Envishet.

Jag har fortfarande inte varit i skolan idag, men jag är på lika jävla dåligt humör ändå. Jag hatar huvudvärk, jag hatar att jag är envis, jag hatar när folk inte förstår vad jag menar, och jag hatar när fel människor bryr sig.
Jag är så oerhört trött. Men jag tänker inte sova förrän allt hopp är ute. Sheisse, vilka dramatiska forumleringar. Men jag orkar inte ändra dem, jag är som sagt trött. Jag orkar inte längre tänka på vad jag häller ur mig, orden snubblar över varandra i sin iver att synas på en skärm. Där ingen förmodligen bryr sig om att läsa dem i vilket fall, men det bryr de sig inte om, och jag orkar inte heller bry mig.
Fast problemet är ju att jag faktiskt gör det. Jag bryr mig, massor. Annars skulle jag inte gnälla över det som jag gör. Dumma jag. Nu igen. Ljus, ljus, stearinljus i mörker, månen är skymd bakom molnen inatt, rökelsen utbrunnen. Spegel, spegel, säg vem som vackrast i landet är? Inte är det jag, jag är möjligtvis dummast, men förmodligen är jag inte extrem på något vis, utan mittemellan, lagom, vad det än gäller. Åh, jag hatar det.
Det är ganska mycket som saknas på min vägg. Jag vet vad jag ska tvinga folk att göra när jag träffar dem igen.