Snöfall.

Det har snöat av och till hela dagen. Det stör mig. Snö och kallt och vinter är helt enkelt inte min grej. Jag tycker om det i någon vecka, eventuellt en månad - för visst är det fint att se på. Men när man faktiskt blir tvungen att gå ut i eländet är det inte lika roligt längre, och nu har det varit vinter alldeles för länge för min smak.
Skolan idag var inte särskilt bra. Jag kände mig osynlig. Synd att Fille gick hem tidigare, så jag inte han träffa honom. Han är bra på att se folk, och krama en när man behöver det. Får ta igen det imorgon.
Det blev ingen träning. Idag heller. Den här gången ville jag ju verkligen - ända tills jag kom till skolan. För så fort jag kom dit blev jag osynlig, jag blev trött, och på allmänt dåligt humör. Dumma jag. Men när bussen närmade sig Spånga på väg mot Vällingby hade jag halvsovit hela vägen. Jag bestämde mig för att åtminstone gå hem och sova en timme, och sedan åka till träningen. Men inte då. Här sitter jag fortfarande. Jag har visserligen ätit, och det var bra, men jag har inte sovit och inte åkt någonstans. Jag vill bara inte ut i den här kylan, vädret gör det ännu svårare att motivera mig. Dumma väder.
Och dumma folks föräldrar. Jag och Marth var på landet i helgen (för landet är fett bra, när man är där med bra människor). Och vi bestämde att vi skulle stanna en natt till, och åka hem idag. Men så ringer hans mamma och har bokat en massa tider åt honom, typ. Så han måste åka, men jag kan inte följa med. Och jag orkade inte åka så sent igår, så jag blev kvar ensam en natt och åkte hem nu på morgonen. Det var inte särskilt kul, allvarligt. Ett tag bröt jag ihop jättemycket (jag måste göra mig av med den där ovanan att börja gråta över småsaker), men det gick över och det var faktiskt ganska skönt att vara riktigt, riktigt ensam. Problemet var väl mest att det blev för ensamt. Jag hade velat ha någon att prata med. Och det gick inte särskilt bra att sova, fast det var ganska väntat. Jag har ju faktiskt kunnat sova ganska bra hela lovet, men det är antagligen för att jag fått sova bredvid min söt. När han försvann gick det naturligtvis åt helvete igen. Jag bara hoppas att jag får ordning på det. Om sömnen inte ordnar sig, kommer ingenting annat heller att göra det.
Och Peter skrämde upp oss idag. Han tycker att vi har slöat för länge, att vi måste börja jobba om vi vill ha några betyg - och han har rätt. Jag har inte gjort någonting alls sedan jag började i kunskapsskolan. Skönt på ett sätt - värdelöst på ett annat. Nu har jag inte lång tid på mig att visa dem allihop att jag äger. Suck. Dags att faktiskt börja jobba. Men som sagt, jag är trött och grinig och omotiverad som fan. Om jag får sova borde jag kunna klara det ändå - men vad händer om det inte går? Mrw. Jag hatar det här, att jag verkligen inte vet om jag klarar av en så simpel sak som att sova på nätterna. Fett dumt.

I övrigt händer inte så mycket. Jag har pratat en massa lajv, och skrivit en hel del på huldreforumet - det börjar faktiskt likna någonting nu. Jag eldade en del rökelse på lovet, borde återuppta det och ljusen ordentligt, för det är mys. Jag borde verkligen sy färdigt alla påbörjade projekt, och jag borde starta upp dem jag inte orkat med ännu. Jag borde läsa böckerna jag har lånat (American Gods och Onsdagslegender, för den som undrar), skriva några debattartiklar till svenskan, prata med lärarna i matte, bild och engelska, börja fundera på mitt franskagrejs. Jag borde skriva brev till Jocke, och kanske till Christian om jag hinner innan han muckar, och jag borde engagera mig i mina styrelser. Mraow. Det börjar bli mycket, men det mesta av det är faktiskt saker jag egentligen vill göra. Om jag bara inte var så förbannat trött skulle det vara mycket enklare.