9 Comments:
Du vet, eller kanske inte, men jag vet i alla fall att man kan lita på dig. För inte skulle väl jag ha fel..? =P
Hm, svårt det där. Det kan ta väldigt lång tid innan man hittar någon man faktiskt kan lita på. Kämpa på!
Khad, nejdå. Du har alltid rätt. =P
Alltså, min poäng är att man förmodligen inte kan lita ordentligt på någon över huvud taget. För har inte de flesta upplevt känslan av att försöka ordna saker till det bästa, men inte klara av det?
Man kanske kan lita på att någon försöker, men inte mer än så. Man kan aldrig lita på att någon ordnar saker åt en.
Är det verkligen så bra då? Att alltid lita på andra? Jag menar, även om man verkligen kunde?
Klart man kan lita på folk! Alla kan göra misstag, men det betyder inte att man inte kan lita på folk. Jag litar på dig. Jag litar på mig själv också.
Inte jag! Jag är för bäst för sånt! ^^
Jag vet inte om jag litar på just Martin, dock. Han ljuger ibland om hur bra han är.
Äh! Håll käften din tönt. Jag äger åtminstone dig :P
Att lita på någon, och att lita på att någon alltid gör rätt sak och kommer att ordna allt för en, är två helt olika saker. Det första kan jag göra i ytterst sällsynta undantagsfall. Det andra? Inte en chans i helvete.
Jag litar på mig själv, till exempel (min tilltro till min förmåga att klara av saker är vanligtvis till och med större än jag ger sken av) och visst anser jag att det går att lita på mig. Men det går inte att lita på att jag alltid göra rätt saker, och det går absolut inte att lita på att jag kan ordna allt.
//JJ
Post a Comment
<< Home