Rawr.

Det är Johanna. När vi hade varit i julottan. Hon äter pepparkaka.

Mrw. Jag tänkte skriva massor igår, men det blev inte så, av någon anledning. Nu minns jag inte vad det var jag hade att säga. Dumt nog.
Förmodligen var det åtminstone någonting om mötet, som jag knappt var på. Jag behövde sova. Men dräggande var bra, och allmänt flummande. Three of a kind.. Och så vidare. Och Jürgh, fast det var bara ett tag. Anyway, det var bra. Fast dumt.
Typ, såhär.

Just nu sitter jag mest och känner mig.. Likgiltlig. Typ. Jag hittar inget bättre ord. Jag borde göra massor med saker, inte minst duscha, klä på mig, äta frukost, och allt annat man gör en dag. Jag har fått ha varsitt allvarligt samtal med mor och far, som tycker att jag aldrig vill träffa dem längre. Lite småjobbigt, för det är sant, och jag vet inte vad jag ska säga till dem. Nåväl.
I övrigt har jag läst Harry Potter (tja, Halvblodsprinsen skulle kunna vara bra om den inte varit så fruktansvärt.. patetisk), och sovit, och.. Det är nog allt. Gah, jag är tragisk. Som fan.
Jag vill göra någonting, men inte ensam. Jag vill
-ut och springa barfota genom en skog, ligga i gräset på en äng, skrika högt där ingen hör. Jag vill klättra i berg, simma i havet, hoppa utför klippor och dansa med älvor. Jag vill göra vad som helst som ger mig en illusion av att jag lever. Snälla, älska mig - kyss mig - bedra mig - slå mig blodig. Jag vill känna någonting. De senaste dygnen har jag domnat bort ifrån verkligheten, ingenting rör mig - och jag vill leva-
bara dö. Typ, ligga i en liten hög någonstans och se hur många som sparkar på mig, hur många som snubblar, och hur många som bara går förbi. Det vore ganska intressant att lägga sig på Drottninggatan någon gång, bara för att se om någon skulle göra någonting.