Akvarellpennor.

Jag tycker om mina akvarellpennor. Jag borde använda dem oftare. Det är.. lugnande. Problemet är väl att jag så sällan har någonting att måla.
Jag vet inte om jag vill döda eller gråta. Nu är jag ganska lugn, dock. Att måla hjälpte, och att prata med Storebror, och att allmänt göra ingenting särskilt. Men det där mötet knäckte mig ganska mycket. Jag går helt klart inte till skolan imorgon. Seriöst, vem skulle inte få ont i huvudet av att lyssna på den där människan? Okej, jag erkänner, hon var vettig för att vara studierektor. Men hon hakade fortfarande upp sig på saker.
"Hejdå gumman, ta hand om dig, hoppas du blir bättre."
Åt helvete med dig, jag har knappt sett dig förut, och ändå försöker du behandla mig som en älsklingsdotter?
Förbannade studierektor.
Kuratorn verkade ganska vettig däremot. Jag funderar på att prata med henne någon gång. Bara för att. Men jag vet inte om jag orkar.

Just nu orkar jag inte särskilt mycket. Jag ska nog lägga mig och sova en stund. Det är ungefär allt jag klarar av. Jag får väl vara vaken inatt eller något.



(Men egentligen vill jag inte alls sova, jag vill bara glömma. Och jag kommer inte på något annat sätt att avleda mina tankar. Jag vet att ni läser det här, vänner. Om någon av er inte har bättre saker för er får ni hemskt gärna ringa mig. Så mycket som möjligt, när som helst, men framför allt ikväll och inatt. Jag orkar bara inte ringa upp någon av er själv, jag är alldeles för uppgiven just nu.)