Regnbågens nionde färg är Saknad.

En gång fanns det regnbågstroll i världen. De var små luddiga, fluffiga saker. Om dagarna lekte de tillsammans med de glittriga fnittren och den vilda röda glädjen, om nätterna sov de bland molntussar, under stjärnor, och det silvervita lugnet vakade över dem. Men även om trollen trivdes mycket bra med att leka, åka rutschkana nedför regnbågen och sova bland molnen, hade de en mycket viktig uppgift: Att måla regnbågen.
Regnbågstrollen brukade då och då studsa runt för att samla färg. De tog den ifrån skogar och himlar, stenar och blommor - men de tog så lite, så lite att det knappast märktes. Färgen samlade de i små glasburkar med lock på, som de bar i en lila ryggsäck för att inte tappa dem. Det kunde ta dem flera veckor att fylla alla burkarna, men det var det värt. När väl samlandet var klart var det nämligen dags för det som alla regnbågstroll tyckte allra bäst om. De greppade tag i varsin liten pensel, satte på sig en toppluva. Och så började de att måla.
Där var massor utav troll, och alla hade de varsin färg och målade så glatt - för regnbågen har många fler färger än sju, om man bara vill se dem. De målade ett lysande, blänkande, strålade valv utav färger och ljus, och över alltihop målade de Längtan, för att alla som trodde på det skulle kunna vandra över regnbågen till den som fanns på andra sidan.


(A tribute to Peter Pohl och hans Regnbågsböcker. Älska dem.)