Högvakt.

Idag har jag hälsat på Christian. Och dräggat runt med Jocke. Och det lär jag göra imorgon också. Gärna för min del, jag tycker om båda två.
Annars försökte jag gå på filmkväll med konf. Gav dock upp ganska snart - jag insåg att jag var för trött för att vara trevlig att umgås med, och att även om jag tycker om dem alla, är de flesta inte min sorts människor. Så är det bara. Kvällens höjdpunkt var väl när jag insåg att Rasmus hade en flaska cider jag kunde hjälpa till att dricka upp, men annars hände inte mycket.
Nu har jag i alla fall kommit hem, druckit té med min mor, fått löfte om ännu flera ljus. Och jag är oerhört trött. Börjar visserligen piggna till nu, men det är förmodligen bara en illusion. Jag borde sova snart
-jag hatar att sova ensam-
egentligen, får väl se hur lång tid det tar innan jag faktiskt går och lägger mig. Jag har ingenting att göra, om jag ska vara ärlig, så jag skulle lika gärna kunna sova. Jag har bara ingen lust.

Du springer över tundran och skriker högt, när du vet att ingen annan ser.
Du vandrar längs järvägsspåren du älskar, och vinkar på tågen och ler.
Sedan sätter du dig på ett café någonstans och bjuder dig själv på té.
Varför är du så tyst?



Jag är dum i huvudet.
Eller, alltså. Ungefär lika dum i huvudet som vanligt. Varför skulle jag inte vara det idag också?