Dator.

Virusfri, omformaterad, och med en hårddisk till. Jag älskar att ha en pappa som faktiskt kan sånt där, och inte har någonting emot att ägna några kvällar för att ordna det åt mig. Nu tycks allt fungera som det ska, i vilket fall. Alla mina inställningar är naturligtvis borta (även om alla bilder, filmer, texter och musik finns kvar), så jag passar på att göra det hela lite mer färgglatt. För en gångs skull. Så nu använder jag färgbilder istället för svartvitt på skrivbordet och msn. Färger ska göra en glad, inte sant? Om det fungerar kan jag behöva det. Jag har känt mig.. skum de senaste dagarna. Typ, halvdeppig, och alldeles borta, men jag vet inte vad som är fel. Jag kan inte koncentrera mig nämnvärt på någonting, har ont i huvudet, och är jättetrött - det trots att jag för en gångs skull äter och sover ordentligt. Jag tror att jag är halvsjuk. Inte helsjuk, då hade jag mått sämre, men jag är definitivt inte frisk.
Återstår alltså att övertala min käre far om att jag inte nödvändigtvis måste må bra för att sova hos Martin en natt. Jag lovar, att jag är där innebär inte automatiskt att jag inte sover - snarare tvärt om. Under lovet vande jag mig vid att inte sova ensam.

Anyway. Jag mår alltså inte toppen, och jag antar att det är därför jag skriver här igen. Det blir nästan alltid så, av någon anledning. Men min dator fungerar som sagt igen. Den är snabbare, tystare, och har betydligt mer utrymme på hårddisken, så jag är glad. Jag borde städa mitt rum och sånt, fortfarande, men jag orkar bara inte ta tag i det. Jag borde skriva färdigt min engelskasak, och jag borde dissa/skriva om Nyllets bakgrundshistoria ännu mer, och jag borde gå till skolan imorgon, och jag borde duscha, och jag borde bädda min säng (läs: hämta upp mitt täcke ifrån källaren, där jag har sovit de senaste nätterna), och jag borde prata med Kersty, och jag borde börja träna igen, och jag borde sy, och jag borde skriva någonting vettigt, och jag borde läsa alla böcker jag har lånat - men jag orkar bara inte ta tag i det. Inte i någonting av det. Jag är verkligen borta, och det stör mig. Jag sitter och stirrar ut i ingenting, eller ligger och stirrar ut i ingenting, eller ligger och blundar utan att varken tänka eller somna. Och alltihop stör mig, som fan.
Men jag har några nya bilder. En av dem är däruppe, som synes. Marth, om du påminner mig ska du få allihop.

Rawr.

Det är Johanna. När vi hade varit i julottan. Hon äter pepparkaka.

Mrw. Jag tänkte skriva massor igår, men det blev inte så, av någon anledning. Nu minns jag inte vad det var jag hade att säga. Dumt nog.
Förmodligen var det åtminstone någonting om mötet, som jag knappt var på. Jag behövde sova. Men dräggande var bra, och allmänt flummande. Three of a kind.. Och så vidare. Och Jürgh, fast det var bara ett tag. Anyway, det var bra. Fast dumt.
Typ, såhär.

Just nu sitter jag mest och känner mig.. Likgiltlig. Typ. Jag hittar inget bättre ord. Jag borde göra massor med saker, inte minst duscha, klä på mig, äta frukost, och allt annat man gör en dag. Jag har fått ha varsitt allvarligt samtal med mor och far, som tycker att jag aldrig vill träffa dem längre. Lite småjobbigt, för det är sant, och jag vet inte vad jag ska säga till dem. Nåväl.
I övrigt har jag läst Harry Potter (tja, Halvblodsprinsen skulle kunna vara bra om den inte varit så fruktansvärt.. patetisk), och sovit, och.. Det är nog allt. Gah, jag är tragisk. Som fan.
Jag vill göra någonting, men inte ensam. Jag vill
-ut och springa barfota genom en skog, ligga i gräset på en äng, skrika högt där ingen hör. Jag vill klättra i berg, simma i havet, hoppa utför klippor och dansa med älvor. Jag vill göra vad som helst som ger mig en illusion av att jag lever. Snälla, älska mig - kyss mig - bedra mig - slå mig blodig. Jag vill känna någonting. De senaste dygnen har jag domnat bort ifrån verkligheten, ingenting rör mig - och jag vill leva-
bara dö. Typ, ligga i en liten hög någonstans och se hur många som sparkar på mig, hur många som snubblar, och hur många som bara går förbi. Det vore ganska intressant att lägga sig på Drottninggatan någon gång, bara för att se om någon skulle göra någonting.