Silverkedja.

Jag borde ha vetat bättre än att
hoppaslängtasakna
så mycket.
I love it when the red water comes out, och nu när det inte gör det tvingas jag ersätta det med hallonsylt och de röda pärlorna
-jag hatar gamla vanor-
och fortsätta försöka glömma namn som tycks fastbrända i min hud. En brittisk lady med halsband av röda pärlor och paraplyet vänder sig utochin och skyddar inte längre mot regnet av skuldkänslor som överfaller mig när fel namn ständigt finns på mina läppar och det hjälper inte att tvätta munnen med tvål och det blir bara värre med dina kyssar, fast bättre på samma gång.
Solfjäder och chopsticks i den coolaste Ninjaposen någonsin, men det räcker inte för att skrämma dina demoner på flykten och jag hade tur för mina spöken är snälla men din demon skrämmer oss båda.
Vi är dumma och mörkrädda
men jag tycker om att vara mörkrädd med min hand i din och dina steg i takt med mina.



(Jag skrev en dikt en gång. För två veckor sedan, ungefär. Egentligen en väldigt dum dikt. Men jag skrev den.)