Kamera.

All I want for christmas is you.

Det låter sött, jovisst (ochjagvillhadighäralltidalltidalltid). Men det hindrar mig inte från att vara överlycklig. Ny digitalkamera it is, istället för den där jag lyckades tappa på LinCon. Mwahaha, återigen ska jag göra omvärlden osäker. Typ.
Dessutom målade ljus från Johanna, såna där näthandskar som jag har funderat på att skaffa från Viktor, från Simon ett huvud i en låda (tänk Nightmare), och från Johan.. En kanin-outfit? Öron, fluga och svansboll. Wtf?
Yeahwell. Mycket skratt åtminstone. Byta julklappar är bra. Och när jag gått och lagt mig och sedan vaknat igen lär det bli fler. Om inte annat blir det kul att se vad syrran har hittat på, hon har varit oerhört hemlighetsfull ett ganska bra tag - även om jag misstänker ganska mycket att hon har skaffat biljetter till Narnia. Det är gulligt av henne i vilket fall. Hon verkar fortfarande ha kvar den där julstämningen som jag har tappat de senaste åren. Hon studsar omkring överallt, frågar om man har köpt hennes julklapp och blir helt förtvivlad när man svarar nej. Yikes.. Att hon orkar. Men det är gulligt, som sagt.
Jag är ganska trött redan nu, och klockan är inte ens ett. Illa, illa, hur ska jag klara julotta imorgon? Nå, det ordnar sig väl - förutsatt att jag inte kvävs innan dess. Jag kunde inte låta bli, så nu är det ljus och rökelse överallt. Tio rökelsestickor numer, jag hittade världens gulligaste lilla rökelsehållare i form av en pytteliten metallelefant. Två av Johannas ljus, det med trädet och gungan där jag ser det vid sidan av skärmen. Ett i den (ganska skumma) ljusstaken jag fick av mamma, och en massa andra överallt. Tja, vad ska man säga? Jag trivs.

Persian.

Jag har jullov.
Ganska härligt, ska erkännas. Jag behöver inte riktigt tänka på någonting på ett bra tag. Det enda som ska ordnas innan julafton är att städa rummet. Sedan är det de obligatoriska dagarna med släktingar, och sedan är det bara lov. Nyår måste jag lösa på något sätt, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men sedan är det Silvermöte. Mwaha, det kommer bli så dumt. Och fruktansvärt kul.

Persian Earl Grey är ett väldigt bra té. För det är sådär lagom mycket jasmin, när man inte känner för jasminté men inte för vanligt Earl Grey heller. Hej, jag är trött. Men jag har bestämt mig för att vända på dygnet. Och jag tänker gå i julottan på juldagsmorgonen. Tanken är att inte sova på hela julnatten. Vi får väl se hur det blir med den saken, men det är värt ett försök, och det borde inte vara -så- svårt. Faktiskt inte.

Min syster har skrivit på mina armar med bläckpenna. "DiLeva". "Eva älskar kaffe och sin supersnälla silversyster". "Rainbow Brite".
Tja, varför inte.
Idag såg vi på Pocahontas. Den är förvånansvärt bra, även om den är jättekliché. Och den är faktiskt riktigt sorglig, om man tänker efter. Fast man bara måste älska disney's sätt att låta folk bli ihjälskjutna av gevär utan minst blodfläck eller kulhål - de bara faller bakåt. Det är så sött, på något vis. Så oskyldigt.

Var du än är, kommer jag alltid att vara med dig. För alltid.

Jag föreställer mig att det låter bättre på engelska, men det gör inte så mycket.


Ngh. Trött. Attans.

Regnbågsbarn.

Det här är jag och min syster. För ganska länge sedan. Det ser man på att min tröja är rosa. Hon är den av oss som är söt.

"Jag är Stjärna, universums underbaraste häst. Klart att jag kan prata."

Nostalgi på hög nivå. Jag och systern min var uppe på vinden och letade fram gamla filmer. Regnbågsbarnen, eller Rainbow Bright. Evigheter sedan. Tanken var att vi skulle se Pocahontas, men det här var roligare. Den är helt enkelt jättesöt, och jättedålig, och alldeles jättehemsk egentligen men fortfarande ger den oss sådana nostalgikänslor att det är värt det.
(När hon gått och lagt sig fortsatte jag med att se Astrid Lindgren-filmer. Älskade syster, och Pelle flyttar till Komfusenbo. De är mest bara söta.)
Jag känner mig lagom ensam, och lagom dålig. Nog för att jag var ganska hängig igår, men jag hade inga planer på att bli sjuk. Well, det tycks jag ha lyckats med i vilket fall. Jag skyller på Lena, hon har förmodligen smittat mig. Jag bara hoppas att jag mår bra imorgon. Jag borde verkligen till skolan då, och jag borde verkligen jobba, för annars kan jag förmodligen inte åka någonstans alls i helgen, och det vore dumt. Mycket dumt.

Jag har gjort julkort idag. Mest för att de borde postas imorgon. De blev väl.. mer eller mindre lyckade, men ganska söta. Så det får duga. Orkar inte göra så många, men de viktigaste får åtminstone (eller snarare de jag kom på och kände för tidigare idag, men ändå). Nu har jag glitter lite överallt i rummet. Smått irriterande, på sätt och vis, men jag tycker om det. Jag bara hoppas att jag inte lyckats få några såna där vassa små glitterkorn i min säng.

Fullmåne inatt. Klart. Lite snö. Kallt som fan. Jag vill ut, men jag borde inte, borde verkligen inte. Jag är inte helt frisk, och mitt huvud snurrar om jag rör mig för fort. Jag kommer inte kunna hålla mig stilla om jag går ut. Och trillar jag omkull ute nu.. Well, ingen lär hitta mig förrän imorgon. Och även om jag säkert kan resa mig ganska snart, verkar det dumt. Dumt och jobbigt. Det har svartnat för ögonen på mig flera gånger idag, och jag tycker inte om att svimma. Det är onödigt att chansa.

Decembernatt.

Och absolut ingenting att göra.

Nej, nu överdrev jag. Som vanligt. Men ändå.
Jag är sjuk. Tror att jag har dragit på mig en überförkylning. Jag mår betydligt bättre nu än imorse, åtminstone. Jag låter knappt konstig när jag pratar längre. Underbart. Dagen har jag fördrivit genom att sova, läsa, platta systers hår, få mitt eget hår plattat (syrran har en ny plattång, om någon undrar), se på tv (hon griper seriöst tag i mina kläder när jag försöker gå därifrån), gnälla över en uppkoppling som var död ett bra tag, duscha... And that's pretty much it. Jag känner mig jättetråkig, och lite halvskabbig, men jag gissar att jag får leva med det. Argh, jag behöver typ någon att prata med, men jag klarar nog inte av att prata särskilt mycket är jag rädd, och det komplicerar det hela en aning. Dessutom, för att citera Nemi: "Det är konstigt att upptäcka att man har 157 telefonnummer lagrade på sin mobil, men ingen att ringa till."
Egentligen är det nog massor med människor jag borde prata med, eller vill prata med, eller skulle kunna tänka mig att prata med. Men... Well, jag orkar bara inte riktigt. Har ingen lust att alltid försöka få tag på människor, som tycks klara sig fint utan mig. Efteråt får jag alltid den där känslan av att jag stör, att jag är i vägen, eller att jag är ett inslag som man kan fördriva tiden med, men som man lika gärna hade varit utan. Jag orkar inte riktigt med den känslan idag. Heller.
Jag antar att jag borde vänja mig. För det verkar vara jag som är översocial, som har det där behovet av att prata med människor hela tiden, människor jag tycker om. Men jag kan inte hjälpa det - det är fortfarande lika svårt att intala mig att de kanske tycker om mig, men bara inte är mycket för att prata. Eller för att ta initiativ i allmänhet. Face it, sweetie. You're on your own, as always. Don't look back, don't cry, don't give in - you're on your own, and you're strong.
At least I hope you are.
Eva, förihelvete. Klara dig på egen hand. Du måste. Ingen kommer hjälpa dig upp när du faller förrän du börjar skrika. Inte förrän då kommer någon att bry sig - de kommer aldrig se felsteget, eller fallet, och du måste skrika när du vill att de ska göra någonting. Men det är långt ifrån säkert att de bryr sig ens om du ligger blodig bland vassa stenar. Kom ihåg det, klara dig själv. Det är hög tid att du lär dig.

(Men jag vet inte om jag kan. Jag vet inte om jag vågar.)

Och framför allt vet jag inte om jag vill.