Huvudvärk.

Attans. Det irriterar mig. Det är inte så farligt, tack och lov, men illa nog för att jag inte ska kunna glömma bort det. Och så har jag ont i halsen, och i nacken, och ryggen, och axlarna. Och så är jag på väldigt gnälligt humör idag, vilket inte lär förbättras av att jag ska sitta i möte ikväll igen. Mrw. Jag borde äta middag nu, och så borde jag lägga mig och sova tills mötet börjar. Det är nog ungefär vad jag klarar av, jag är så förbannat trött. Och jag vill ha bra folk att umgås med - ge mig mina storebröder!

Cry little sister - Thou shall not fall.
Come, come to your brother - Thou shall not die.

- Och nu är jag fri igen, för tillfället.

Inatt sov jag med ansiktet i månljus. Det finns inget härligare sätt att somna. Nu är det dock molnigt, mycket molnigt. Kan inte ens skymta hennes ansikte bakom slöjorna. Yanima, min beskyddarinna. Och jag är sjuk och kan inte göra någonting vettigt. Mitt huvud gör ont, och smärtan letar sig in, blandar sig med orden så att de blir svåra att sortera ut. Trots det är skriva allt jag kan göra - för vad skulle jag annars ta mig till? Skriva är det enda jag kan göra, det enda jag duger till, och knappt ens det.
Knappt ens det.

Varför är du så tyst?