Hål.

P-staven är på plats. Det är ett stooort hål i min arm. Eller, inte gigantiskt, men stort för att vara ett hål efter en nål, liksom. Och jag ska vara försiktig med vänsterarmen ett tag. Den biten av den där nålen var, men där staven inte sitter, är fruktansvärt öm. Med andra ord, inga hårda kramar om jag inte är beredd på det.
Sedan kan det diskuteras huruvida det är befogat att påpeka den saken, med tanke på att jag inte gått ut på hela veckan med undantag just för att sätta in staven, och antagligen inte kommer gå ut under resten av veckan förutom när jag ska till vällingby imorgon. Det är en sån där grej som jag faktiskt måste göra, det också, så det är väl lika bra att ordna det.

Jag har börjat spela Diablo igen. Har man ingenting bättre för sig är det ett väldigt bra tidsfördriv. "Återupplivade" min gamla favoritassassin, Zuja (och jag gillar egentligen inte Z nu längre, men jag gjorde det för tre år sedan). Dessutom har jag Yllet, en sorceress, som blir ett riktigt bra team tillsammans med Marth's barbar, Gubbenikorgen. Nationalteatern må vara dumma i huvudet, men Kåldolmar och Kalsipper kan vara den roligaste sagan någonsin.
Just nu funderar jag dock på att spela lite single player. Jag har inte hunnit tröttna än, till skillnad från sötnosen som borde ta en paus.

Psyk.

Nu försöker jag igen, det gör jag faktiskt. Den här gången med Järva. De lär inte skicka iväg mig för att jag bor på fel ställe. Det vore ganska praktiskt att hamna där egentligen, för dit kan jag till och med gå, och vägen över fältet är fin nu när snön försvinner - för det gör den. Det går inte fort, men den försvinner.

Jag funderar på om de konstiga märkena i snön på grannens tak är spår från husets katter, eller bara snö som smält till hälften. Jag hoppas på kattspår, även om det egentligen inte ser ut så. Det är roligare att tänka sig att katterna gått omkring däruppe. Det påminner mig om någon gammal barnvisa som finns med på ett av mina gamla favoritkasettband.

Det satt två katter på ett tak, killevillevippbombom

Yeah. Typisk barnvisa. Men ganska gullig, på något sätt. De där barnvisorna är ofta det. Jag tycker bäst om de som låter lite lagom sorgsna, typ Tula hem och tula vall, eller Limu limu lima. Fast min absoluta favorit är Gåsa gåsa klinga. Den är så totalt jättegullig.

Uppdatering: Hon på Järva verkar totalt jätteförvirrad, och tar en massa uppgifter som jag inte förstår vad de ska användas till. Jag tappade just allt förtroende för den mottagningen. Undrar bara vilken jag ska försöka med nu.

Fortfarande.

Uniqueness- Your inner power is Uniqueness! You are very different from everyone around you, and you like it that way. In fact, youd be furious if you were anything else. To the world outside you are a buoyant, fun loving person, and are probably pretty popular. Yet deep down you feel the urge to be accepted as who you are, and desperately want someone who is truly there for you. You are very indecisive and change your mind regularly over just about anything. Youre very opinionated, and bulldoze over anyone who doesnt share your views. At times you can be very depressed, though few people realise it with your animated personality. You are great fun to be around, and enjoy shocking people with your out there views and beliefs. At times however, your urge to be different can work against you, as people dont often enjoy their ideas of right and wrong having any shades of grey. But dont let them get to you; youre an awesome person who many love. You have no doubt heaps of friends, but dont always have that close friend/s that you want and need. You strive to be accepted for who you are, and are protective and loyal to those who earn your trust. Although at times you think there may be no one there, look around. There is someone in the shadows who desperately wants to be your friend, who maybe you just havent noticed. Dont let anyone get you down, youre the one who gives this boring world excitement and culture. Keep it up!
Boy/Girl who will sweep you off your feet: Someone different and independent. Someone who isnt your typical male/female, who can accept that not everything has to be black and white, and yes, there are many, many shades of grey.
Your stone/jewel: Amethyst
Your power: Difference/Change. This is the ability to make a difference in the world, to create new ideas and opinions, and to open up the minds of others to show that there is more than one shade of grey.
Your element: Electricity/Lightening
A quote that applies to you: "Id much rather to be hated for who I am than loved for who Im not."

Åh gud, så alternativ jag känner mig. "Uniqueness". Seriöst. Det är det dummaste på länge.

Uttråkad.

...and which lesser Harry Potter character are you?

Jag börjar bli fast i HP-träsket igen. Hur fan gick det här till? Jag tycker ju inte ens om eländet längre. Det är helt enkelt beroendeframkallande, och en rejäl nostalgitripp.
F ö tror jag inte alls på det där testet. Popular and cute, huh? Skulle inte tro det. Inte enligt normala människor. Det är bara de konstiga som tycker om mig, de som är udda på ett eller annat sätt. Det är visserligen trevligt, men det vore ganska kul att kunna gå på stan utan att folk tittar snett på mig. Ibland går det, men det är bara de dagarna jag är tråkig. Ah well.



Which HP Kid Are You?

Hermione. Well duh. Det hade vem som helst kunnat berätta för flera år sedan.

Sömntabletter.

Äntligenäntligenäntligen.

Återbesök gick bra. Jag är inte gravid längre. De ville inte sätta in p-staven, men det är lungt, jag gör det egentligen hellre på ungdomsmottagningen - där är de lite smidigare. Och efter att ha väntat nästan två timmar på att doktorn skulle bli klar med sin patient, lyckades jag snacka mig till sömntabletter. Tio stycken, och de är min räddning. Jag är så fruktansvärt trött. Om jag tar dem här kanske jag faktiskt lyckas somna när jag går och lägger mig, och då blir allting bra (jag måste åtminstone tro på det, annars är jag ganska körd).
Anyway, det blev inte mycket sömn inatt, nästan mindre än vanligt, så när vi kom hem la jag mig och sov. Vaknade för en stund sedan. Sex timmars sömn mitt på dagen, och jag är fortfarande trött. Nu kanske jag har tagit igen förra natten åtminstone. Bara massor med andra nätter att sova ikapp. Om jag kan, ska jag fan sova en vecka i sträck.

Förresten gick psykologen åt helvete. Det verkade bra, tills de kom på att jag bodde i fel kommun. Då fick jag helt plötsligt inte komma dit. Vet inte om jag orkar ringa någon ny. Jag hatar att bli omkringskickad, det är det värsta jag vet. Och ja, jag är mycket medveten om att det är dumt av mig. Jag bara är sån.

Nngh. Som sagt, trött. Ser ni mig sitta uppe för länge inatt, så säg till mig. Snälla.

Rödhårig.

Nu igen.
(Vi kom på att kameror är roliga. Rättare sagt, Martin kom på det, mest. Och, yeah, den oranscha fläcken i mitt öra är hårfärg. Jag visste inte att det var där förrän jag såg bilden. Då tog jag bort det.)
Fast inte knallrött den här gången. Har man bara en flaska hårfärg blir det lite lagom rödbrunt istället. Ganska snyggt, tycker jag. Egentligen passar jag nog bättre i det här än i det knallröda, å andra sidan syns det här inte lika mycket så det är inte riktigt lika roligt. Men, äsch. Jag är nöjd i vilket fall. Sötnosen kletade in allting i eftermiddags. Sedan sköljde vi ur färgen, fikade, slöade en stund, och åkte in till stan. Hängde på Sten Stures, för det är mysigt och ett av de få ställen som har öppet på söndagkvällar.
Sedan åkte han hem.
Tja, hans mamma blir väl glad åtminstone. Det blir inte jag. Det är lite läskigt när man har varit tillsammans så länge att man börjar sakna den andre redan efter tio minuter. Å andra sidan, om jag visste att han skulle komma tillbaka efter två timmar skulle jag nog klara mig fint. Nu vet jag att han inte kommer hit igen förrän på tisdag kväll, så det är lite värre. På onsdag morgon är det återbesök på sjukhuset. "Du får inte ha oskyddat sex, och inte bada". Men det gällde väl bara så länge det var en massa blod - eller? Jag är inte säker. Jag hoppas det. Om jag dragit på mig en infektion borde jag väl märka det, liksom. Jag hoppas bara att det går fort på onsdag. Jag gillar verkligen inte sjukhus. Och jag hoppas att det är en annan doktor än den jag hade sist, för jag tyckte inte om henne heller. Hon var tjock och ful och äcklig och otrevlig. Gynundersökning är tillräckligt obehagligt ändå, man behöver inte göra det värre genom att ha en äcklig läkare. Jag lovar.

För övrigt har jag bestämt mig för att faktiskt hitta en psykolog. Alla ni som sagt åt mig att göra det de senaste två åren - ni har lyckats. Grattis. Jag vet inte om jag tycker om det, men jag tror att jag behöver det. Värt ett försök, om inte annat.

Alltså, vi hittade värsta grejerna på loppis i fredags. De äger. Den nya hatten heter Astrid, handskarna är jättesöta, och den där brännarsaken borde vara perfekt att koka té på när man är ute på lajv. Visst är det underbart? Jag har dessutom sovit ordentligt tre nätter i rad. Det är riktigt, riktigt härligt. Och vi ser på Wolf's Rain, det är bishie explosion och jätteäg, för den serien är verkligen så grymt snygg. Ni som inte sett den - gör det. Nu.

Jag är trött. Jag ska försöka prata massor med Peter imorgon. Jag kanske, kanske, kan få saker att ordna sig. Jag hoppas.

(Märkligt hur mycket jag hoppas, och hur lite jag egentligen kan göra åt det mesta. Lite lagom irriterande, sådär.)

Lördagkväll.

"Men, du har din röda tygbit, så då kan vi göra té."

Vårt té äger. Det heter Vintersaga. Jag funderar på att skriva en saga till det någon gång.

Superheroes.

Köpte Rocket Ride igår. Helt okej skiva - det är ju Edguy - och jag avgudar som vanligt balladen, i det här fallet Save me. Dessutom blir den ju ännu mysigare med bra minnen att koppla till den. Så även om jag egentligen kanske hade fått en bättre skiva om jag köpt Theater of Salvation, trivs jag ganska bra med det här. Faktiskt. Världen får säga vad den vill.

Men det här är totalt jävla värdelöst. Inatt tror jag inte att jag har sovit över huvud taget. Det känns lite jobbigt, faktiskt, och det finns fan inte en chans att jag går till skolan för att göra ett so-prov. Samtidigt kan jag ju uppenbarligen inte sova även om jag legat och försökt hela natten, så jag är inte riktigt säker på vad jag ska göra, faktiskt. Typ, duscha, och äta frukost. Sedan vet jag inte. Kanske göra ett försök att somna till Mononoke. Det har fungerat förut.
Men allvarligt, det stör mig. Liksom, vad ska det här vara bra för? Jag har fått några skumma tabletter - hälsokostsaker, för de vill fortfarande inte ge mig någonting riktigt. Det är humle, citronmeliss och valeriana i dem. Jag har visserligen för mig att alla tre är lugnande, men inte fan hjälper tabletterna mig att somna. Gah. Det är riktigt, riktigt störande. Faktiskt.

I övrigt var jag i skolan i måndags den här veckan. Tisdagen gick åt helvete, onsdagen blev okej till slut, men förmiddagen där gick åt helvete och det var en idrottsdag så jag orkade inte. Visst är jag duktig? Eller inte. Barn, kom ihåg att jag inte är ett bra föredöme på något som helst sätt.
Jag får tillbaka den där känslan av att jag är på väg att rasera mitt liv. För skolan hänger på att jag kan sova, och så otroligt mycket hänger på skolan. Gymnasiet, ett framtida arbete. Mina pengar och allt jag eventuellt vill göra på fritiden. Det är inte som att de kommer låta mig göra någonting om jag inte klarar skolan - det har jag redan fått höra. Jag kan visserligen dra ändå, men, tja, det blir jävligt mycket jobbigare att förklara vart jag är på väg, och varför jag har lajvkläder med mig. Det går, men det blir jobbigt. Seriöst, jag vill bara sova, mina ögon gör ont, men det går inte. Om någon har ett bra sätt som inte är "fysisk aktivitet", "lägg dig ned och blunda" eller kräver recept - snälla hjälp mig. Det här börjar verkligen bli rejält störande.

Snöfall.

Det har snöat av och till hela dagen. Det stör mig. Snö och kallt och vinter är helt enkelt inte min grej. Jag tycker om det i någon vecka, eventuellt en månad - för visst är det fint att se på. Men när man faktiskt blir tvungen att gå ut i eländet är det inte lika roligt längre, och nu har det varit vinter alldeles för länge för min smak.
Skolan idag var inte särskilt bra. Jag kände mig osynlig. Synd att Fille gick hem tidigare, så jag inte han träffa honom. Han är bra på att se folk, och krama en när man behöver det. Får ta igen det imorgon.
Det blev ingen träning. Idag heller. Den här gången ville jag ju verkligen - ända tills jag kom till skolan. För så fort jag kom dit blev jag osynlig, jag blev trött, och på allmänt dåligt humör. Dumma jag. Men när bussen närmade sig Spånga på väg mot Vällingby hade jag halvsovit hela vägen. Jag bestämde mig för att åtminstone gå hem och sova en timme, och sedan åka till träningen. Men inte då. Här sitter jag fortfarande. Jag har visserligen ätit, och det var bra, men jag har inte sovit och inte åkt någonstans. Jag vill bara inte ut i den här kylan, vädret gör det ännu svårare att motivera mig. Dumma väder.
Och dumma folks föräldrar. Jag och Marth var på landet i helgen (för landet är fett bra, när man är där med bra människor). Och vi bestämde att vi skulle stanna en natt till, och åka hem idag. Men så ringer hans mamma och har bokat en massa tider åt honom, typ. Så han måste åka, men jag kan inte följa med. Och jag orkade inte åka så sent igår, så jag blev kvar ensam en natt och åkte hem nu på morgonen. Det var inte särskilt kul, allvarligt. Ett tag bröt jag ihop jättemycket (jag måste göra mig av med den där ovanan att börja gråta över småsaker), men det gick över och det var faktiskt ganska skönt att vara riktigt, riktigt ensam. Problemet var väl mest att det blev för ensamt. Jag hade velat ha någon att prata med. Och det gick inte särskilt bra att sova, fast det var ganska väntat. Jag har ju faktiskt kunnat sova ganska bra hela lovet, men det är antagligen för att jag fått sova bredvid min söt. När han försvann gick det naturligtvis åt helvete igen. Jag bara hoppas att jag får ordning på det. Om sömnen inte ordnar sig, kommer ingenting annat heller att göra det.
Och Peter skrämde upp oss idag. Han tycker att vi har slöat för länge, att vi måste börja jobba om vi vill ha några betyg - och han har rätt. Jag har inte gjort någonting alls sedan jag började i kunskapsskolan. Skönt på ett sätt - värdelöst på ett annat. Nu har jag inte lång tid på mig att visa dem allihop att jag äger. Suck. Dags att faktiskt börja jobba. Men som sagt, jag är trött och grinig och omotiverad som fan. Om jag får sova borde jag kunna klara det ändå - men vad händer om det inte går? Mrw. Jag hatar det här, att jag verkligen inte vet om jag klarar av en så simpel sak som att sova på nätterna. Fett dumt.

I övrigt händer inte så mycket. Jag har pratat en massa lajv, och skrivit en hel del på huldreforumet - det börjar faktiskt likna någonting nu. Jag eldade en del rökelse på lovet, borde återuppta det och ljusen ordentligt, för det är mys. Jag borde verkligen sy färdigt alla påbörjade projekt, och jag borde starta upp dem jag inte orkat med ännu. Jag borde läsa böckerna jag har lånat (American Gods och Onsdagslegender, för den som undrar), skriva några debattartiklar till svenskan, prata med lärarna i matte, bild och engelska, börja fundera på mitt franskagrejs. Jag borde skriva brev till Jocke, och kanske till Christian om jag hinner innan han muckar, och jag borde engagera mig i mina styrelser. Mraow. Det börjar bli mycket, men det mesta av det är faktiskt saker jag egentligen vill göra. Om jag bara inte var så förbannat trött skulle det vara mycket enklare.