Machinegun justice.

- Is gonna bring you back to me.

Not that you're gone, really. But anyway.


Jag har fått den där ovanan att blanda språk när jag skriver. Och när jag tänker. Och den enda anledningen till att jag inte gör det när jag pratar är att jag inte vill bli trackad för mitt kassa uttal. Det är svenska och engelska främst, men alla mina favoritglosor från franskan smyger sig in så ofta de kan. Attans.
Jag har fortfarande ont i huvudet. Grattis, Eva. Träningen var... ja, det gick i alla fall. Även om jag inte var med hela. Det är inte kroppen som ger upp, det är huvudet som inte klarar ljuden runt omkring. Gah, det irriterar mig.
Men jag har i alla fall haft utvecklingssamtal. Det var bara hemskt. Fruktansvärt. Jag var tvungen att ringa Storebror och gnälla lite så fort jag kom ut därifrån. Mrw. Och så har jag hälsat på Johanna, hon är sjuk nu igen. Hostan har kommit tillbaka - elaka mykoplasma! Men sjunga kan hon ändå, och spela gitarr. Hon har en så mysig röst. Jag blir nästan lite rädd för allt det kristna överallt, men det kan jag leva med - det är inte som att hon försöker förändra mig. Och jag har ingenting emot att sjunga sånger om gudar och änglar och annat - det är trots allt sånger, och jag skulle lika gärna kunna sjunga om djävular och demoner. Dock ska jag ge henne lite nya sånger att spela, tror jag, bara för skojs skull. Får se vad hon säger om det sen.
Just nu funderar jag litegrann. Antingen ska jag bada, eller prata i telefon. Bada har doktorn sagt åt mig. Å andra sidan är det mysigare när familjen sover, så det är tyst. Så det vill jag nog vänta med. Å tredje sidan, sover folk kanske redan. Eller åtminstone deras familjer, sånt händer. Och det är mycket, mycket dumt att väcka familjer. De har en tendens att bli sura. Så jag borde inte ringa folk heller.
Vad ska jag då göra? Jag borde inte sitta vid datorn, det har jag gjort tillräckligt idag - om ingen rolig människa loggar in, vill säga. Läsa? Ja, det är bra. The Golden Compass. Mys.