Gravid.

För dem av er som inte fått det berättat för er, eller inte gissat - ja, jag har en jävla unge i mig. Och jag vill bli av med den. Jag varken vill eller kan ha en unge än på några år. Så första abortpillret, det som får fostret att sluta växa, ska jag ta den tjugonde. Den tjugotredje får jag andra pillret. Detta naturligtvis förutsatt att ingenting krånglar.
Så. Nu vet ni. Grattis. Sprid det till vem fan ni vill. Jag mår tillräckligt dåligt över det redan, det kan inte gärna bli värre. Jag kan inte mer än gråta, liksom. Som det är har jag inte sovit ordentligt sedan jag blev ensam i måndags kväll. Inte mer än två-tre timmar i sträck, vilket kan förklara om jag varit på dåligt, konstigt, eller allmänt jävligt humör. Jag ber om ursäkt till er som råkat ut för det.
Som sagt. Nu vet ni. Och jag tar inte illa upp om någon frågar någonting - så länge jag slipper moralkakorna. För jag vet mycket väl hur dumt och onödigt det var.
(Och ja, naturligtvis är det Martin som bär den andra halvan av skulden. Vad fan trodde ni. Jag tycker för mycket om honom för att ens kyssa någon annan.)


Annars har idag varit en ganska bra dag. Inte jättebra, men en av de bättre sedan i fredags. Klarade nationella ganska smärtfritt, drog hem, köpte skabbskinnkläder att ha till någon svartblodsroll, köpte tyg. Och träffade Martin en stund. Inte länge, och han var trött (för det är honom jag ringer när jag inte kan sova, och då kan inte han heller sova). Men det var bra ändå. Jag blev lite kramad på, det behövde jag.
Och nu på kvällen kom Johan över en stund. Typiskt bra. Det var evigheter sedan. Vi mest pratade, om lite av varje, men det var typiskt bra.
Jag har ett brev liggande till Jocke. Jag måste se till att posta det snart. Ska bara komma ihåg det. Någon som kommer ihåg det kan ju banka lite på mig.
Nu är jag inte säker på vad jag ska göra. Å ena sidan är jag jävligt trött. Å andra sidan vet jag inte om jag kan somna. Men jag tror att jag ska ge det ett försök. Sover jag inte inom en timme lär jag väl gå upp igen - hänga framför datorn, sy, vad som helst. Men jag hatar att ligga sömnlös. Och jag hatar att veta att jag faktiskt kunde sova när jag inte var ensam, men att det faktiskt inte går att han sover här jämt. Vi har skolor att (försöka) sköta. Även om jag inte har varit i min på hela veckan, förutom nationella. Men det är ingen bra anledning att sabba hans. Faktiskt.
Så ta dig samman, Eva. Sluta gnälla. Gör någonting åt saker. Ta på dig nattlinnet, släck lampan, och gå och lägg dig. Genast.