Korpvingar.

Korparna flyger i skymningen. Deras kraxande läten är olycksbådande, men tycks passa väl in i en natt som denna. Regnet smattrar mot fönsterrutor.
"Själva himmelen gråter för din skull, min vän."
Ängelen med svarta vingar stiger ned ifrån tornet. Svarta vingar, korpvingar, lika svarta som bläck. Bläck stänks på vita kronblad, blomsterkrans i gyllene hår.
"Du var så vacker, min vän."
Ängelen breder ut vingarna
-korpsvarta-
och svävar bort över staden. Där lyser ljuset ur fönster, lyser likt stjärnstänk upp hans väg. Vägen till kyrkogården.
Där brinner ljus på kalla gravar. En ensam, sammetsröd ros ligger kvarglömd
-blomsterkrans i gyllene hår-
på grusgången.
Korparna är här också.
"Ack, dessa korpar, som du älskade så."
De flockas kring hennes grav. Ängelen ler ett svagt leende, en skugga av ett leende. Det är inte mer än väntat. De följde henne vart hon gick, också i döden.
Hon trodde alltid att hon var ensam utan dem. Att dessa fåglar var hennes enda vänner.
"Min vän, du var aldrig ensam."
Tårar finner sin väg nedför ängelens kinder.
Ljuset
-stjärnstänk-
flämtar.
Liksom hennes gjorde.
Hennes ljus släcktes snart av den kalla verklighetens vind.
Hans eget?

Det slocknar aldrig.

Gruppkram.

Och det var då jag insåg att det faktiskt finns bra människor i min skola. De är bara svåra att hitta. Men #gruppkram är den sötaste kanalen hittills.
Ryktet sprider sig, tror jag. Och jag ska träffa honom på fredag. Börjar kännas nervöst, nästan. Vet liksom inte riktigt hur jag kommer reagera, och hur han kommer att reagera. Det blir nog jobbigt till en början, men med lite tur... Med lite tur vänjer vi oss vid att återgå till för ett år sedan. Med lite tur klarar vi oss utan återfall.
Nej, vi behöver massor med tur om vi inte ska bryta ihop heller. Framför allt jag.

Och någon nämnde nyss Bob Marley. Först diskuteras drömmar, och barn, och jag kan inte låta bli att minnas Meia och Cian, som aldrig kommer att se världens ljus. Och sedan Bob Marley - Is this love. Flashback. Rejäl sådan. Det blev för mycket Mikk på en gång. Man kan tycka att jag borde ha glömt honom efter så lång tid, men inte då. Vissa saker framkallar minnen ändå. Uppenbarligen. Mrw. Jobbigt. Nu fick jag plötsligt två pojkar att sörja. Eller nåt. Jag vill verkligen inte hamna i det där träsket av tyckasyndomsigsjälvande. Det är så onödigt, så patetiskt, och så jobbigt att ta sig ur när man väl är där.

Jag vet inte. Vet bara inte. Som vanligt. Så vi postar sagor istället. Det är ett utmärkt tillfälle för mig att läsa om dem. Och jag behöver dem, även när ingen annan gör det. Jag behöver mina sagor.

När du dör blir du en ängel.

Mörker.
Han sitter högst uppe på kyrkans tak. Framför honom ligger en utvald samling redskap. Knivar, nålar, skalpeller. Små flaskor och behållare med olika innehåll.
En liten flaska i grönskimrande glas väljs ut, tillsammans med en av de minsta knivarna. Kniven fäster han vid bältet, där tre andra redan finns. Flaskan stoppas ner i en ficka, varifrån en tyst pistol flyttas till ett axelhölster.
Han fäster upp sitt blonda hår i nacken. De blå ögonen ler när han breder ut sina vingar och kastar sig ut i intet.
Han flyger över en stad som aldrig sover. Neonljus blinkar, discomusik ekar mellan husväggarna, där han svävar på tysta vingar.
Blicken sveper över dunkla gränder och bakgator. De större gatorna är ytterst olämpliga för hans ärende här ikväll.
Där, en kvinna. Utsmetat läppstift, trassligt hår, sönderslitna kläder. På väg hem, eller tillbaka till ljusen för att söka nya kunder?
Hon är perfekt.
Han viker in vingarna bakom ryggen, dyker mot marken en bit framför henne. Hon går sakta och ostadigt, med låren tätt ihopknipna.
Gjorde han illa dig, lilla hora?
Han ser nu att det är en ung flicka, knappt tjugo år fyllda. Han fäller ut sina vingar igen, hindrar fallet, landar på fötter strax framför henne. Drar fram den lilla kniven.
Flickan hejdar sig ett ögonblick. Hon kan urskilja en skepnad där borta. Det ser ut att vara en man, och en vacker sådan. Nu börjar han gå mot henne. Hans ansikte är vänligt, han håller ena handen utsträckt.
Hon är drucken, trött, och för varje steg påminner en skärande smärta mellan hennes ben om nattens oförsiktiga kund. Hon står kvar, orörlig, när skepnaden närmar sig. Hon rör sig inte ens när han omfamnar henne, och sveper in henne i ett mörker med röda fläckar.
Åter breder han ut sina vingar, de svarta. Han lämnar henne där på marken, bredvid en svart fjäder, fläckad av blod.

Nostalgi.

Oh my, det var ett tag sedan jag gick igenom mina bilder sist. Och det var ännu längre sedan jag sparade på bilder som den där. Eevee var min favoritpokémon, vill jag minnas. Ifall någon undrade.
Mrw. Trött. Tränat idag, för första gången på länge. Hur mycket nya folk som helst, man blev nästan rädd. Men det var kul. Framför allt var det skönt att träffa allt folk igen. Det är typiskt bra människor. Nu har vi börjat planera nästa filmkväll. *flina*
Och jag och Chipset kanske ska sätta oss och glo på anime när alla andra är på Nightwish. Det känns som en ganska bra idé, om jag ska vara ärlig. Länge sedan jag träffade honom. Men, vi får se hur det blir. Imorgon ska jag i alla fall till Sumpan. Mattias ska ta sig dit, så jag får hålla honom sällskap. Han har tydligen aldrig varit där förut - lite illa, enligt mig. Och han ska föreställa lajvare, tss... Ganska nybliven sådan, så han får väl ursäktas. Men ändå.
Aj. Mitt huvud gör ont. Det envisas med att kännas som att det är på väg att falla sönder. Mindre trevligt. Och det har gjort så till och från i några dagar nu. Jag undrar vad det är med mig. Förmodligen är jag bara skum nu igen.

Och jag borstade stjärnor ur mitt hår.

Men, nej. Inga stjärnor inatt. Inga stjärnor mer, de har fallit till marken, alla har de upplösts till stoft.

På tal om nostalgi, så tror jag att jag tänkte lägga upp en post som enbart inehåller en novell. Jag har kommit på att det nog är det bästa sättet att få upp mina texter här. Så vi börjar med "När du dör blir du en ängel". Kommentarer älskas.

Bläckfläckar.

På mina fingrar. Igen.
Och jag tror att vi ska hålla oss till det här stället. Det var smidigast. Jag är inte överdrivet teknisk, jag vill inte ha någonting avancerat. Det här blir fint.
Jag har planer på att försöka flytta hela alltet till egna domänen lite senare, men den kommer jag inte åt alls för tillfället - jag tycks ha raderat frontpage från min dator, och jag är som sagt inte överdrivet teknisk. Men, det löser sig på ett eller annat sätt.
Eh, och om någon undrade över den där bilden. Jag och systern min klädde ut oss någon gång i början av sommaren. Och det är så tråkigt att ha en massa bilder liggandes när ingen ser dem, så jag tänkte börja lägga upp dem här. Eller så. För de som undrar har jag en paljettklänning, som är väldigt kort, en trollsvans, som knappt syns, och en gloria, som inte kom med på kortet. Ja. Kan det bli bättre? Jag menar, vem vill inte ha den där silverglittriga varelsen sittande i sitt öppna fönster när de ska sova? *host*
Nej. Ska man vara ärlig har jag bara tråkigt.

I remember times when arrows hit me causing
pain.

Och jag skrev min längsta dikt hittills igår, tror jag. På rim. Jag är ganska imponerad av mig själv, för Johan vill komma på melodi till den, och Jonatan har favoriserat den. Så jag är stolt, mycket stolt.
Borde den läggas upp här, tro? Det borde den säkert. Och alla sagorna borde finnas här någonstans. Men jag har inte räknat ut hur jag ska få hit dem på ett bra sätt. Dikter kan väl fungera, men att posta hela noveller i bloggform? Njäe, verkar jobbigt. Får ordna det på något vis. Men dikten kommer här.

Jag dansar med vargar,
En månbelyst gång.
Jag vandrar med änglar
Till stjärneljussång.
Jag flyger med älvor
I regnbågens land,
Gör sällskap med spöken
På väg över sand.
Spår blir aldrig kvar på
Den vägen jag går.
Där syns blott ett strå ur
Ett gyllene hår -
Ett hårstrå jag tappat
Som aldrig var mitt.
Jag fortsätter ensam
Tills svart blivit vitt,
Tills himlarna ljusnat
Och natt blivit dag.
På vägen av liv finns
Ett jag, bara jag.
Här finns inga rosor,
Här finns inget bläck -
Ditt samvetes papper
Är utan en fläck.
Här finns ingen glädje,
Men månen är röd -
Jag dansar med vargen
Du trodde var död.

Kommentarer önskas, som alltid. Gärna konstruktiva sådana. Om det nu är någon som läser det här över huvud taget.

- Och en konstruktiv kommentar fick jag, och därför har några ord bytt rad. Men de står fortfarande i samma ordning.

Mrw.

Yeahwell. Here we go. Andra försöket att skapa en blogg idag. Får väl se vilken jag fastnar för, den andra tas bort om någon vecka. Och jag vet inte alls vad jag sysslar med, egentligen.
Ska följa med Knatten till Sumpan inom en snar framtid, verkar det som. Det är bra. Jag måste fixa antingen en underklänning eller en vettig kjol innan Eh. Och jag vill ha mera jobb. Borde tagit mig dit för flera veckor sedan, men jag har inte orkat. Dåliga jag, fy på mig.
Och.. Ickevacker. Förmodligen en url som människor kommer försöka få mig att ändra. Men jag tycker om det ordet. Det ser fint ut, det har ett fint ljud. Jag tycker om det, bara.
Ickevacker.